Herr talman! Fri rörlighet och mobilitet är mål som jag också delar, men inte att mobiliteten för vissa ska ske på andras bekostnad. Den som mister livet eller den som får sitta i rullstol resten av livet på grund av en trafikolycka - och det är faktiskt ganska många som får erfara det - får sin mobilitet inskränkt. Den som sitter i rullstol kan inte färdas på samma sätt som Nina Larsson kan. Vi lagstiftare borde göra allt för att förhindra att den effekten av trafiken uppstår.
Människor ska kunna förflytta sig utan att riskera att vare sig de själva eller andra blir skadade i trafiken. Det är en syn på mobilitet som vi på den rödgröna sidan har, då vi är för en hållbar och säker mobilitet.
När det gäller riskutbildning kan man hålla på med det, och jag har verkligen bidragit till att den har kommit till stånd. Men på en del av de människor som är sjukligt beroende av alkohol hjälper inte riskutbildningen. Alkolåsen är till för att förhindra att andra skadas för att någon inte klarar av de där gränserna. Det ansvarstagandet är det rimligt att vi lagstiftar om. Jag förstår inte varför man ska skydda mobiliteten hos dem som har alkohol i utandningsluften. De nuvarande försöken handlar om dem som redan är ertappade, men det är ganska många som aldrig ertappas. Varför ska alkoholisters eller alkoholpåverkade människors mobilitet i bil värnas? Jag förstår inte att det kan ingå i det liberala frihetsbegreppet.
I Karlstad har man en vision som säger att det ska vara lätt att leva utan bil. Det är en mycket bra vision. Man har byggt ut kollektivtrafiken. Jag undrar om Nina Larsson tycker att det också är frihetsinskränkande att man arbetar för kollektivtrafiken som är ett bra sätt för mobilitet och som vare sig ger risker för olyckor eller bidrar till den negativa klimatpåverkan.