Herr talman! Bengt Hurtig försökte tolka mitt
anförande som förord för något slags
hemmafrubidrag. Det finns inte alls bland de
exempel jag har i huvudet, och det är många, kan
jag tala om för Bengt Hurtig.
Det är fråga om föräldrar där båda jobbar och
sliter. Men den ena föräldragruppen har sina barn i
barnomsorg, och de blir omhändertagna om dagen.
Den andra gruppen har inte fått in sina barn i
barnomsorgen. De får ordna sin barnomsorg på
annat sätt på alla möjliga sliriga vägar. Dessutom
får de en extra kostnad för detta.
Det blir alltså en trefaldig belastning. För det första
får de inte tillgodogöra sig den subventionering som
den kommunala barnomsorgen innebär. För det
andra får de via sina skatter medverka till att betala
omsorgen för de andra familjernas barn. För det
tredje får de ur egen kassa försöka ordna
barnomsorgen så som de hjälpligen kan.
Det är detta som är det principiella problemet,
Bengt Hurtig. Det går inte att fly undan, för det är
verkligheten.