Fru talman! Regeringens förslag i årets
budgetproposition om en minskning av driftsstödet
till dagspressen och om att man inte skall anvisa
några nya medel till utvecklingsstöd är mycket illa
underbyggda. Någon egentlig analys om vilka
konsekvenserna blir av ett försämrat presstöd görs
över huvud taget inte i propositionen. Det är i
högsta grad oacceptabelt. Ännu mer
anmärkningsvärt är det sätt på vilket den borgerliga
utskottsmajoriteten effektuerar regeringens
förslag.
Den borgerliga maktfullkomligheten har när det
gäller stödet till dagspressen firat stora triumfer, om
man nu i sådana här sammanhang kan tala om
triumfer. I utskottet har man visat en total ovilja
mot att diskutera någon som helst avvikelse från
regeringsförslaget. Utan minsta eftertanke var man
beredd att driva igenom regeringens förslag om ett
försämrat presstöd.
De borgerligas handlingssätt i utskottet är också
uppseendeväckande, sett från andra
utgångspunkter. Förra året fick vi igenom ett krav
på en parlamentariskt sammansatt kommitté med
uppgift att utreda dagspressens villkor. Denna
kommitté har påbörjat sitt arbete och redan haft ett
flertal sammanträden. Mitt i detta arbete
genomförs nu stora förändringar av presstödet.
Från vårt håll kan vi inte godta att väsentliga
försämringar av presstödet görs när en utredning
tillkallats för att se över presstödet. Det är god
demokratisk praxis att inte ändra i stödsystem
innan en arbetande kommitté har lämnat sina
förslag och innan dessa remissbehandlats och
analyserats i sedvanlig ordning.
Motivet för ett statligt stöd till dagspressen är att
söka bevara mångfalden i utbudet av dagstidningar
och därmed ge läsarna en valfrihet när det gäller
valet av dagstidning. Sedan presstödet infördes har
det i stort sett fungerat som avsikten har varit. Den
tidigare snabba utvecklingen mot faktiska
tidningsmonopol har delvis kunnat hejdas,
samtidigt som pluralismen på dagstidningsområdet
i stort har kunnat bibehållas.
Dagspressens betydelse för den fria
opinionsbildningen och en fri allsidig debatt är
obestridlig, likaså vikten av att mångfalden kan
bevaras. Om presstödet avvecklas skulle ett stort
antal dagstidningar tvingas lägga ner. Det skulle få
som följd att endast den på utgivningsorten
dominerande tidningen blev kvar. En bibehållen
mångfald när det gäller dagspressen är därför en
viktig demokratisk angelägenhet.
Under de senaste årens lågkonjunktur har
dagstidningarna drabbats av betydande
inkomstbortfall. Det gäller särskilt
lågtäckningstidningarna, som har betydligt
knappare marginaler än tidningar med hög
täckningsgrad. Tillkomsten av nya
reklamfinansierade medier gör att tidningar med
låg täckningsgrad och små marginaler är mycket
känsliga för negativa förändringar av presstödet.
Möjligheterna för många tidningar som uppbär
presstöd att kompensera ett minskat stöd är små.
Det är den bistra sanningen.
Mot denna bakgrund föreslår vi socialdemokrater
att driftsstödet till dagspressen behålls på
oförändrad nivå. Vi yrkar avslag på regeringens
förslag om att minska bidragssatserna med 3 %. Vi
kan inte heller godta att utvecklingsstödet
avvecklas såsom nu sker. Enligt vår mening finns
det i stället starka skäl för att höja
utvecklingsstödet. Motivet för utvecklingsstödet är
att på sikt minska lågtäckningstidningarnas behov
av driftsstöd. Ingen som är insiktsfull i pressfrågor
kan i dag bestrida utvecklingsstödets strategiska
betydelse för rationaliseringar inom dagspressen.
Den borgerliga utskottsmajoritetens skrivning i
KU:s betänkande om att anslagsposten
Utvecklingsstöd till dagspressen finns kvar och är
upptagen i budgetpropositionen får väl närmast
anses som ett hån mot de tidningar som för sin
existens är beroende av en rationellare produktion.
Vi föreslår att 17,8 miljoner kronor anslås till
utvecklingsstöd. Jag yrkar därför bifall till
reservation nr 5 i konstitutionsutskottets
betänkande.
När det gäller driftsstödet yrkar jag också bifall till
reservation nr 3 i betänkandet.
Fru talman! Jag blev mycket förvånad när t.ex.
Ingvar Svensson från kds inte i utskottet på något
sätt reagerade emot att regeringsförslaget innebar
noll i utvecklingsstöd. Att inte Bertil Fiskesjö
reagerade är för mig närmast en gåta.
Socialdemokraterna och Centern har stått som
garanter för presstödet. Centern har tyvärr under
senare år -- det sade jag redan i fjol -- tvingats att
kröka rygg när det gäller utvecklings- och
distributionsstödet. Nu har Bertil Fiskesjö varit
med i utskottet om att skära i driftsstödet, trots att
hans parti för kort tid sedan sade att så inte skulle
bli fallet. Det är olyckligt. Jag är på den här
punkten -- det vill jag gärna understryka, fru
talman -- mycket besviken på Bertil Fiskesjös
agerande.
Regeringspartierna har dock på en punkt
misslyckats i sin maktfullkomlighet. Man försökte i
utskottet att också stoppa motionskraven angående
tilläggsdirektiv till Presstödsutredningen. Nu gick
inte det. Direktiven till Presstödsutredningen
lämnar faktiskt en del övrigt att önska. Någon
djupare tankeverksamhet tycks inte ha föregått det
arbetet. Den snäva tidsram som utredningen har
fått till sitt förfogande riskerar också att den
framtida presspolitiken blir styvmoderligt
behandlad.
Presspolitiken är en så viktig fråga för demokratin
att den inte får fuskas bort. Utredningens centrala
uppgift måste därför vara att värna om pressens
mångfald. Den målsättningen har tidigare slagits
fast av konstitutionsutskottet och riksdagen. Såsom
den nuvarande regeringen handlägger dessa frågor
är pressens mångfald utan tvivel i fara.
Våra dagstidningar är alltjämt det centrala mediet
för den debatt som håller demokratin levande. Den
svenska demokratin hade naturligtvis varit mycket
fattigare om inte ett presstöd förhindrat
tidningsdöd och massaker på mångfalden. Det
faktum att medielandskapet har förändrats under
senare år, som kulturministern skriver i sina
direktiv, ändrar ju i sak faktiskt ingenting. Att ta
denna utveckling som intäkt för ett försämrat
presstöd är rent ut sagt ett dåligt argument.
Utbudet av radio- och TV-kanaler kan naturligtvis,
om de används på rätt sätt, innebära en breddning
och en fördjupning av det fria ordet och
åsiktsbildningen i samhället, men de kan knappast
ersätta den mångfald som upprätthålls av
dagspressen.
Att upprätthålla mångfald har varit vårt sätt att
också motverka maktkoncentrationen. Det finns en
klart uttalad oro för mediekoncentration också i
Sverige. Den oron har förstärkts i och med
Mariebergskoncernens övertagande av Sydsvenska
Dagbladet. Vår linje har varit att många olika
röster och valmöjligheter i medieutbudet är ett
grundläggande demokratikrav. Den svenska
presspolitiken har utgått ifrån att bredd i
opinionsbildningen innebär att det finns
konkurrerande eller kompletterande tidningar på
varje marknad, där så är praktiskt möjligt. Jag ser
i dag inga avgörande skäl för att ge avkall på denna
princip, tvärtom.
Enligt regeringens direktiv till utredningen skall
frågan om ägarkoncentrationen i massmedierna
granskas. I direktiven finns dock inte uttalat något
övervägande beträffande lagförslag om
begränsningar av ägarkoncentrationen.
Utvecklingen är emellertid sådan att en lagstiftning
måste övervägas. En majoritet i KU har ställt sig
bakom det kravet. Presstödsutredningen bör
därför -- som vi säger i ett majoritetsutlåtande på
den punkten i betänkandet -- ges tilläggsdirektiv
med ett sådant innehåll.