Fru talman! Kultur är ju ett mångfasetterat områ-
de, och det tycker jag att inte minst dagens debatter
visar på. Men det är också bra att få diskutera de
övergripande frågorna såsom målformuleringarna. De
nuvarande målen fastställdes för några år sedan, och
det är dags att ändra på dem. När vi läser dem anger
de inte bara mål utan också medel för att nå målen. Vi
från Folkpartiet vill därför renodla dem på det sätt
som vi har tagit upp i vår motion, och jag vill ut-
veckla dessa tankegångar en del.
Vi har begränsat oss till tre huvudpunkter: frihet,
mångfald och kvalitet. Det är en liberal politik som
syftar till att stärka humanismens och demokratins
ideal i vårt samhälle och som tar sin utgångspunkt i
den enskilda människan, i individens frihet. Och det
pekar också på vikten av att vi står för ett rikt och
skiftande kulturliv.
Det finns ett väldigt fint ord i svenskan, och det är
skönt att inte behöva importera ett utländskt ord, och
det ordet är bildning. Det låter lite gammaldags, men
det innehåller så mycket och ger oss som individer
möjlighet till personlig utveckling och medverkar till
kreativitet och skapande.
Det är också viktigt att kulturen står för sig själv,
dvs. den ska inte bara vara ett verktyg för att lösa
andra problem i samhället, såsom t.ex. arbetslöshet
och regional obalans.
När det gäller våra mål frihet, mångfald och kva-
litet har vi tagit fram ett antal delmål som tillika kan
vara verktyg. Bland exemplen finns naturligtvis en
del som finns med i de gällande kulturmålen, såsom
yttrandefriheten, ett utmanande och fritt kulturliv,
möjligheter till kunskaps- och idébildning.
Under mångfaldens grundprincip har vi som del-
mål att bevara kulturarvet, att främja internationellt
kulturutbyte, att sprida olika kulturer inom landet.
Under kvalitetens grundprincip har vi som delmål att
främja professionalism och att stödja förnyelse i kul-
turlivet.
Fru talman! Vi tror att det är bra med en genom-
gripande debatt om kulturmålen igen. Jag yrkar bifall
till reservation nr 12 under mom. 12.
I skenet av detta yrkande är det inte så underligt
att vi också önskar en utredning om en förändring av
den kulturpolitiska strukturen. Folkpartiet förordar ett
ökat regionalt självbestämmande. Det är en del, men
vi anser också att det måste finnas en annan modell
för att stimulera konstnärer, en modell som också
bygger på ökad mångfald vad avser bidragsgivare och
ökad mångfald beträffande förvaltare av medel till
utövande konstnärer.
Det innebär att t.ex. Statens kulturråd måste ses
över och också troligen minskas, att personunionen
mellan Kulturrådet och Stiftelsen Framtidens kultur
upphör, att organisationerna BUS, BONUS och allt
vad de heter får konkurrens och öppen insyn m.m.
Det jag är förvånad över är att det vara när Väns-
terpartiet och Folkpartiet som står bakom den här
reservationen. Men jag hoppas att flera partier sluter
upp när den återkommer under kommande riksmöte.
Centern vill i sig satsa mer på den regionala in-
frastrukturen, och jag tror att om vi anstränger oss
skulle det inte vara så svårt att hitta gemensamma
infallsvinklar åtminstone där.
Sedan blir jag något överraskad över att Vänster-
partiet vill satsa ytterligare medel på Riksteatern och
Riksutställningar. Vi vill delvis göra precis tvärtemot,
dvs. minska t.ex. Riksteaterns egen turnéverksamhet,
inte för att spara pengar utan för att föra över de
pengarna till den regionala nivån. Jag trodde att en
strukturförändring syftade till att stärka den regionala
nivån, och har man inte totalt sett mycket mer pengar
att satsa måste man omfördela, och det som jag sade
syftar just till det.
Kristdemokraterna tar ju också i sin reservation
om basstrukturen upp att besluten om den närmare
fördelningen av bidrag ska fattas så nära verksamhe-
ten som möjligt. Det tolkar jag - och jag hoppas att
jag tolkar rätt - som att även kristdemokraterna öns-
kar gå i samma riktning som vi, även om man är
något försiktigare för närvarande.
Som ni förstått har jag stor tilltro till kulturen,
också för att profilera Sverige i olika sammanhang.
Jag tror alltså att ansatsen beträffande den famösa
Sydafrikaresan egentligen var ganska bra, dvs. att
kulturen skulle vara med och dra intresse till Sverige
och svenskt näringsliv.
Jag hoppas innerligt att inte de kringliggande fa-
däserna ska hindra att Sverige i fortsättningen använ-
der sig av kultursatsningar för att stimulera och pro-
vocera, så att Sverige märks i en tuff internationell
konkurrens. Vi vet i dag vad marknadsföring kan
innebära, och det kan inte vara fel att ta hjälp av
bland det bästa vi har, nämligen kulturen. I vissa
avseenden hör de väldigt intimt samman, och som
exempel kan nämnas design som ju är konst i praktisk
tillämpning.
Vi har också en reservation där vi vill ha ett pro-
gram för hur kulturen kan stödja exporten. För tids
vinnande yrkar jag inte bifall till den, men jag står
givetvis bakom den.
Jag vill markera att vi i Folkpartiet är mycket po-
sitiva till sponsring, inte som ersättning för offentliga
bidrag utan som komplettering. Att jag inte finns med
i reservationen från moderaterna och kristdemokra-
terna beror på att man hänvisar till moderaternas
yrkande 12 i deras motion - visserligen i den del som
gäller sponsring, men avsnittet i moderaternas motion
om kulturens finansiering innehåller så mycket av
annat som för mig pekar snarare på ersättning av
offentliga medel än komplettering. Det är orsaken till
att jag inte följde med i den reservationen.
Jag tror inte på Vänsterns tveksamhet beträffande
bindningen till sponsorer. Vi behöver inte fler regler,
snarare färre.
Däremot vill jag instämma i de synpunkter som
Charlotta L Bjälkebring tog upp om kulturaktiviteter
som påverkar attityder till homosexuella. Det är fort-
farande lika tråkigt att det ska behöva poängteras att
sådana insatser behövs. Men så länge det är så kom-
mer vi i Folkpartiet att fortsätta våra intentioner.
Fru talman! Slutligen när det gäller funktionshind-
rade vill jag hänvisa till det särskilda yttrande som vi
har där vi redovisar de reservationer som vi hade när
radio- och TV-frågor behandlades. Det är viktigt att
samma synsätt präglar även övriga kulturpolitiska
områden.