Herr talman! Debatten har ju handlat ganska
mycket om graden av detaljregleringar av
kommunernas verksamhet. Den diskussionen är
väldigt viktig. Man kan finna att det finns olika
linjer. En del vill ägna sig åt tvångsregleringar,
medan andra vill ge kommunerna möjligheter att
inom vissa ramar ta självständig ställning. Vi skall
givetvis inte ha någon barnomsorgsdebatt under
behandlingen av ett KU-ärende. Men den
kommunala kompetensen berörs ju klart i detta
sammanhang.
Precis som Ylva Annerstedt säger är vi helt eniga
när det gäller utskottets skrivningar på den här
punkten. Men jag vill också betona att rättsläget
drastiskt har förändrats under de senaste åren
genom det generella statsbidragssystemet. Även
propositionen om kommunernas kompetens när
det gäller entreprenörverksamhet -- vilken har
antagits av riksdagen -- påverkar situationen. Om
man historiskt ser tillbaka på de överklagningar
som har gjorts, är i stort sett alla rättsgrunder
undanröjda, utom möjligtvis de rättsgrunder som
bygger på 1948 års kommunallag beträffande
direkta bidrag. Men när det gäller
barnomsorgsfrågorna är fältet relativt öppet. Det
finns också en del fall -- t.ex.
Stockholmsmodellen -- som kommer att behandlas
i rättsliga instanser, enligt vad jag kan erinra mig.
Rättsläget är alltså något förändrat.
Sedan vill jag, när vi ändå diskuterar det
kommunala partistödet, också passa på tillfället att
ge uttryck för ett visst bekymmer över att
kommunerna har varit mycket dåliga på att
uppfylla lagens krav i fråga om grundstöd.
Vi har tidigare bara haft ett mandatstöd. Men sedan
ett par år tillbaka ställer vi också krav på
kommunerna att införa grundstöd till partierna.
Det är förfärligt få kommuner som har fullföljt
lagens intentioner på den här punkten, vilket bara
är att beklaga.