Fru talman! Min första fråga handlade faktiskt om
personer som också har försökt att komma tillbaka till
sina hemländer. Jag förstår så väl att man ska försöka
skicka tillbaka dem till sina hemländer. Det är be-
klagligt att det finns länder som inte tar emot de sina.
Palestinier är en stor grupp som befinner sig här i
dag. De är mellan 200 och 300 personer som har
försökt, men inte kunnat få komma tillbaka till sina
hemländer. Det är de grupperna jag pratar om. Det är
en ganska stor grupp. De har en vilja att komma till-
baka, men det går inte. Sverige känner till problemet.
Jag undrar om man kan få till stånd en begränsad
tid?
Både Sverige och de andra länderna förstår detta,
men kan inte göra något åt det.
De personer det handlar om lever i ett vakuum
under ganska lång tid. Det handlar många gånger om
barn där man t.ex. inte vet om de ska fortsätta i sko-
lan eller skickas tillbaka.
Min andra fråga gällde också anknytningar. Det
kan vara väldigt långa handläggningstider, inte på
ambassaderna, utan på Migrationsverket och Utlän-
ningsnämnden. Det tar mer än ett år från den dag man
har skickat ansökan till Norrköping eller de andra
platserna här i Sverige. Det är inte enbart ett ambas-
sadproblem.
Frågan om det enskilda ärendet, gäller inte det
specifika ärendet utan om den långa handläggningstid
som gör att man får konsekvensen att man nekar en
familj att återförenas på grund av att det har tagit så
lång tid.