Herr talman! Det har sagts många kloka ord om
behovet av en bättre förankring av EU-politiken i
riksdagen här i dag. Det känns bra att det finns en så
pass stor enighet kring det här.
Av debatten och betänkandet framgår det ganska
tydligt att riksdagens inflytande över EU-frågorna inte
är väl avvägda i dag. Informationen sägs vara svår-
överskådlig; den kommer ofta sent, ibland för sent,
och är inte alltid på svenska. Coreper utövar politisk
makt utan att ha politiskt ansvar.
Regeringen redovisar inte alltid sina positioner.
EU-nämnden har inte möjlighet att anordna offentliga
utfrågningar. Ansvariga statsråd låter sig i alltför stor
utsträckning företrädas av departementstjänstemän.
Återrapporteringen måste förbättras.
En annan slutsats som kan dras av betänkandet är
att det i dag i alltför stor utsträckning handlar om
information och inte om verkligt inflytande för riks-
dagen. Det bör naturligtvis vara så att det som blir
gällande lag i Sverige också skall ha behandlats i
riksdagen, med de förutsättningar som EU-
medlemskapet ger.
Herr talman! Jag ställer upp på utskottets bedöm-
ningar så här långt, men anser att det är mycket mer
som måste göras för att förbättra riksdagens makt
över EU-besluten.
Jag vill också understryka att EU från svenska ut-
gångspunkter inte kan nå upp till en anständig demo-
kratinivå. En utveckling i federalistisk riktning skulle
kunna förbättra demokratin formellt sett, men den
vägen är stängd genom de utfästelser som ja-sidan
gjorde i folkomröstningskampanjen och på grund av
det starka folkliga motståndet mot en sådan utveck-
ling. Mina egna erfarenheter av EU-arbete har lärt
mig att i EU sätts "effektivitet" framför demokratisk
förankring. Det förhållningssättet kommer att ytterli-
gare öka svenska folkets misstro mot EU-systemet.
Men jag vill lyfta fram en annan aspekt som jag
tycker att utskottet har missat och som skulle kunna
förbättra och fördjupa riksdagens ställning i det här
avseendet. Det är regeringens möjligheter att i riksda-
gen ordentligt förankra besluten i andra och tredje
pelarna.
I första pelaren kan enskilda länder köras över ge-
nom att det handlar om majoritetsbeslut och eftersom
besluten här är överstatliga. Men i andra och tredje
pelaren är det medlemsländernas regeringar som
suveränt behärskar hela processen. Varje regering har
alltså vetorätt om man försöker forcera fram beslut.
Därför kan besluten blockeras tills riksdagen har getts
en reell och riktig möjlighet att säga sitt i frågan. Här
har riksdagen alla möjligheter att kräva tillräckligt
med tid och tillräckligt bra beslutsunderlag.
Herr talman! EU:s akilleshäl är att det är omöjligt
för väljarna att utkräva ett samlat ansvar. Det finns
inga alleuropeiska medier, debatter eller partier som
kan ge systemet demokratisk legitimitet. Därför är EU
en demokratisk återvändsgränd, och det enda vi kan
göra just nu är att försöka hålla ordning och reda i den
här gränden.