Herr talman! Jag är tacksam för att Kia Andreas-
son tog upp frågan om Schengensamarbetet. Jag tyck-
er nog att Miljöpartiet hittills har kommit ganska
lindrigt undan i den här debatten.
Här ryms två frågor: dels den principiella frågan,
dels den praktiska, mer vardagsnära frågan om vilka
ekonomiska konsekvenser Schengensamarbetet har.
Vi har tidigare haft en diskussion mellan justitieminis-
tern och Kia Andreasson om detta. Vi får besked i
januari på den senare punkten.
Men den principiella frågan är: Vill man ha ett
gränslöst Europa eller inte? Kia Andreasson sade i sitt
inlägg i anslutning till debatten med justitieministern
att vi inte skall säga ja och blunda.
Nej, det skall vi inte göra. Vi skall säga ja med
öppna ögon. Tänk om någon 1954 när man införde
den nordiska passfriheten hade sagt att Norden vill
bygga upp något slags fästning till skydd mot övriga
Europa. Det är lika befängt som att påstå att det här
handlar om att bygga upp en fästning gentemot om-
världen utanför Europa. Detta är ett av de få riktigt
betydelsefulla inslagen i det EU-samarbete som vi nu
deltar i.
Det är här skon klämmer. Kia Andreasson och
Miljöpartiet vill inte att Sverige skall vara medlem i
EU. Även om Schengensystemet för polisen skulle
kosta noll kronor skulle Miljöpartiet vara emot det.
Man är nämligen emot ett gränslöst Europa. Det är
vad den här debatten borde handla om, inte kronor
och ören. Det är en bisak i sammanhanget.