Herr talman! Jag börjar med att yrka bifall till förslaget i utbildningsutskottets betänkande UbU10 och avslag på samtliga motioner.
Det här betänkandet behandlar 136 motionsyrkanden från den allmänna motionstiden 2005 och fyra yrkanden som väckts med anledning av en proposition inom kulturutskottets område. De här rör samtliga gymnasieskolan.
Yrkandena handlar bland annat om utvecklingen av gymnasieskolan med avseende på kvalitet och resultat. Vidare behandlas yrkanden om värdegrunden och gymnasieskolans demokratiska uppdrag, kursutformning, behörighet, ansvarskontrakt och elever i behov av särskilt stöd.
Jag tänker först beröra frågan om behörighet till gymnasieskolan. Denna fråga har vi diskuterat många gånger i den här kammaren, men den är lika central i dag. Att elever slutar grundskolan utan att ha uppnått behörighet till gymnasieskolan är djupt otillfredsställande. Det är ytterst angeläget att grundskolan förstärker sitt arbete med att tidigt upptäcka och åtgärda behov av stöd. Min uppfattning är att ett ambitiöst arbete med individuella utvecklingsplaner där man når en överenskommelse mellan skolan, föräldrarna och eleven om nödvändiga åtgärder och att dessa verkligen kommer till stånd är en effektiv väg.
Resurser för att ytterligare möjliggöra det arbetet har tillförts kommunerna. Det har lett till att 12 000 personer har kunnat anställas och att lärartätheten i grundskolan har ökat från 7,6 lärare per 100 elever år 2000/01 till 8,1 läsåret 2004/05. Dessutom har åtgärder vidtagits för att stimulera skolorna att satsa på elevernas basfärdigheter. Skolverket har fått i uppdrag att ta fram och sprida diagnostiska prov med inriktning på de lägre årskurserna. Skolverket ska också föreslå förtydliganden av kursplanerna, främst i matematik och svenska.
Vidare pågår ett kvalitetsprogram, Alla skolor ska vara bra skolor. Kvalitetsprogrammet innehåller en rad insatser för att stärka kvalitetsarbetet i skolan, skapa en nationellt likvärdig utbildning och se till att utbildningsmålen nås. Det är en jätteutmaning. Utgångspunkten är att statens ekonomiska satsning på skolan måste följas av tydliga insatser för att uppnå en nationell likvärdighet och kvalitativt god utbildning.
Utskottet vill peka på att variationerna mellan skolor är stora. Skolor som i högre grad har elever med utländsk bakgrund, skolor som ligger i utsatta områden och skolor där elevernas föräldrar saknar akademisk utbildning har högre andel elever som inte klarar gymnasieskolans behörighetskrav. Det finns skolor där knappt hälften klarar behörighetskraven, något som kan jämföras med skolor där i princip alla elever klarar målen. Genom riksdagens beslut hösten 2005 tillförs 70 miljoner 2005 och 155 miljoner under vartdera året 2006 och 2007 för att förstärka satsningar på skolor i segregerade områden. Även bekymret att elever slutar sina gymnasiestudier utan att ha slutfört studierna är otillfredsställande. Utskottet välkomnar därför de kvalitetsförbättringar som presenterades av regeringen i propositionen
Kunskap och kvalitet - elva steg för utveckling av gymnasieskolan
.
Utskottet har vid flera tillfällen tidigare understrukit vikten av att alla program ska leda till grundläggande högskolebehörighet. Det kravet utgår inte från att alla ska gå vidare till högskolestudier utan beror på att grundläggande högskolebehörighet i dag är en grundkunskap som man behöver om man går ut i ett yrkesliv direkt efter gymnasieskolan eller går vidare till kvalificerade eftergymnasiala studier. Inte minst behöver man den kunskapen för att aktivt kunna fungera och delta i vårt alltmer komplicerade samhälle och att kunna fungera och delta i vårt demokratiska samhälle.
Jag är mycket väl medveten om att vi har elever som har svårigheter att klara gymnasieskolan, men då är det vår socialdemokratiska inställning att vi på olika sätt ska försöka ge stöd så att de kan klara den utbildning de har sökt.
I gymnasiepropositionen
Kunskap och kvalitet - elva steg för utveckling av gymnasieskolan
tar vi ett antal initiativ för att höja kvaliteten. Införande av ämnesbetyg görs för att flytta tyngdpunkten från de enskilda kurserna till hur väl eleven behärskar ämnet. Det minskar stressen och understryker sammanhang i stället för delar. Vidare förstärks kvaliteten på yrkesinriktade program, bland annat genom bättre koppling till arbetslivet, möjligheten att välja en gymnasial lärlingsutbildning inom programmen samt infärgning av kärnämneskurserna. Vidare ska det utöver fyra kärnämneskurser inte finnas några kurser som omfattar mindre än 100 gymnasiepoäng, något som kan stärka kvaliteten genom att ge förutsättningar för sammanhang och fördjupning. Lokala kurser måste dessutom kvalitetssäkras av Skolverket.
Slutligen kommer det individuella programmet att bedrivas på heltid från den 1 juli 2006. För att den här satsningen på elever som går individuella program verkligen ska kunna bli den kvalitetshöjning som är avsikten tillförs kommunerna från den 1 juli 2006 225 miljoner, och för år 2007 och framgent 450 miljoner per år för just denna grupp elever. Utskottet understryker att huvudinriktningen ska vara att dessa elever ska erbjudas PRIV, som innebär att eleven parallellt ska läsa in de ämnen som saknas för behörigheten till gymnasieskolan samtidigt som man läser det man klarar på ett önskat nationellt program. Detta praktiseras vid många gymnasieskolor i landet och har visat att motivationen för studier över huvud taget ökat avsevärt då man fått möjlighet att studera det man är intresserad av. Det gör att man förhoppningsvis klarar en fullständig gymnasieutbildning. Utskottet har också understrukit att man noga kommer att följa att de riktade resurserna till det individuella programmet verkligen hamnar där och kommer dessa elever tillgodo. Jag förutsätter att kommunerna nu för dessa elever och den egna kommunens utvecklings skull verkligen tar sitt ansvar när det gäller resursfördelningen, då en kvalitetsförstärkning verkligen behövs. Jag är mycket medveten om att alla elever inte kan omfattas av den här åtgärden, men då måste man i stället, precis som namnet säger, göra ett individuellt upplägg med stöd som är anpassat för den enskilda eleven med målsättning att nå så goda utbildningsresultat som bara är möjligt.
Att höja kvaliteten i utbildningen och att eleverna genomför en fullständig gymnasieutbildning är en angelägenhet för riksdag och regering men också en utmaning för kommunerna och de professionella i gymnasieskolorna.
Till sist är det för många unga svåra val som ska göras både till gymnasieskolan och under de tre år man går i gymnasieskolan. Därför är det angeläget att de studie- och yrkesvägledare som ska vara eleverna behjälpliga har goda kunskaper och kompetens om de skiftande områden som eleverna behöver få kunskap om. Därför är det angeläget att fortlöpande ge denna yrkesgrupp fortbildning och att utbildningen på högskolan håller hög kvalitet och väl följer utvecklingen i samhället.