Fru talman! Jag skall börja med att jag säga att jag
uppskattar justitieministerns närvaro här i dag vid vår
debatt. Välkommen! Vi skall diskutera rättsväsendet
och kriminalpolitiken först. Sedan har vi delat upp
betänkandet på delområden. Därför är det svårt att gå
in på detaljer nu, men eftersom justitieministern bara
är närvarande under det första avsnittet känner man
sig tyvärr nästan tvungen att så småningom gå in i
detaljer.
Miljöpartiets syn på kriminalpolitiken är som ut-
skottsmajoritetens: rättsväsendet kan inte ses isolerat.
Man måste se på omvärlden och hur den övriga poli-
tiken faller ut för människor ute i samhällena. Mode-
raterna har en annan åsikt. Gun Hellsvik gick ut
mycket hårt och gjorde nästan en svartmålning av hur
det ser ut. Tror Gun Hellsvik att det blir en förändring
för att vi skaffar ännu fler poliser och ännu fler doma-
re? Är det där åtgärderna skall sättas in? Är det inte så
att samhället i sig också genererar brott om orättvi-
sorna och villkoren för människorna är hårda? Miljö-
partiet är övertygat om att det är på det viset.
Var är det bäst att sätta in hjälpen för att inte gene-
rera kriminalitet och brott? Jo, det är naturligtvis hos
barnfamiljer och ungdomar. Det är där vi måste före-
bygga. Det tror vi absolut är det viktigaste.
Om man med moderat politik tänker sänka skat-
terna så att vi inte får medel till offentliga sektorn,
dvs. skolor, barnomsorg, fritid, sjukvård och äldreom-
sorg, blir det ett hårdare klimat för dessa barn. Mindre
bidrag till kommunerna ger samma effekt. Man tar
bort arbetsrätten och sänker lönerna. Jämställdheten
blir sämre. Vilken typ av samhälle får vi då? Männi-
skor arbetar åtta timmar om dagen och kan ändå inte
försörja sig på sin lön. Människor arbetar och vet inte
vilken dag de skall bli arbetslösa. Klyftorna ökar vad
gäller löneskillnaderna. Hur blir det med normerna
och med etik och moral när människor ser detta?
Miljöpartiet tror inte att det blir bättre.
Det talades om fusk, oegentligheter och brott. Vi
instämmer i att det är förfärligt att se människor som
har roffa åt sig ännu mer. Vi tycker att man politiskt
skulle kunna göra någonting åt t.ex. höga löner i
kommunala bolag och fallskärmsavtal. Visst sticker
det i ögonen på människor. Miljöpartiet vill inte att
villkoren skall bli så olika i samhället. Alla skall kän-
na en grundtrygghet, och rättsväsendet skall vara en
statlig angelägenhet, vilket vi också har skrivit i be-
tänkandet. Jag har varit tvungen att skriva ett eget
yttrande därför att vi har gjort upp om rättshjälpen.
Miljöpartiet anser att vi har naggat systemet i kanten
och att vi kanske är på väg mot ett annat system som
vi inte tycker är bra. Rättsväsendet har en särställning,
och det är viktigt för ett fritt och demokratiskt samhäl-
le. Det är klart att också Miljöpartiet tycker att det är
nödvändigt med ett rättsväsende som uppfyller de
krav som vi tillsammans har ställt och att polisen har
resurser för att förebygga och bekämpa brott. Det är
dessa förebyggande åtgärder som jag inte förstår att
Moderaterna kan frikoppla från samhället i övrigt.
Ni skriver i en reservation att varje människa har
ansvar för sina egna handlingar. Det tycker Miljöpar-
tiet också. Men det ansvaret för egna handlingar kan
inte helt frikopplas från sociala och ekonomiska
krafter. Det är där vi skiljer oss åt. Att domstolarna
också skall verka för att människor får sin sak prövad
rättssäkert och inom rimlig tid är en självklarhet, samt
att verkställigheten av straff präglas av en säkerhet
och humanitet. Allt det har vi gemensamma åsikter
om. Skillnaden gäller hur samhället ser ut i övrigt.
Regeringen har prioriterat en del brottslighet, t.ex.
ekonomisk brottslighet. Vi har i en skrivelse när det
gäller ekonomisk brottslighet pekat på miljöbrotten,
som vi inte tycker lyfts in tillräckligt. Miljöpartiet har
sagt detta många gånger, och vi säger det nu igen. Vi
vill ha en nationell plan för hur vi skall lösa denna
brottslighet. Den ingår i den ekonomiska brottslighe-
ten, men den glöms alltid bort. Den nämns på någon
rad med en liten rubrik - sedan är det inte mer.
Rasistiska brott har också lyfts fram av regeringen.
Vi instämmer, men vi tycker att man kan gå längre
och att man borde ha gjort det tidigare. FN:s konven-
tion mot rasistiska brott säger att man skall förbjuda
organisationer och sammanslutningar. Det tycker jag
att vi skulle ha gjort för länge sedan. Det går oerhört
mycket pengar från polisen för att övervaka de de-
monstrationer och sammankomster som sker i samhäl-
let. Jag tror att det gick åt 8 miljoner för att övervaka
en demonstration i Trollhättan. Jag tycker inte att vi
skall ha polisen till att övervaka en lärare som upp-
manar till brottsliga handlingar i sin ideologi. Ideolo-
gin är ju hets mot folkgrupp.
Det har skett mycket på rättsområdet, bl.a. stora
organisatoriska förändringar. Alla har inte varit av
ondo - tvärtom. Polisens omorganisation ser jag som
positiv. Jag har fått många bevis för att närpolisverk-
samheten fungerar alldeles utmärkt på många platser.
Däremot kan det vara mer tveksamt att den här
som jag uppfattar det rigida modellen - jag tror att det
är Statskontorets modell - skall läggas på alla verk-
samheter. Jag tänker på att åklagarverksamheten har
haft denna modell och sedan kommer kronofogde-
myndigheten med samma sorts modell. Jag tycker att
man kan ta sig tid att utvärdera de nya organisationer-
na innan man går vidare och överför den.
Domstolsverksamheten kommer jag till senare.
Jag vill inte uppehålla mig så mycket vid den.
Internationellt samarbete har jag däremot många
åsikter om. Det måste jag få ta upp nu.
Vi såg inte i budgeten att det skulle gå några
pengar till det internationella arbetet. Det var i Riks-
polisstyrelsens anslagsframställan vi såg att 100 mil-
joner redan budgetåret 1997 skulle gå till Schengen-
samarbetet och uppbyggnaden av informationscentra-
len. Det gjorde mig upprörd, därför att jag har gått
med på rambudgeten för Polisen, och nu ser jag att
100 miljoner går till Schengen redan innan vi har
skrivit på avtalet och innan vi har sagt vad vi tycker
här i riksdagen. Hur kommer det att inverka på den
övriga polisverksamheten, när budgeten är så an-
strängd? 100 miljoner är mycket pengar i detta sam-
manhang. Varifrån drar man in pengar för den här
sakens skull.
Jag har också flera gånger efterlyst information till
allmänheten och till politiker om vad det rör sig om
för handlingar och hur det konkret skall gå till med
Schengensamarbetet. Jag läser att i Norge och Dan-
mark är det full debatt, i deras parlament, ute i sam-
hället. Men här är det komplett tystnad, därför att -
min egen bedömning - de flesta partierna är positiva
till Schengen. Men så lätt kan man inte göra en så stor
sak, som betyder så mycket för Polisen här i Sverige.
Man kan inte bara säga ja och blunda. Jag uppmanar
mina kolleger att ta del av handlingarna. Läs vad det
innebär, och försök även att ha en kritisk inställning!
Även om man säger ja, måste det finnas saker man
kan förändra. Jag tycker att det måste ske i Sverige
också.
Jag läser mycket i pressen - när man inte får riktig
information blir det ju rykten - att Schengenavtalet
har företräde framför det nordiska samarbetet. Det
framgår av en särskild artikel, som nu diskuteras
mycket i Danmark, därför att de har tittat närmare på
tillträdesavtalet. Då är min fråga: Är det så justitie-
ministern?
Alla dessa handlingar som finns, speciellt myn-
digheternas manualer, om hur Schengenavtalet skall
tillämpas i praktiken skulle vi vilja ha hit så att vi lätt
kunde ta del av dem. Nu finns det nio pärmar med
osorterat material. Det är klart att vi inte kan klara ut
det själva. Vi har en reservation i detta sammanhang.
Justitieministern har som svar på en direkt fråga
som jag ställde sagt att anledningen till att Sverige nu
hastar in i detta samarbete är att vi vill värna den
nordiska passfriheten. Det var anledningen. Men i
Norge är det uppror. Det är inte säkert att det blir ja i
det norska parlamentet. Hur ställer sig Sverige då?
Blir det någon tvekan eller någon förändring om det
blir så?
Sanningen om Schengen är inte, som det fram-
ställs, fri rörlighet. Det skulle jag vilja dementera. Det
är tvärtom ett polissamarbete och en stor ökad kon-
troll vid de yttre gränserna. Det behöver vi prata
mycket mer om. Det är det jag uppmanar till. Ta reda
på detta och för en diskussion!