Fru talman! Det är utmärkt att Pressutredningen
ser över om vi skall ha ett presstöd i framtiden och
hur det skall se ut i så fall.
Den nedskärning som nu äger rum sker på ett
mycket traditionellt sätt, som innebär att man skär
3 % av presstödet över lag och att man också
plockar bort det s.k. utvecklingsstödet, eller i alla
fall inte nu tar upp något anslag för det.
Men är det inte alldeles förfärligt, frågade Bengt
Hurtig, att små stackars endagarstidningar helt
plötsligt försvinner bort ur den stora presskören,
där de väl ändå har en så stor uppgift att fylla?
Det är möjligt att de har det, men jag förstår inte
varför skattebetalarna skall betala orimligt stora
summor för att dessa tidningar skall kunna fortsätta
att komma ut. Vi kan heller inte komma ifrån
känslan av att en del av endagarstidningarna
kanske startades i rent spekulationssyfte för att
försöka komma åt de statliga subventioner som
finns.
Hur går det då med folket? Det blir a-kassa,
nedläggningar, konkurser -- eländes elände! Det
menar Bengt Hurtig i enlighet med den livsfilosofi
som är hans.
Men det kan ju tänkas att den ensamma
journalisten och tryckaren som jobbade på
tidningen får något annat jobb eller tar sig för
någonting annat. Jag vägrar tro att en situation är
given en gång för alla. Den kan naturligtvis
förändras. Det kan vara roligt att vara
tidningsredaktör och sitta och pula i sin vrå, men
det kan också finnas andra jobb för vederbörande.
Jag tror inte att man skall ställa dessa två extremer
mot varandra, och det är i och för sig också mycket
få som är sysselsatta med just dessa
endagarstidningar. Men det kan finnas andra
sammanhang då det kan vara befogat att ge stöd på
ett eller annat sätt -- kanske på ett bättre sätt än vi
gör i dag.