Fru talman! I snart två år har vi varit medlemmar i
den europeiska unionen. Den utvärdering som förut-
sattes när vi hösten 1994 beslutade om arbetsformerna
för EU-arbetet här i riksdagen har genomförts. Utskot-
ten och EU-nämnden har tillfrågats och lämnat svar.
Det är dessa svar, och ett omfattande arbete inom
konstitutionsutskottet, som ligger till grund för det
betänkande vi nu skall fatta beslut om.
Fru talman! Vårt inträde i den europeiska unionen
var ett stort steg att ta. Det förändrade dramatiskt det
traditionella sättet att fatta beslut i vårt land. Vi fick
möjlighet till inflytande över utvecklingen i Europa
mot att delar av de beslut som fattats här i riksdagen
flyttades till EU:s institutioner, särskilt ministerrådet.
Vårt medlemskap skall användas till att utveckla
hela Europa, och vårt inflytande skall användas till att
främja de svenska intressena. Vi måste använda
medlemskapet och agera så att svenska intressen får
så stort genomslag som möjligt.
Svenska folket och dess valda ombud måste också
kunna följa EU-arbetet och ha inflytande över det. Vi
måste skapa sådana arbetsformer att det blir en reali-
tet.
Men dessa båda målsättningar, att ha största möj-
liga inflytande i EU och att riksdagen och det svenska
folket skall ha ett avgörande inflytande över Sveriges
regering, kan faktiskt ibland stå i motsats till varand-
ra. För att få ut största möjliga resultat i den förhand-
lingsdemokrati som EU ju är, måste regeringen ha
möjlighet att kompromissa. Det gör att regeringen inte
i alla frågor kan gå till förhandlingarna med bundna
mandat.
När vi lägger upp arbetsformerna här i riksdagen
måste vi alltså ha sådana rutiner som ger Sverige som
nation bästa utdelning. Vi bör ha arbetsformer som så
långt som möjligt ansluter till det som är det bästa i
den svenska traditionen när vi bereder ärenden och
fattar beslut, samtidigt som vi måste anpassa oss så att
vi får största möjliga inflytande inom EU. De förslag
som konstitutionsutskottet nu har enats om syftar till
att följa upp båda dessa målsättningar.
Utgångspunkten för vårt förslag är att riksdagen
skall ha tillgång till så fullödig information som möj-
ligt om vad som är på gång i EU, så att vi på ett tidigt
stadium kan få inflytande på regeringens agerande.
Det gäller särskilt de lagstiftningsfrågor som tidigare
behandlades här i riksdagen men som nu har överlåtits
till den europeiska unionen.
För riksdagen är inte något självändamål. Vi är
svenska folkets valda ombud. Det betyder att ledamö-
terna har ett stort ansvar för att EU-frågorna på ett
tidigt stadium i beslutsprocessen förs ut till gransk-
ning och debatt bland folk och i medierna. Vi vill med
våra förslag medverka till att det ges en större möjlig-
het till det. Det är för tyst kring EU-frågorna.
EU-nämnden skapades för att vara ett samrådsor-
gan mellan riksdagen och regeringen före minister-
rådsmötena. Ministerrådet är ju beslutande, och det
betyder att frågorna kommer till ministerrådet mycket
sent i beredningsprocessen. Vi stryker i betänkandet
under att EU-nämnden har denna begränsade roll i ett
sent skede och erinrar om att det också var den ur-
sprungliga tanken med inrättandet av EU-nämnden.
EU-nämnden själv har i sitt yttrande påpekat att ut-
skotten har och skall ha en betydelsefull roll i ett
tidigt skede.
För att ytterligare betona utskottens roll föreslår vi
att riksdagsordningen får en bestämmelse om att ut-
skotten skall följa arbetet inom EU på sina respektive
ämnesområden. För att utskotten skall kunna spela en
viktig roll i det beredande arbetet ställs stora krav på
informationen om EU-frågorna. Därför stramas kra-
ven upp när det gäller regeringens information till
riksdagen. Det ställs ytterligare krav på kvaliteten på
regeringens information, och vi föreslår en ny regel i
riksdagsordningen, som förtydligar och stramar upp
regeringens informationsskyldighet.
Den nya regeln säger att regeringen skall lämna
sin syn på EU-förslag som av regeringen bedöms vara
betydelsefulla. Det betyder att regeringens s.k. fakta-
PM måste stramas upp och innehålla ordentlig infor-
mation om viktiga förslag i t.ex. vit- och grönböcker-
na och om viktiga punkter i kommissionens förslag.
Regeringen skall också tidigare än i dag redovisa
sin ståndpunkt, vad den tycker om de olika förslagen.
Vi föreslår också att fakta-PM:en skall få en mer
officiell status än i dag. De bör inordnas i det offentli-
ga trycket i en särskild serie. De bör tryckas och delas
till samtliga ledamöter, precis som propositionerna
delas till oss. Dessutom bör det finnas en möjlighet
för allmänheten att på ett lätt sätt få tillgång till fakta-
PM:en, precis som när det gäller annat offentligt
tryck.
Mycket av arbetet i EU utförs i de olika expert-
kommittéerna och i ministerrådets arbetsgrupper. I
arbetsgrupperna är det ofta tjänstemän från myndighe-
ter och departement som förhandlar. Där kan viktiga
avgöranden som kommer att kunna påverka minister-
rådets beslut komma till stånd. Det är naturligtvis
viktigt att regeringen styr de svenska ledamöterna i
arbetsgrupperna, men regeringen bör också via fakta-
PM informera riksdagen om nya viktiga positioner
eller ändrade positioner som intas i ministerrådets
arbetsgrupper.
Rent allmänt kan sägas att vi har en tradition av att
vara en förhandlingsdemokrati, och många viktiga
saker händer informellt. Det är viktigt att vara infor-
merad också om det här informella arbetet, om man
skall kunna påverka i god tid. Svenska intresseorgani-
sationer - lobbyister, som de ibland kallas - som är
på plats i Bryssel vet faktiskt ofta mer än både rege-
ring och riksdag om vad som är på gång. Jag tycker
att vi i vårt arbete i konstitutionsutskottet har miss-
lyckats med att komma med något riktigt bra förslag
om hur riksdagen skall kunna tränga in innanför mu-
rarna på det här informella förhandlingssystemet, dvs.
om hur riksdagen skall kunna skaffa sig information
om vad som är på gång vid sidan om den information
som regeringen lämnar.
Vi pekar på att ledamöterna skall fortsätta att be-
söka EU:s institutioner och att också utskottskanslier-
nas och partikansliernas tjänstemän löpande bör kun-
na upprätthålla kontakten. Vi föreslår att förvalt-
ningskontoret får i uppdrag att komma med förslag
om hur direktkontakter mellan riksdagen och EU:s
institutioner kan vidareutvecklas.
Vi har avvisat att riksdagen liksom Finland och
Danmark skulle ha en tjänsteman placerad i EU-
parlamentet och därifrån rapportera hem till Sveriges
riksdag. Vi tror inte att riksdagen kommer att vara
särskilt betjänt av en sådan konstruktion.
Däremot bör enligt vår uppfattning förvaltnings-
kontoret gå igenom hur tidningen Från Riksdag &
Departement skulle kunna användas för att också
rappportera om EU-frågor. Det finns i den här frågan
en reservation från Miljöpartiet, vilken jag tycker i
stort överensstämmer med utskottets uppfattning.
Något populistiskt vill dock miljöpartisterna begränsa
resandet till EU:s institutioner. Jag anser att det som
framförs i reservationen om ny teknik inte kan ersätta
de personliga kontakterna.
Det finns många olika sätt för riksdagen och ut-
skotten att meddela regeringen sin uppfattning. Det
sker i dag informellt under utskottsmöten tillsammans
med ministern eller med någon departementstjänste-
man närvarande. Utskottet kan också uppdra åt ut-
skottskansliet att informellt meddela utskottets upp-
fattning till departementet.
Det här informella samrådet är inte bra. Det sker
helt utan insyn, och ingen kan i efterhand kontrollera
vad som har sagts. Utskotten kan naturligtvis produ-
cera ett betänkande och föreslå att riksdagen skall ge
regeringen till känna vad som bör göras. I särskilt
viktiga frågor kan den här formen naturligtvis använ-
das, men i mindre viktiga frågor är det en omständlig
och inte särskilt väl lämpad väg.
Vi har i konstitutionsutskottet diskuterat att skapa
ytterligare vägar för utskotten att mer formellt ge sin
uppfattning till känna, t.ex. genom att få möjlighet att
avfatta en skrivelse till regeringen. Vi har dock avstått
från att föra fram det här förslaget till beslut, eftersom
vi inte har kunnat nå enighet. Vi har dock bestämt oss
för att arbeta vidare med de här frågorna. Det infor-
mella samråd som utskotten nu har med regeringen
behöver fastare former för att fungera på ett bra och
öppet sätt i framtiden.
Enligt EU-nämndens uppfattning har samrådet
med regeringen i stort fungerat väl. Vi sluter upp
bakom EU-nämnden och ger bl.a. regeringen till kän-
na att t.ex. statsråden bör närvara vid EU-nämndens
sammanträden.
Utskottet föreslår också att de stenografiska upp-
teckningarna skall behållas. Det är viktigt att EU-
nämndens råd, som i realiteten lämnas å riksdagens
vägnar i frågor som tidigare var lagstiftningsfrågor
här i riksdagen, går att följa. Det måste i efterhand gå
att kontrollera hur regeringen t.ex. följer EU-
nämndens råd.
Moderaterna vidhåller sin uppfattning från tidiga-
re och vill avskaffa de stenografiska uppteckningarna.
Utskottet delar inte den uppfattningen. Det är natur-
ligtvis inte bra om det i efterhand skulle råda oklarhet
om vad som egentligen har hänt när Sveriges positio-
ner förbereds och läggs fast.
Det är naturligtvis viktigt att nämndens råd är tyd-
liga och att opinionsläget i nämnden klargörs. Det i
sin tur kräver att regeringen är tydlig i sin information
om sitt ställningstagande till EU-ärendena. Vi pekar i
betänkandet på att ingenting hindrar nämnden från att
avge ett skriftligt uttalande om sitt ställningstagande.
Det kan innehålla en ren tillstyrkan eller avstyrkan till
regeringens förslag till position. Det kan också inne-
hålla tillägg eller förändringar av positionen. Före-
ligger det flera meningar om vad nämnden bör uttala
får ordföranden avgöra vilken mening som har de
flestas stöd.
Det här förtydligandet som konstitutionsutskottet
gör av nämndens möjlighet att redovisa sitt ställnings-
tagande borde kunna tillfredsställa dem som i reser-
vation 2 anser följande: "Samverkansförfarandet bör
leda fram till ett besked om förhandlingsuppläggning-
en som regeringen kan utgå från i förhandlingarna i
ministerrådet."
Jag anser att reservanterna är tillgodosedda och att
reservation 2 av Vänsterpartiet och Miljöpartiet
egentligen är onödig.
Fru talman! Det här betänkandet fokuserar på hur
riksdagens ledamöter, Sveriges valda ombud, på ett
bättre sätt skall kunna påverka EU-frågorna. Men
ytterst handlar det om hur det svenska folket skall
kunna få mer information och också kunna påverka de
frågor som avgörs i den europeiska unionen.
Vi tror att de förslag som KU nu lägger fram
kommer att medverka till det. Men utvecklingen av
våra arbetsformer när det gäller EU-frågorna är fortfa-
rande inne i en utvecklingsprocess som ännu inte är
färdig. Utskottet kommer därför som jag har redovisat
tidigare att arbeta vidare med de här frågorna. Det är
ett viktigt inslag i hur vi skall kunna förbättra vår
demokrati. Många varnar för hur EU-frågornas ano-
nymitet kan skada vår representativa demokrati. Vi
måste ta varningarna på allvar. Gamla traditioner och
prestige får inte hindra en effektivisering av vårt arbe-
te.
Till sist, fru talman, vill jag för ovanlighetens skull
tacka ledamöterna i konstitutionsutskottet för det
mycket konstruktiva arbete som har nedlagts av,
skulle jag vilja säga, samtliga ledamöter och som
också har lett till att vi till sist faktiskt har fått fram ett
ganska enigt betänkande.
Med det yrkar jag bifall till betänkandet utom i
moment 12, där jag yrkar bifall till reservation nr 5.