Fru talman! Jag skall ägna en hel del av min tid åt
att kommentera de inlägg som har gjorts tidigare. Jag
skall inte upprepa allt som har sagts. Det handlar till
stor del om att slå in öppna dörrar. Mycket är själv-
klart. Vi är överens i Sveriges riksdag om att vi vill ha
demokratiska satsningar, ett fungerande näringsliv
och att IT skall komma till god användning när det
gäller utbildning, kompetenshöjning osv.
Jag skall i stället försöka ta fasta på vissa skiljelin-
jer eller kanske ett visst nytänkande.
Alla tre föregående borgerliga talare har efterlyst
mer offensiva satsningar och mer handlingskraft. De
tycker att detta betänkande är litet för försiktigt. Det
handlar mer om en kartläggning av befintliga tillstånd
inom datavärlden och om vissa försiktiga funderingar
inför framtiden.
Därför var det riktigt roligt att höra de borgerliga
företrädarna - moderaten Westerberg och centerpar-
tisten Starrin - prata om revolution. Då kanske t.o.m.
en gammal vänstermänniska som jag också törs tala
om revolution. Jag tror nämligen att det handlar litet
grand om det. Vi har snuddat litet vid, att detta är en
väldig kraft som vi har fått i vår hand som kan föränd-
ra hela samhället. Per Westerberg var inne på det. Jag
tycker inte att den linje som han drog upp var helt
felaktig. Vi skall inte slåss för låglönejobb, utan den
satsning som vi gör nu gäller höga löner, tillväxt och
hög kompetens. Vi skall fokusera, och vi skall kon-
centrera våra krafter.
Jag tycker att det var välgörande att höra en mode-
rat prata om sådant i stället för om tjänstesektorn och
pigjobb och gräsklippning och lågproduktiva syssel-
sättningar som inte kan vara någon framtid för Sveri-
ge. Jag delar naturligtvis åsikten att vi skall ha riktiga
högkvalificerade arbeten i Sverige.
Där kommer revolutionen in. Jag menar att ni har
glömt bort ett steg. Det är att också människan måste
hänga med. Det gäller inte bara den enskilda männi-
skan, utan samhället. Här bör det ske en dialektisk
växelverkan mellan arbete och kapital, mellan arbets-
tid och produktivitet. Enligt min mening är det absolut
nödvändigt att vi förkortar arbetstiderna och att vi
utnyttjar den nya tekniken till att gå ned i 6-
timmarsarbetsdag. Om vi förkortar arbetstiden genom
lagstiftning sätter vi också ett tryck på företagen. De
blir tvingade att använda denna teknik, utnyttja den i
sin verksamhet, planering och organisation och lära
upp människor att utnyttja den till allas gagn.
På så vis skapar vi en strukturomvandling som är
positiv för samhället och som ökar Sveriges konkur-
renskraft gentemot länder som arbetar under gammal-
dags arbetstidsförhållanden osv. Vi blir mycket dukti-
gare, och alla tjänar på det. Människorna tjänar på det,
och arbetsgivarna tjänar på det. Hela näringslivet
kommer att stå starkare. Det tycker jag att ni har mis-
sat här.
Det finns också andra följdverkningar. Det frigörs
en massa resurser. Människor får kanske tid över till
att starta egna företag vid sidan om, om den vanliga
arbetsdagen är kort eller själva grunden för försörj-
ningen minskar. Man får tid till utbildning. Man kan-
ske får tid till forskning. Man kanske får tid att umgås
med familjen. Man kanske kan utveckla sina egna
intressen själv eller tillsammans med andra. Jag me-
nar att det är en absolut grundläggande diskussion
som vi måste föra in när vi talar om vad vi vill uppnå
med IT-samhället.
Westerberg pratade mycket om stora satsningar
osv., men det mest konkreta jag hörde var att han ville
öppna arkiven. Han ville speciellt öppna patentarkivet
för Sveriges småföretagare. Det tycker jag är respekt-
fullt. Det är en viktig åtgärd.
Jag tycker att frågan om kunskap också är viktig i
ett större sammanhang. Vi har i vår motion tagit upp
att det kanske är dags att inkalla en FN-konferens för
att diskutera hur man skall göra den nya kunskapen
tillgänglig med världsmåttstock. G7-länderna och EU-
kommissionen håller på att ta ett fast grepp om IT-
frågorna tillsammans med USA och Japan. Det finns
en stor risk för att man stänger ute fattigare världsde-
lar och fattigare länder och gör IT till en exklusiv
angelägenhet för de rikare länderna, vilket även fram-
går av utrikesutskottets betänkande. Det är redan i dag
så med Internet, t.ex. Internet är inte världsomspän-
nande utan omfattar just de länder som jag nämnde.
Det måste vara angeläget att kunskap blir en fri re-
surs som bör kunna spridas tvärsöver hela världen och
som kan komma mänskligheten till gagn, och att vi
hittar internationella regelverk som kan underlätta det.
Det var väl det mest konkreta som Westerberg tog
upp.
För egen del tror jag också att vi måste fokusera.
Jag har tidigare i debatter här i riksdagen tagit upp
framför allt tre områden som jag tycker att det är
uppenbart förtjänstfullt att satsa på. Det första är na-
turligtvis miljön, som vi så ofta pratar om. Här är
datorkraften och IT en stor tillgång. Det finns stora
möjligheter vad gäller resurshushållning, transportsys-
tem och energisystem. Det finns enorma besparings-
möjligheter. Man kan på ett bättre sätt hantera alla
våra råvaror och tillgångar. Det gäller även bättre
hantering av människor. Man skall inte slita ut dem på
det sätt som sker i dag med mycket övertid, medan en
stor del av befolkningen går utan arbete.
Vi har ett annat viktigt område. Det är hälso- och
sjukvården. Det har öppnats nya möjligheter på en
mängd områden, där man kan utnyttja den nya tekni-
ken. Vi har titthålsoperationer. Vi har telemedicin. Vi
har överföring av röntgenbilder på dator osv. Om jag
går in på enskilda sjukdomsgrupper kan jag nämna
hjärtinfarktsvård. Den ställer ökade krav på kompe-
tens, teknologi och telemedicin. Reumatism kan be-
handlas med bättre terapier med utnyttjandet av gen-
tekniken, som är ett sidospår till informationssamhäl-
let. Vi vet att det gjorts teknologiska landvinningar i
behandlingen av artroser, dvs. höfter och knän. Det
kommer att öka efterfrågan på teknologi och på nya
resurser.
Detta är en viktig tankeställare mot bakgrund av
att den svenska sjukvården är i ett väldigt utsatt läge i
dag. Den skärs ned ursinningslöst, skulle jag vilja
påstå. Vi får tänka om vad gäller sjukvården. Det är
en framtidsbransch med stort kunskapsinnehåll och
stora krav på kompetens, men också med stora krav
på att vi utnyttjar de tekniska möjligheter som finns.
Här har vi ett område som vi egentligen bör satsa på, i
stället för på de lågproduktiva jobb som nu tas upp i
debatten, t.ex. gräsklippning. Jag tror att det kallas
RUT-jobb. Det kan inte vara någon framtid.
Jag vill också nämna ett tredje område i anslutning
till detta som jag tycker att vi bör fokusera och kraft-
samla kring, och det är hjälpmedelsförsörjningen. Det
gäller att utveckla hjälpmedel till funktionshindrade.
Det har redan i dag gjorts stora framsteg t.ex. för
synskadade. Det finns talsyntes, och punktskriften har
fått en renässans. Punktskriften är egentligen direkt
anpassad till datorn.
Vi har på hörselområdet programmerbara hörse-
lapparater, och vi har rullstolar. Det finns datorstyr-
ning för väldigt många hjälpmedel. Vi menar att Sve-
rige bör vara en föregångare och fokusera och satsa
kraft på detta område. Det finns stora behov inte bara
i Sverige, utan i hela världen.