Fru talman! Vi brukar här i kammaren vara överens
om att statliga insatser skall tillmätas mycket stor
betydelse för infrastrukturen. Vi tänker då oftast på
den fysiska infrastrukturen -- vägar, järnvägar,
post, telekommunikationer etc. Ibland funderar vi
kanske också något omkring den intellektuella
infrastrukturen och då kanske mest på
utbildningen. Men jag tror att också
åsiktsbildningen och spridandet av kulturella
budskap är mycket viktiga faktorer i
infrastrukturtänkandet. Staten och det offentliga i
övrigt har en viktig roll när det gäller att skapa goda
förutsättningar för åsiktsspridning och spridning av
kulturella budskap.
Jag menar att mångfald i press och i övriga media
är ett mycket viktigt mål i infrastrukturpolitiken.
Presstödet är en, som jag ser det, viktig del i denna
struktur. Det behövs alltså en uppbackning från det
offentligas sida för informationsfrihet och för
opinionsbildning, som är ett stöd för demokratin.
Personligen är jag öppen för olika typer av
lösningar på denna uppgift, och det är det som vi
skall diskutera i Pressutredningen. Självfallet gäller
detta synsätt också i kulturpolitiken, men det är ju
presstödet som vi diskuterar i dag.
Låt mig påpeka att, som även Bertil Fiskesjö var
inne på här, nedskärningen om 3 % av driftsstödet
i och för sig är påfrestande men enligt min mening
ändå kan bäras. Det är alltså inte fråga om några
våldsamma ingrepp på presstödssidan.
Kurt Ove Johansson uttryckte besvikelse över att
jag inte hade ställt mig bakom utvecklingsstödet. Vi
gör nu en paus vad gäller utvecklingsstödet. Många
tidningar har genomgått ett investeringsskede, där
man i mycket stor utsträckning har utnyttjat detta
stöd, och det är därför inte helt fel att ta en liten
paus på detta område, i synnerhet med tanke på
den statsfinansiella situation som vi har. Men jag
tror att vi ändå på sikt kommer att behöva någon
form av sådana här stimulansåtgärder på
investeringssidan.
Fru talman! Ägarkoncentrationen är ett mycket
viktigt problem att ta upp i medievärlden. Det tycks
som om det tidigare statsmonopolet på
etermediesidan nu håller på att ersättas av ett privat
monopol. Man kan på tidningssidan se att det dyker
upp oligopoltendenser. Detta är självfallet inte bra.
Jag delar den oro som Harriet Colliander uttrycker
i sin motion om ägarkoncentrationen, och jag är
övertygad om att vi inte kommer ifrån dessa frågor i
den politiska debatten och i det politiska agerandet.
Skall vi få en ny Berlusconi i Sverige? I direktiven
till Pressutredningen -94 ställs kravet att
utredningen skall spegla ägarlandskapet, bl.a. vad
gäller ägarkoncentrationen, och det är bra. Tanken
är den att utredningen när den har gjort detta skall
koncentrera sig på pressfrågorna.
Nu vill dock Socialdemokraterna och Ny demokrati
genom tilläggsdirektiv förvandla Pressutredningen
till en allmän medieutredning. Jag menar att detta
är felaktigt och även kommer att försena
utredningens arbete. Jag förmodar att det är något
slags filibustertaktik bakom det hela.
Jag menar, för att referera Kurt Ove Johansson, att
det bakom dessa tilläggsdirektiv inte ligger något
djupare tankearbete. Hur var det nu, Kurt-Ove
Johansson, när vi förra gången diskuterade denna
utredning i utskottet? Var det inte så att
socialdemokraterna -- konstitutionsutskottets
ordförande, som brukar göra noggranna
anteckningar, får gärna rätta mig -- då sade att de
inte ville ha en allmän medieutredning utan en
pressutredning? Har jag helt fel på den punkten,
Kurt Ove Johansson? Om jag har rätt, hur kan det
komma sig att det nu har blivit en omvändelse, så
att man nu vill göra om Pressutredningen till en
allmän medieutredning?
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation nr 9.
Jag vill avsluta med några ord om LL-stiftelsen,
som man inte brukar ägna alltför mycket tid åt i
denna kammare. Jag vill uttala en tillfredsställelse
över att ett i stort sett enigt utskott, med Ny
demokrati som enda avvikare, nu ställer sig bakom
ett resurstillskott som kommer att gynna de
läshandikappade på ett mycket positivt sätt. Man
kan få en ökad utgivningsfrekvens av tidningen 8
Sidor, och man kan också öka utgivningen av LL-
böcker. Inte minst kan man göra satsningar på
marknadsföringssidan. Den här gruppen
läshandikappade är ju väldigt svår att nå. Man når
den inte med traditionella
marknadsföringsmetoder, utan här behövs
speciella insatser. jag är glad över att utskottet har
ställt sig bakom den här satsningen.