Herr talman! Jag börjar med hastighetsgränserna. Övergripande när det gäller trafiksäkerhet är det naturligtvis så att detta är avvägningar som måste göras. Det är avvägningar mellan den fria rörligheten, vår mobilitet och möjlighet att resa och transportera oss och respekten för de andra som transporterar sig i samma transportsystem eller som på olika sätt finns i närheten. Därtill handlar det om miljön, stadsplanering och en rad andra bedömningar och avvägningar som man måste göra.
Jag som liberal värnar verkligen den fria rörligheten och vår möjlighet att resa och transportera oss på ett bra sätt som gör att vi kan åka till jobbet och till skolan, träffa kärleken eller föräldrarna eller vad det nu må vara som vi ska göra. Detta måste vi arbeta för så att vårt transportsystem hela tiden blir bättre och enklare för oss att faktiskt använda oss av.
Sedan måste vi också arbeta för att göra det säkrare, och där tror jag precis som många har varit inne på att vi i grunden är rätt så överens, i alla fall när det gäller vissa delar. Utbildning är en sådan viktig del. Hastighetsgränser är en annan.
Ja, jag tycker att det är fullt rimligt att man har olika former av hastighetsbegränsningar runt om i vårt transportsystem. Exakt hur höga hastigheterna ska vara och exakt i vilka former detta ska vara får det vara något slags myndighetsutövning som reglerar.
Det stämmer inte riktigt som Karin Svensson Smith sade att jag inte tycker att man ska vidta åtgärder så fort man kan göra det. Det måste alltid vara upp till vissa avvägningar - rörligheten kontra säkerheten. Min bedömning är att mobilprat inte är någonting som man behöver detaljreglera, men däremot bör man utbilda om det.