Herr talman! Det här betänkandet behandlar
kommunala frågor. Ny demokrati har en annan
uppfattning än utskottet på ett flertal punkter. Det
gäller det kommunala partistödet, närvarorätten i
kommunala styrelser och nämnder,
sammanträdesformer i kommunal nämnd,
folkomröstningar och kommunal upplåning.
När det gäller stödet till politiska partier har vi den
välbekanta uppfattningen att stödet skall halveras
under en period av tre år. Det är inte bra att
politiker beviljar förmåner till sina egna partier,
men det bör finnas ett visst allmänt stöd för att
undvika ekonomiskt inflytande i politiken från
andra särintressen. Det fulla partistöd som finns i
dag anser vi försvårar politisk dynamik, utveckling
och förnyelse.
När det gäller grundstödet till partier anser vi att
det skall fördelas med fasta belopp lika för alla
partier. I dag är grundstödet differentierat i
förhållande till antalet mandat i fullmäktige. Det
innebär att större partier gynnas och mindre partier
missgynnas. Vi i Ny demokrati ifrågasätter om
förfarandet inte innebär ett otillbörligt gynnande av
större partier och sålunda ett brott mot
likställighetsprincipen i kommunallagen; alltså lika
grundstöd till alla partier.
Små partier som fått mandat i kommunalvalet har
enligt kommunallagen inte automatiskt rätt till
plats i nämnd eller styrelse, inte ens till en
insynsplats. Det avgörs av fullmäktige. Resultatet
av frivilligheten är på sina håll avskräckande. Det
finns exempel på fullmäktige som tagit över halva
mandatperioden på sig innan man har lämnat svar
på begäran om insynsplats från Ny demokrati. Jag
vet inte om andra små partier har varit utsatta för
liknande behandling. Jag kan bara konstatera att
den av lagstiftaren förutsatta frivilligheten fungerar
dåligt, och det bör riksdagen göra något åt. Det kan
riksdagen göra genom att komplettera
kommunallagen med kommunallagskommitténs
förslag om observatörsplats i styrelse.
Vi menar vidare att personkretsen kan vidgas i
fråga om vilka som skall få närvarorätt i nämnder
och styrelser. Den rätten anser jag skall vidgas till
att omfatta icke förtroendevalda som har
föreslagits av sitt parti. Syftet med de ändringar
som vi föreslår när det gäller närvarorätten är att
stärka demokratin och de små partiernas
möjligheter att fullgöra väljarnas uppdrag.
Två av Ny demokratis reservationer är till förmån
för två socialdemokratiska motioner som ligger i
linje med vår politiska uppfattning. Den ena gäller
framlidne Kent Carlssons motion om
telefonsammanträden i kommunal nämnd. Enligt
kommunallagen får brådskande ärenden avgöras av
ordförande eller en särskilt utsedd ledamot. Jag
förstår inte varför nämndledamöterna i ett sådant
läge inte kan få sammanträda per telefon. Detta
skall naturligtvis inte gälla för sekretessbelagda
ärenden.
I konstitutionsutskottet finns uppfattningen att
demokratin bara kan utövas om förtroendevalda
kommer samman och träffas. Jag har personligen
stor erfarenhet av telefonsammanträden med
många inkopplade, och min uppfattning är att
sådana sammanträden blir både billiga och
effektiva. Varför kommuner inte kan spara pengar
genom att genomföra vissa sammanträden per
telefon är för mig en gåta. Att ställa in
sammanträden i den grad som nu sker ute i
kommunerna är en sämre lösning ur demokratisk
synpunkt än att anordna telefonsammanträden.
Den andra socialdemokratiska motionen, som Ny
demokrati stöder, är den av Lena Boström om
kommunal upplåning. Många kommuner lånar i
dag till driften i stället för att rationalisera och
effektivisera verksamheten så att budgeten är i
balans. Vem skall betala? -- I värsta fall blir det
nästa generation. Därför är det dags att i
kommunallagen införa restriktioner för
underbalanserade budgetar.
Herr talman! På grund av kammarens
arbetsbelastning yrkar jag härmed bifall till endast
tre av Ny demokratis reservationer, nämligen nr 1,
2 och 4.