Herr talman! Ärade kammarledamöter! Det är bå-
de spännande och roligt att vara med när ett nytt
kommunikationsmedel införs. Men vi är alltså bara i
början av denna omvälvningsprocess, så självfallet
måste vi återkomma i fråga om beslut, debatter och
när det gäller att konkretisera oss på många olika
områden som berör IT:s framväxt i Sverige.
Alla partier är angelägna att visa att just de är in-
satta i det nya mediet, och alla vill framhäva sig som
ett IT-parti. Det har också uppstått ett slags prestige-
debatt om vem som var först, vem som är störst, vem
som är mest entusiastisk och vilket parti som är bäst
på att göra informationstekniken tillgänglig för hela
befolkningen.
Det är många fina ord, men rent konkret ser jag
inte några stora skiljelinjer. En del hävdar visserligen
att IT är lösningen på allt. IT fixar jobben, mil-
jöproblemen, regionalpolitiken, jämlikheten osv. Men
en något mer nyanserad bild är kanske bra att ha nu
när vi skall använda det ytterligare redskap som IT-
möjligheten innebär.
Precis som när vi drog räls för att tågen skulle
kunna gå för hundra år sedan, är detta ytterligare att
sätt att kommunicera med varandra. Tidigare kunde
man med tåget lättare förflytta sig mellan olika plat-
ser. Nu kan jag t.ex. förflytta mig från Skultorp till
Malaysia - inte rent fysiskt men i tanke och bild.
Det kan tänkas att det blir färre resor, men i så fall
ändras nog resemönstret. Det kan bli färre dagliga
resor men kanske längre resor. Det öppnar också
dörrarna för ett globalt samhälle, där vi oberoende av
geografiskt avstånd, kan få information, skapa nya
kontakter och sprida idéer.
Det finns också många sammanhållna databasnät-
verk som man kan koppla upp sig mot, så att man kan
sitta med datorn både på jobbet och hemma. Den som
har information att förmedla kan koppla en databas
till nätet. Man kan också vilja starta en diskussion i
någon speciell fråga.
Nya vägar för hur tekniken kan användas öppnas
hela tiden. Ändå är det egentligen inte tekniken som
är det mest intressanta utan vem som använder den
och vad den används till. Det är alltså användarnas
behov och nyttan som skall styra utvecklingen och
inte tekniken i sig. Vi måste ställa krav på tekniken
och forma den efter våra behov.
Alltför ofta förs diskussionen om det kommande
informationssamhället på ett ohejdat entusiastiskt sätt.
Man lovar att allt blir bra om alla får en dator och
tillgång till Internet. Men ett samhälle som till stor del
bygger på kunskap och förmåga att hantera detta
riskerar också att få växande klyftor mellan olika
grupper.
De välutbildade och engagerade - än så länge de
yngre männen - blir IT-användare utan att det krävs
några politiska åtgärder från samhällets sida. Andra
grupper, som inte kan eller vill delta, riskerar att
hamna utanför. För att informationssamhället inte
skall utvecklas till ett klassamhälle, med ökade klyftor
mellan dem som har kunskap och möjlighet att an-
vända informationstekniken och dem som ställs åt
sidan, måste vi göra vad vi kan rent politiskt. Vi
måste se till så att skolan och hela utbildningssystemet
kan överbrygga klyftorna.
Som i de flesta fall när det kommer något nytt är
barnen och ungdomarna duktiga på att ta för sig.
Många barn och ungdomar kommer i allt lägre åldrar
i kontakt med datorer. Man kan leka med datorer,
använda dem på olika sätt som väcker intresse och gå
vidare och lära sig mer.
Här vill jag tillägga att vi har stor anledning att ut-
föra ett opinionsarbete för att få etiska regler inom IT-
området, just för att barn inte genom en knapptryck-
ning skall få del av bombrecept och annat som kan
komma upp på skärmen.
Men inte alla barn och ungdomar får den här möj-
ligheten, och det måste vi ändra på.
Det kan vi göra genom att skolan lyckas bygga ett
samhälle utan klyftor mellan män och kvinnor, mellan
barn till rika föräldrar som har råd att köpa bra datorer
och andra som inte har råd eller mellan skolor i rika
områden som har råd att hålla sig med de senaste
datorerna hela tiden och skolor som inte har råd med
det. Men för att skolan skall lyckas överbrygga klyf-
torna räcker det inte med att bara köpa datorer. Lärar-
na behöver också utbildas, och pedagogiken behöver
anpassas så att man kan inhämta kunskap
Herr talman! För oss socialdemokrater är det
självklart att se möjligheterna i den nya tekniken. Jag
nämnde förut hur industrialismen tog fart. På samma
sätt vill vi nu kunna utnyttja informationstekniken för
att ta ytterligare steg för att kunna öka tillväxten i
Sverige, skapa arbetstillfällen och utveckla välfärden.
Detta betänkande handlar om hur vi skall kunna bred-
da och utveckla användningen av informationstekni-
ken, och jag yrkar härmed bifall till hemställan i be-
tänkandet.
Hittills har det varit för få som har kunnat använda
detta. Därför måste vi återkomma med konkreta mål.
Det måste vi göra både när det gäller telelagen och
hur vi skall använda detta i näringslivet och i skolan.
Kvinnor och män har olika sätt att närma sig IT.
Män är ofta intresserade av själva tekniken, medan
kvinnor funderar över vad man har för nytta av den.
Man lär sig att använda tekniken på olika sätt. Därför
måste vi också se till att den kommunala vuxenut-
bildningen, studieförbunden, folkhögskolorna och
arbetsmarknadsutbildningen tar ett särskilt ansvar för
att vi vuxna, och kanske speciellt kvinnor som inte
ännu har tagit till sig detta, inte hamnar på efterkäl-
ken. Utbildningen och forskningen vid Sveriges uni-
versitet och högskolor har stor betydelse för hur in-
formationstekniken utvecklas och hur informations-
samhället kommer att se ut. De bör alltså jobba med
jämställdhet och jämlikhet som självklara mål.
Vi har tidigare i debatten hört att det är viktigt att
fokusera och att det är viktigt med spjutspetsar m.m.
Det är många vackra ord. Det låter ju bra. Men jag
kan inte dra mig till minnes att det var någon debatt
här i kammaren om hur vi skulle genomföra IT i Sve-
rige när vi hade en borgerlig regering. Detta är ju
något nytt. Det är därför som vi måste ta detta steg för
steg. Detta är bara början. Sedan får vi återkomma på
alla områden.
Vi ser både möjligheter och faror för den lilla
människan i arbetslivet. Teknikens snabba utveckling
öppnar ju möjligheter att flytta jobben till människan i
stället för att människan skall flytta till arbetstillfälle-
na. Möjligheten till distansarbete kan komma att
minska biltrafiken till och från arbetsplatserna. Däri-
genom kan även miljöförstöringen minskas. Men som
jag sade tidigare blir det kanske så att vi gör andra
resor i stället, eftersom vi då har skaffat kunskap från
hela världen. Om vi har en väl utnyttjad informations-
teknik kan landsbygden och små orter utvecklas. I
stället för dagens utveckling där alltfler jobb samlas i
de större städerna kan vi få en levande landsbygd.
Tekniken har också skapat möjligheter för handi-
kappade. Hörselskadade kan t.ex. med elektronisk
post och via datorer och telefonledning på ett snabbt
och naturligt sätt kommunicera med varandra. Även
på alla andra handikappområden finns det nu större
möjligheter att göra sig hörda inom näringslivet. Vi
vill alltså ha en utbyggnad över hela landet och göra
det möjligt för hela Sverige att utnyttja detta. Därför
är det viktigt även med det regionala perspektivet.
Men distansarbete innebär ju även faror. Som an-
ställd kan man riskera att isoleras från den gemenskap
som arbetskamraterna ger, och man kan ställas vid
sidan av både arbetstidslagar och arbetsmiljölagar.
Arbetsrätten måste alltså anpassas så att arbetena även
kan utföras i hemmet.
Vi menar att det finns ett övergripande ansvar för
att Sverige har ett fungerande kommunikationssys-
tem. Då ingår att kommunikationsnätens utnyttjande
blir så samhällsekonomiskt effektivt att alla medbor-
gare får tillgång till detta på likvärdiga villkor. Staten
har också ett ansvar för att utforma en infrastruktur
som ger hög tillgänglighet och som är tillväxtbefräm-
jande. Det är nödvändigt att se till att landets alla
delar har tillgång till en god teleservice.
Däremot är det inte vårt ansvar att ta ställning till
vilka specifika överföringstekniker vi skall använda
oss av. Visst skall den fortsatta tekniska utvecklingen
vara rikstäckande, men vi skall inte ta ställning till att
det är just ISDN som är det allena saliggörande.
När det gäller samhällets grunddatabaser är det
viktigt att vi kan sprida information och öka deltagan-
det i den demokratiska processen. Dessa bör också
göras tillgängliga för alla. Vi anser också att det är
angeläget att ta bort avgifter på dessa databaser. Rix-
lex bör därför bli avgiftsfri. Därigenom blir också de
motioner som har skrivits om det tillgodosedda och
besvarade.
Det är också av yttersta vikt att informationstekni-
ken är både säker och osårbar. Därför behövs ett mer
samlat och samordnat IT-säkerhetsgrepp. Där bör
regeringen återkomma. Det skall regeringen faktiskt
göra årligen med sina program och förslag.
Avslutningsvis. Vi har visioner om det här samhäl-
let och det IT-samhälle som vi går in i. Vi måste ha en
nationell IT-strategi där vi kan se hur IT:s möjligheter
på ett attraktivt sätt bidrar till att skapa tillväxt och
sysselsättning och stärker Sveriges konkurrenskraft.
Vi måste se till att vi värnar allas lika möjligheter så
att IT kan bli ett medel för ökad kunskap, demokrati
och rättvisa. Vi skall se till att utnyttja såväl kvinnors
som mäns erfarenheter och kompetens i IT-
utvecklingen. Vi skall utnyttja IT för att utveckla
välfärdssamhället och öka medborgarnas livskvalitet.
Vi skall använda IT för att stödja grupper med sär-
skilda behov och skapa bred tillgång till information
för ökad delaktighet och kunskapsutveckling. Vi skall
bevara och utveckla det svenska språket och kulturen i
en alltmer gränslös värld. Vi skall använda IT för att
öka effektiviteten och kvaliteten i offentlig verksam-
het och förbättra servicen till medborgare och företag.
Jag yrkar alltså bifall till hemställan i utskottets
betänkande och därmed också avslag på motionerna.