Fru talman! Det senaste replikskiftet speglar att
många av motionskraven handlar om att man vill öka
statens åtaganden och insatser på kulturområdet.
Även om reservationerna möjligen kommer att avslås
senare och motionerna också röner samma öde vill
jag konstatera att det i många av dem finns en ut-
gångspunkt som jag sympatiserar med, nämligen att
staten har ett ansvar för ett rikt och mångfasetterat
kulturliv.
Undantaget är som vanligt moderaterna. Det var
inte så länge sedan som vi i kammaren debatterade
radio- och TV-frågorna. Också då hade jag anledning
att peka på att moderaterna föredrar att gå sin egen
väg. Moderaterna vill som vanligt skära ned kulturan-
slagen. Det grövsta dråpslaget vill man rikta mot
folkbildningen. Man uttrycker sig inte alltid så rakt på
sak. I reservationen skriver man t.ex. att statens kultu-
ransvar ska avgränsas och tydliggöras. I reservationen
skriver man också att staten på sikt bör ha ett finansi-
ellt ansvar endast för de teatrar som är nationalscener.
Samtidigt går moderata politiker i landstingen ut och
säger att vi ska koncentrera oss på det som är hälso-
och sjukvårdsverksamhet. Vi ser motsvarande reso-
nemang i kommunerna när det gäller kulturen.
Det intressanta är att moderaterna skiljer ut sig
mycket klart i det här avseendet. Det var intressant att
höra Lennart Kollmats anförande tidigare. Han sade:
Just beroende på den attityden från moderaterna vill
vi i Folkpartiet inte vara med på den reservation som
moderaterna har skrivit under. Vad innebär det här?
Om man ska avveckla det statliga finansiella ansvaret
kan man fråga sig hur det går med just de länsteatrar
som Lennart Kollmats, om jag förstod honom rätt, är
så rädd om och snarare vill ge mer resurser. Hur går
det då med Göteborgsoperan? Hur går det då med
Malmö musikteater? Kulturen bör enligt moderaterna
vila på flera finansieringsvägar. Jag instämmer, men i
det här fallet skär man alltså av en finansieringsväg
Eftersom vi diskuterar ekonomi ska jag kommen-
tera frågan om sponsring. Moderaterna vill öka möj-
ligheterna till sponsring medan Vänsterpartiet oroar
sig för att sponsringen ska få negativa följder.
Jag anser för min del att det är glädjande att före-
tagen vill stödja och medverka i kulturen i mer tradi-
tionell form än i den speciella form av kultur som
heter idrott. Jag tror faktiskt att både kulturinstitutio-
nerna och sponsorerna är kapabla att utforma vettiga
regler. Jag tror att de flesta företag inser att det inte är
någon bra reklam, marknadsföring, att försöka lägga
sig i den verksamhet som de stöder. Om de skulle
göra det är jag övertygad om att de snart skulle bli
varse att de har gjort ett misstag.
Möjligen kan jag i det här sammanhanget säga att
jag är något förvånad över att Riksskatteverket gör
rättssak när det gäller sponsring av vissa kulturinsti-
tutioner. Man menar att det inte är tillräckligt klart att
det är en del av marknadsföringen för företaget. Man
kan undra om Riksskatteverket blir nöjt först när man
döper om Romeo och Julia till Pharmacia & Upjohn.
Kristdemokraterna redovisar i en reservation ut-
gångspunkter för kulturpolitiken samt basstrukturer
för kulturell frihet och utveckling. Som utskottet
framhåller sammanfaller mycket av det som sägs med
de kulturpolitiska mål som riksdagen antog 1996. I
reservationen understryks vikten av att det allmänna
stöder kulturen. Jag kan inte annat än instämma. Men
det är klart att jag undrar vad kristdemokraterna tyck-
er om moderaternas reservation där man vill inskrän-
ka det allmänna stödet.
Många har diskuterat de kulturpolitiska målen.
Lennart Kollmats vill ändra dem, skära ned dem till
tre mål och ge dem en annan principiell inriktning.
Charlotta Bjälkebring vill tillföra ett genusperspektiv.
Jag ska inte ta upp någon längre debatt utan bara
konstatera att det grundläggande målet för kulturpoli-
tiken är yttrandefriheten, friheten för alla. Friheten
och kvaliteten går ju, om inte explicit så dock impli-
cit, genom de kulturpolitiska målen.
När det gäller genusperspektivet handlar målen på
nytt om att yttrandefriheten ska skapa reella förutsätt-
ningar för alla, verka för att alla får möjlighet till
delaktighet i kulturlivet och till kulturupplevelser
samt till eget skapande. Jag vill understryka detta.
Man kan möjligen göra en annan fundering också.
År 1996 fattades beslut under stor enighet - dock inte
med Moderaterna fullt ut - om att vi skulle anta de
här kulturpolitiska målen. Jag tror faktiskt att det är
av värde att de får nötas in i det allmänna medvetan-
det på ett hyggligt sätt innan man börjar ändra alltför
mycket på dem.
Jag ska kommentera någon mer reservation. Bir-
gitta Sellén diskuterar bl.a. kulturens regionalpolitis-
ka betydelse och vill ha fortsatt satsning på det man
kallar den kulturella infrastrukturen.
Att jag yrkade avslag på Birgitta Selléns reserva-
tion berodde naturligtvis inte på att jag tycker att den
är dålig eller felaktig. Tvärtom, jag instämmer i
mycket av det som sägs i reservationen. Jag kan
t.o.m. tycka att det är bra att göra den markering som
den innebär. Att jag yrkar avslag på den beror givet-
vis på att vi redan i dag arbetar i den anda som är
uttalad i reservationen. Därmed tillförs ingenting nytt.
Den andra saken som jag vill ta upp, eftersom den
också har nämnts i diskussionerna, handlar om funk-
tionshindrades rätt till delaktighet i kulturlivet. Efter-
som vi kunde diskutera trafikpolitik för en stund
sedan under kulturutskottets betänkande kanske jag i
det här fallet kan hänvisa till den proposition som
regeringen har lagt fram om handikappolitiken, Från
patient till medborgare. Där får kulturen just i det här
avseendet ett särskilt avsnitt som gäller ökad till-
gänglighet för funktionshindrade. Det föreslås också i
propositionen att Kulturrådets bidrag till funktions-
hindrades deltagande i kulturlivet ska bli kraftigt
förstärkt.
Slutligen, fru talman, ska jag bara kommentera det
som gäller Riksteatern. Jag måste säga att jag gärna
instämmer i mycket av det som Ewa Larsson har sagt.
Jag tycker att man fyller en viktig uppgift när det
gäller att erbjuda andra orter än storstäderna ett utbud
med hög kvalitet inom teaterområdet. Det är viktigt
att upprätthålla detta. Man har ett samarbete med t.ex.
Dramaten. Det är ett ömsesidigt tagande och givande
som bidrar till att hålla kvaliteten på hög nivå. Man
har nu ingått ett samarbete med Kooperativa förbun-
det, som innebär att man ska kunna bedriva tur-
néverksamhet.
Eftersom Lennart Kollmats i dag har gjort studie-
besök på Riksutställningar rekommenderar jag Len-
nart Kollmats att göra ett studiebesök på Riksteatern
ute i Hallunda. Då får han möjligen anledning att
ändra uppfattning.
Med detta, fru talman, ber jag att få yrka bifall till
utskottets hemställan på samtliga punkter.