Fru talman! Allmänhetens förtroende för polisen
har minskat. Det visar undersökningar också bland
poliser. Detta är självfallet mycket oroande men alls
inte förvånande.
Det kan ta timmar, ja, dagar, bara att anmäla ett
brott. Antalet outredda och ouppklarade brott kan
mätas i tiotusental. Många brott avskrivs. Det är inte
en gång säkert att brottet klaras upp även om gär-
ningsmannen är känd.
"Polisen. Var god dröj." Så kan det låta när man
ringer för att försöka anmäla ett brott. Det kan också
vara så att man når fram till växeln men kopplas vida-
re och vidare. I värsta fall kopplas man fel och bort.
Flera andra tvingas till en långdragen väntan på polis
t.ex. vid misshandelsfall eller vid inbrott. Jag tror att
det är väldigt många som känner igen sig i denna
beskrivning.
Självfallet är det inte alltid så här, men tyvärr allt-
för ofta. Det är naturligtvis oacceptabelt. Så här kan vi
inte ha det.
Visst finns det ljuspunkter. På sina håll finns det
en väl fungerande polisverksamhet som arbetar pro-
blemorienterat. Det har lett till minskat antal brott och
fler uppklarade brott. Det är av dessa vi skall lära oss
mera.
Men det finns också djupgående problem som inte
bara beror på resursbrister. Resursbrist är ett problem.
Vi tillför medel. Men det finns också problem som
gäller brister i organisation, ledning och attityder -
något som också Riksrevisionsverket har uppmärk-
sammat.
Det är dessa frågor vi i Centern har velat ha venti-
lerade. Vi tar dem på största allvar. Det är därför, fru
talman, som vi har begärt denna debatt om polisen i
dag, som förhoppningsvis skall leda till en bättre
tingens ordning och ökad trygghet för människorna
ute i samhället.