Herr talman! Jag lyssnade mycket väl på vad Gö-
ran Lindblad sade. Hade han tagit replik på en social-
demokrat hade det möjligen legat någonting i hans
invändning om att flytta makten från välmenande
byråkrater eller någonting annat, men när det gäller
en diskussion mellan en verklig vänsterlinje och Gö-
ran Lindblads nyliberalism är frågan en helt annan.
Det jag säger, det vi företräder, är en politik där män-
niskor tillsammans söker frigöra sig från det utanför-
skap som man utsätts för inte bara av politiska regler
och lagar som begränsar människors liv, för sådana
finns och de ska ändras, utan det handlar också om
gemensamma ansträngningar gentemot de arbetsgiva-
re som i Göran Lindblads lyckorike kommer att kun-
na utnyttja alla människor som utnyttjar det som
Göran Lindblad kallar social rörlighet. Det betyder
med mer tydliga ord att en del ska röra sig uppåt och
andra nedåt. Annars blir det ingen poäng. Om alla
springer i samma riktning blir det inte mycket till
rörlighet.
Vi vet mycket väl att moderaternas förslag går ut
på att man som flykting ska få ett bidrag, det som
man påstår vara en lön och som ligger under den
nuvarande socialbidragsnormen. Grundsynen i detta
är att man inte har tillräcklig motivation att arbeta
annars utan behöver få en liten morot. Vår uppfatt-
ning är den omvända. Ger vi möjligheten och rättig-
heten till arbete kommer människor också att ta den
möjligheten och den rättigheten.
När det gäller storstadspengarna vill moderaterna
i Stockholm så oerhört gärna använda dessa för att
rädda projekt som de annars skulle få kritik för att de
lägger ned. Så storstadssatsningen gör en viss nytta
även för Göran Lindblads just nu.