Herr talman! När vi i dag debatterar betänkandet
SfU2, som handlar om budgeten till utgiftsområde 8
Invandrare och flyktingar, kan vi se tillbaka på ett år
då många människor på vårt jordklot levt under
mycket svåra förhållanden. Oerhört många människor
på vår jord lever i olika flyktingförläggningar, på
flykt från krig eller förföljelse på grund av etnisk
tillhörighet, sexuell identitet, politisk eller religiös
övertygelse, eller t.o.m. på flykt på grund av brist på
mat och vatten.
När vi i massmedier läser om, i radio hör om eller
på TV ser vilka problem många människor har är jag
förvånad över att vi i Sverige inte är mer generösa
och toleranta mot personer som lyckats ta sig till vårt
land och vars högsta önskan är att få stanna här.
Centerpartiet vill att vi i Sverige ska driva en öp-
pen, human, rättvis och generös asyl- och flyktingpo-
litik. Vi anser att Sverige tillsammans med andra EU-
länder har ett stort ansvar för att ge en fristad åt män-
niskor som flyr från förtryck och förföljelse. Flyk-
tingfrågor bör behandlas som en gemensam europeisk
angelägenhet inom hela Europeiska unionen, grundat
bl.a. på Genèvekonventionen och FN:s barnkonven-
tion.
Att Schengensamarbetet nu integreras i EU är en-
ligt Centerpartiets uppfattning positivt. Det skapar
förutsättningar att kombinera två viktiga målsättning-
ar, nämligen vidgade möjligheter till fri rörlighet för
medborgarna och ökat samarbete för att förhindra
gränsöverskridande brottslighet. Detta är ett avgöran-
de led i arbetet med att skapa ett område för frihet,
säkerhet och rättvisa i enlighet med de riktlinjer som
fastställdes vid Europeiska rådets möte i Tammerfors.
Det finns alltså ett stort värde i en gemensam asyl-
och flyktingpolitik. En grundläggande förutsättning är
dock naturligtvis att den ges en utformning som över-
ensstämmer med våra värderingar om en human och
generös flyktingpolitik. Från Centerpartiets sida tyck-
er vi att det finns anledning för Sverige att tydligt
markera att vi vill ha en generös asyl- och flykting-
politik. Vi ska inte låta de länder som har de minst
generösa reglerna lägga ribban.
I slutdokumentet från Tammerfors sade EU:s
stats- och regeringschefer att "frihet bör inte betraktas
som ett privilegium uteslutande för unionens egna
medborgare. Att denna frihet över huvud taget finns
fungerar som en magnet för människor över hela
världen som inte kan åtnjuta den frihet som unions-
medborgarna tar för given. Det skulle stå i strid mot
europeiska traditioner att förvägra människor denna
frihet när de lever under omständigheter som får dem
att på goda grunder söka tillträde till vårt territorium.
Men detta kräver att unionen utarbetar en gemensam
politik för asylfrågor och invandring, samtidigt som
den beaktar nödvändigheten av en konsekvent kon-
troll av de yttre gränserna för att stoppa olaglig in-
vandring och bekämpa dem som organiserar och
begår därmed sammanhängande internationella brott.
Denna gemensamma politik måste vara grundad på
principer som både är tydliga för våra egna medbor-
gare och ger garantier till dem som söker skydd i eller
tillträde till Europeiska unionen." Det finns anledning
att påminna regeringen om formuleringarna i detta
dokument.
När nu denna gemensamma asyl- och flyktingpo-
litik håller på att utformas finns det anledning att ta
upp den aktuella frågan om hur regeringen hanterar
asyl- och flyktingpolitiken. Ett exempel är frågan om
att införa bötesstraff för transportörer, men detta ska
vi debattera i samband med nästa betänkande. Ut-
vecklingen inom EU anser vi går i fel riktning. Vi får
också ofta signaler om en åtstramande viseringspoli-
tik.
Detta sänder fel signaler, olika delförslag bildar
tillsammans en helhet som utgör en restriktiv flyk-
tingpolitik, vilket också många frivilligorganisationer,
inte minst olika människorättsorganisationer, reagerat
mot. Om vi menar allvar med att inte medverka till att
bygga murar runt Europa, i olika sammanhang kallad
"fästning Europa", måste vi också ha den politiska
viljan och förmågan att visa detta i praktisk handling.
Även om vi inte under ordförandeskapet i EU
lyckades flytta fram positionerna inom det debattera-
de området så långt som det fanns ambitioner att
göra, har Sverige en viktig roll när det gäller att på-
verka detta arbete, eftersom det är nu den gemen-
samma asyl- och flyktingpolitiken utformas.
Fru talman! Vi har en rad åtgärder som vi måste ta
itu med i Sverige. En sådan viktig fråga är handlägg-
ningstiderna hos Migrationsverket och Utlännings-
nämnden. Människor får vänta alltför länge innan de
får besked om uppehållstillstånd. De långa handlägg-
ningstiderna är en speciellt bekymmersam fråga.
Utlänningsnämndens vara eller inte vara är också
en fråga som har diskuterats sedan starten. Det finns
uppenbara brister i den nuvarande asylprocessen. Vi i
Centerpartiet har flera gånger motionerat om att Ut-
länningsnämnden ska lägga ned och ersättas av en
asylprocess i förvaltningsdomstolarna.
Därför känns det särskilt tillfredsställande med
förslaget från ett enigt socialförsäkringsutskott, att
riksdagen bör ge regeringen till känna att regeringen
snarast bör återkomma till riksdagen med förslag om
en ny instans- och processordning i utlänningsären-
den. Det är bekymmersamt att regeringen förhalat
frågan om att förbättra asylprocessen och göra den
tydligare och säkrare för människor.
Fru talman! Av humanitära skäl måste vistelseti-
derna förkortas, väntetiderna är alldeles för långa. Att
vara asylsökande är nog den osäkraste tillvaro en
människa kan befinna sig i. Många asylsökande kän-
ner att de inte kan påverka något utan att de lever på
lånad tid.
Många flyktingar bor redan i dag ute i vanliga bo-
stadsområden, men fler flyktingar borde slussas ut i
eget boende. Reglerna bör förändras för att ytterligare
förbättra flyktingars möjlighet att arbeta under vänte-
tiden, och även möjligheter att delta i svenskunder-
visning bör förbättras.
Ett större samarbete med frivilligorganisationer
vid flyktingmottagande är nödvändigt. Det finns
många goda exempel på samarbete mellan kommu-
nernas flyktingmottagningar och olika kyrkor och
frivilligorganisationer för flyktingar som kommit hit.
Det underlättar för flyktingarna att ha dessa kontak-
ter, och acceptansen i samhället för flyktingpolitiken
ökar också genom detta.
Fru talman! Regeringens storstadssatsning har
hittills mest präglats av en kortsiktig politik med
enstaka insatser och den har karaktären av gåvogi-
vande i stället för att utnyttja människors kraft och
möjligheter. Vi vill låta människor växa i stället för
att bli omhändertagna.
Utvecklingen måste komma underifrån. Vi tror
inte regeringens centralt dirigerade projekt leder till
långsiktig förbättring. Och som regeringen påpekar i
sin analys riskerar projekten att bli en del av en pro-
jektverksamhet vid sidan av kommunens ordinarie
verksamheter. Vi anser att det finns anledning att
minska resurserna och låta utvecklingsinsatserna bli
en del av kommunernas ordinarie verksamhet. Mot
bakgrund av detta anser vi att anslaget till utveck-
lingsinsatser i storstadsregionerna bör avvecklas.
Fru talman! Våra förslag i det här betänkandet är
budgetpåverkande. Det innebär att våra förslag be-
skrivs i vårt särskilda yttrande, och därför vill jag till
sist bara yrka bifall till reservation 6 under punkt 8.