Fru talman! Sverige är i dag ett land med etnisk
och kulturell mångfald. Alla som bor i Sverige ska ha
lika rättigheter, men också lika skyldigheter och möj-
ligheter. På den grunden ska den generella politiken
utformas. Insatser för att öka och stärka integrationen
ska göras inom alla politikområden. Det ingår fyra
politikområden i det utgiftsområde som vi ska besluta
om i dag: integrationspolitiken, storstadspolitiken,
migrationspolitiken och minoritetspolitiken.
Integrationspolitiken rör bl.a. invandrarnas intro-
duktion i det svenska samhället, ersättning till kom-
munerna för mottagande av flyktingar, frågor om
svenskt medborgarskap, åtgärder för att förebygga
och motverka etnisk diskriminering och främlingsfi-
entlighet samt åtgärder för att den etniska och kultu-
rella mångfalden i samhället tas till vara.
I propositionen säger regeringen att utvecklingen
inom det integrationspolitiska området är långt ifrån
tillfredsställande i förhållande till de mål som riksda-
gen har beslutat om. Men regeringen säger också att
flertalet av de insatser som man gör och har beslutat
om har effekter först på sikt och att det inte finns
några enkla åtgärder som kan leda till snabba lös-
ningar. Regeringen kommer därför under våren att i
en särskild skrivelse redovisa utvecklingen inom
integrationspolitiken.
Storstadspolitiken är också en viktig del i arbetet
med att bryta segregationen, ett arbete som också
måste ses på sikt. Regeringen kommer även här att
göra en samlad avstämning och utvärdering under
2002 av den förda storstadspolitiken och därefter ta
ställning till formerna för det fortsatta arbetet. När
dessa utvärderingar är gjorda och fakta finns på bor-
det, då kanske det är dags för en stor integrationspo-
litisk debatt.
Fru talman! Jag vet inte hur många av riksdagens
ledamöter som såg på TV 4 i går kväll. Då visades ett
program som kallades Gringobingo. Det var något av
det mest vulgärpopulistiska och gräsliga program som
jag någonsin har sett. Med tanke på det programmet
tycker jag att det finns all anledning att ytterligare
understryka att Sverige har en human, solidarisk och
rättssäker migrationspolitik. Vi ska också vara med
och utforma en gemensam migrationspolitik inom EU
som också ska präglas av humanitet, solidaritet, öp-
penhet och ansvar.
Människor lämnar sina hemländer av olika skäl.
Vissa flyr undan krig, förföljelse eller tortyr. Andra
söker sig till andra länder för att få en bättre livssitu-
ation, för att arbeta eller för att förenas med sin fa-
milj. Orättvisorna i världen kan man knappast komma
till rätta med enbart med flykting- och invandrings-
politik. Här behövs i stället en stark samlad politik för
internationell solidaritet, fred och utveckling. Den
enda långsiktigt hållbara lösningen på problem med
ofrivillig migration och flyktingskap är att komma åt
orsakerna till att människor tvingas att lämna sina
hemländer.
För att motverka att människor tvingas att fly
måste vi stärka respekten för de mänskliga rättighe-
terna och det internationella samarbetet för fred, sä-
kerhet och demokrati.
För att människor inte ska tvingas att lämna sina
hemländer på grund av fattigdom och arbetslöshet
måste vi stärka det internationella utvecklingssamar-
betet, inte minst fattigdomsbekämpning och återupp-
byggnad efter krig och katastrofer.
EU-länderna har länge varit målet för många
asylsökande. EU tar, och kommer även fortsättnings-
vis att ta, ansvar för flyktingar. EU-länderna har un-
der de senaste åren tagit emot ca 400 000 asylsökan-
de, och trenden är att antalet ökar. Flest asylsökande
söker sig till Storbritannien, Tyskland, Frankrike och
Nederländerna. Lägst antal asylsökande har Finland,
Portugal och Grekland. I Sverige ser vi en kraftig
ökning av antalet asylsökande. Det visar också att
farhågorna om den s.k. Fästning Europa inte har blivit
verklighet.
Alla som söker asyl i Sverige har sina skäl och sin
bakgrund. Det är viktigt att vi ser till varje sökandes
individuella skäl för sin asylansökan. Människor som
inte har behov av skydd ska också veta att de inte kan
tas emot och varför. De ska också respektera våra
lagar och lämna landet.
Vi har inte en hård tillämpning av reglerna som
många vill göra gällande. Upp till 75 % av alla som
sökt asyl får stanna, de flesta av humanitära skäl.
Endast en mindre del av de som får stanna i Sverige
har skäl enligt FN:s flyktingkonvention.
Sverige har ett av Europas och världens mest ut-
vecklade asylsystem. Det svenska flyktingmottagan-
det ses som en förebild, vilket kan vara svårt att tro
när man hör somliga partier som redovisar sina åsik-
ter om den svenska flyktingpolitiken.
Att bedöma om en person har behov av skydd i
Sverige är mycket en svår uppgift. Vi måste därför
ständigt arbeta för att befästa och utveckla rättssäker-
heten i asylprocessen.
Enligt utskottets mening är införandet av en två-
partsprocess med ökad muntlig förhandling av avgö-
rande betydelse för tilltron till asylprövningsssystem-
et. En sådan förändring leder också till ökad rättssä-
kerhet.
Jag delar Kalle Larssons uppfattning om att det
vore bra med en bred politisk beredning av den
kommande propositionen om den nya instans- och
processordningen. Det fanns en enighet i NIPU-
utredningen om att det behövs en ny instans- och
processordning, och det är inte så ofta som det finns
en politisk enighet i dessa frågor. Därför vore det bra
om vi kunde fortsätta med den enigheten i arbetet
med propositionen.
Handläggningstiderna är ett problem. För att yt-
terligare förbättra asylprövningen måste dagens
handläggningstider kortas väsentligt. I dag behandlas
drygt 50 % av grundärendena inom sex månader, och
det är inte acceptabelt. Målsättningen är ju att hela
handläggningsprocessen inte ska ta mer än sex måna-
der.
Därför är det bra att regeringen skjuter till 50
miljoner extra till Migrationsverket och 5 miljoner till
Utlänningsnämnden som ett led i förkortningen av
tiderna. Genom en längre planeringsram får Migra-
tionsverket också bättre förutsättningar att förkorta
handläggningstiderna.
Men den närmaste framtiden är ändå bekymmer-
sam. Om Migrationsverkets prognos om utvecklingen
av antalet asylsökande de närmaste åren står sig, blir
det mycket svårt att förkorta handläggningstiderna.
Jag vill därför i det här sammanhanget uppmärksam-
ma regeringen på ett eventuellt behov av mer pengar
till verket i samband med tilläggsbudgeten under
våren.
En mänsklig globalisering förutsätter internatio-
nella kontakter. Vi ska utveckla det omfattande inter-
nationella utbyte vi har av studenter, turister, affärs-
män och släktingar. Vi har, och vi ska ha, en mycket
generös viseringspraxis. I dag beviljas ca 90 % av alla
ansökningar. Samtidigt måste vi också motverka det
missbruk av viseringar som förekommer av det rela-
tiva fåtal som via viseringar vill invandra till vårt
land. Viseringarna är ju avsedda för tillfälliga besök.
Fru talman! Tre reservationer tar upp frågan om
flyktingkvoten och hur de anslagna medlen används.
Sverige har ju sedan lång tid tagit emot kvotflykting-
ar. Sedan ett antal år har regeringen anslagit medel
för överföring av ca 1 840 personer. Under senare år
har det varit svårt att fylla kvoten av olika skäl. Ett
sådant skäl är att uttagna flyktingar inte fått utresetill-
stånd från sitt land. Det inträffade för några år sedan
när UNHCR hade tagit ut flyktingar från norra Irak.
De hade sedan inte möjlighet att resa ut ur landet.
Det finns alltså flera lösningar för de flyktingar
som har ett behov av skydd. UNHCR brukar tala om
tre lösningar. Den första och mest önskvärda är na-
turligtvis att flyktingar ska kunna återvända till sitt
eget hemland. Den andra lösningen är att flyktingen
integreras i det land där han eller hon befinner sig.
Den tredje lösningen, om det inte finns någon annan,
är ju att bosätta sig i ett tredje land.
Resurserna är alltså inte begränsade till att enbart
användas till kvotflyktingar. Medlen har använts för
att ge UNHCR stöd för att utöka kretsen länder som
tar emot kvotflyktingar. I år har t.ex. regeringen an-
vänt medel för medicinska insatser i Bosnien-
Hercegovina och i Kosovo. Det är Migrationsverket
som i samverkan med bl.a. UNHCR och IOM ansva-
rar för vidarebosättning för flyktingar i Sverige. Men
det är regeringen som ger riktlinjerna. De nordiska
regeringarna samråder också inom ramen för den
samrådsgrupp som man har i flyktingfrågor. Sverige
deltar också i UNHCR:s arbetsgrupp för utbyte av
information mellan länder som tar emot flyktingar.
Fru talman! Med detta yrkar jag bifall till utskot-
tets förslag och avslag på samtliga reservationer.