Fru talman! Gun Hellsvik sade att hon var medve-
ten om att det är problematiskt att göra jämförelser.
Det framgick inte av hennes inlägg, och det var det
jag reagerade på. Dessutom kan man ju välja vilka
jämförelser man använder sig av. Gun Hellsvik hade
lika väl kunnat välja den redovisning som finns i
samma rapport, där man frågar brottsoffer hur ofta de
blivit drabbade av brott och därigenom mäter brotts-
nivån i olika länder. Av de undersökningarna, som är
något så när tillförlitliga, framgår att Sverige ligger
långt ned på listan i Europa. Jag reagerade alltså på
valet av utredning och på att inte medvetenheten om
problematiken i statistiken markerades.
Gun Hellsvik tycker dessutom att jag har visat nå-
got slags ointresse för New York-modellen genom att
åka till Eskilstuna och studera hur den svenska varian-
ten av den modellen fungerar. Jag tycker att det är
viktigare att jag intresserar mig för hur svensk polis
arbetar än hur utländsk polis gör det. Jag överlåter åt
polisen att studera andra polisers erfarenheter för att
sedan omsätta dem i Sverige.
Det är inte så att Eskilstunamodellen eller vilken
modell som helst inte kräver nya resurser. Det ligger i
sakens natur att polisen behöver nya resurser för att
kunna utveckla sin verksamhet i den riktning som
bl.a. riksdag och regering har slagit fast och som vi är
ganska eniga om. Det behövs nya resurser för en
sådan utveckling. Eskilstuna är väl inget svart hål,
som därigenom inte skulle ha rätt att också få nya
resurser?
Men det jag pekar på är att vi inte får använda de
nya pengarna för att skyla över problem som kan
åtgärdas genom att man förändrar verksamheten ge-
nom rationaliseringar och effektiviseringar. Det är
ingen myt att man kan få ut mer om man effektiviserar
verksamheten. Att påstå det är nästan en förolämp-
ning mot alla de verksamheter i landet där miljoner
människor under de senaste 10-15-årsperioden visat
att man kan förändra sin verksamhet och på så sätt
uppnå betydligt bättre resultat, t.o.m. med mindre
resurser. Detta är ett faktum - det visar resultatet av
människors arbete och kreativitet. Det finns också
inom polisen.
Det är viktigt att de nya medel vi tillför polisen
används till satsningar på det som många här i riksda-
gen har pekat på är oerhört viktigt.
En annan fråga som berör många och som är vik-
tig att diskutera är den om decentralisering och cent-
ralisering. Det är viktigt att göra klart för sig vilka
verksamheter och uppgifter inom polisen man menar
när man talar om att det behövs en decentralisering
eller en centralisering.
Polisens uppgifter är oerhört varierande, och ar-
betsfältet är mycket brett. De olika uppgifterna kräver
olika organisationer och olika arbetsmetoder. Det är
viktigt att ta hänsyn till vad t.ex. geografisk närhet
betyder för att man skall kunna utföra ett visst arbete.
Det är därför vi kopplar ihop vardagsbrottsligheten
med närpolisverksamheten. Vi måste naturligtvis
också ta hänsyn till att det finns långa körsträckor.
Det har betydelse för hur man disponerar sina medel
för utryckningsverksamhet. Vi har ett stort, glest be-
folkat land, och alla skall ha en rimlig tillgång till
detta.
Men gör inte centraliseringen till ett svart spöke
att hota med. Centralisering är nödvändig i meningen
att vissa resurser måste koncentreras för att verksam-
heten skall kunna hålla en hög kvalitet och fungera på
det sätt som en viss arbetsuppgift kräver. T.ex. kan
den organiserade brottsligheten, mc-gäng, nazistiska
brott, gränsöverskridande brott och problemen kring
Östersjön inte bearbetas och bekämpas decentraliserat
i exempelvis en närpolisorganisation. För detta krävs
en helt annan samling av resurser och helt andra sätt
att arbeta. Därför måste vi bejaka också behovet av att
samla resurser och vara noga i analysen av vad som
främjar verksamheten.