Fru talman! Vår ordförande, Birgit Friggebo, har
betonat att vi faktiskt är överens i de allra viktigaste
frågorna när det gäller att stärka riksdagens makt i
EU-frågorna. Hon har också på ett förtjänstfullt sätt
och i detalj beskrivit vad vi har kommit fram till, så
jag vill inte upprepa det.
Vi föreslår alltså att riksdagsordningen ändras så
att regeringen fortlöpande informerar riksdagen om
vad som sker i EU och ger sin syn på de kommis-
sionsförslag som regeringen bedömer som betydelse-
fulla. Sedan en tid lämnar regeringen över skrivelser-
na från kommissionen, och det kommer också en lista
med rubriker på kommissionsförslagen till kammar-
kansliet, som informerar utskotten och EU-nämnden.
Nu kräver vi fylligare kommentarer men överlåter åt
regeringen att avgöra vad som är betydelsefullt.
Jag tycker att detta är litet tveksamt, och jag har
diskuterat det i utskottet. Man kan faktiskt ha olika
åsikter om vad som är betydelsefullt. Jag tycker att vi
kunde ha haft nytta av att regeringen försett listorna
med kortfattade kommentarer till samtliga kommis-
sionsförslag samt uppgifter om vad regeringen gjort
eller avser att göra med dem. Regeringen måste ju i
alla fall ta ställning till förslagen, och då kunde de
gott ha talat om för oss vad de tänker göra. Många
förslag faller inom myndigheternas ansvarsområde
och inte riksdagens. Då kunde man ha berättat vart
ärendet hänskjutits. Samtliga frågor som vi före EU-
inträdet skulle ha fattat beslut om i riksdagen borde
enligt min mening kommenteras av regeringen, inte
bara ett urval. Jag har emellertid valt att avvakta och
se hur den förändring av riksdagsordningen som vi nu
genomför fungerar, och jag kanske återkommer.
Vi är alltså överens om att fackutskotten skall få
mycket större ansvar. Vi ålägger dem att inom sina
ämnesområden följa EU-frågorna. Det kan ju ta flera
år innan ett kommissionsförslag avgörs i ministerrå-
det. Under den tid då parlamentet och flera andra
diskussionsforum och påtryckningsgrupper lämnar
sina synpunkter förankras förslaget alltmer inom
byråkratier, diplomatiska kåren och regeringarna.
Skall vi försöka påverka är det då vi måste göra vår
röst hörd. Under denna tid kan utskotten kalla till sig
ministrar och tjänstemän, ordna offentliga utfrågning-
ar och remissomgångar och på så sätt delvis ersätta
den procedur av parlamentariska utredningar som förr
föregick lagstiftningen. EU-nämnden bör, som Axel
Andersson också har påpekat, därigenom också vara
väl insatt i de frågor som kommer upp i rådet.
Men, herr talman, när så riksdagen lagt ned ett
stort arbete på att sätta sig in i frågor, förmå regering-
ens förhandlande tjänstemän att söka ändra förslagen i
en viss riktning, kanske försökt få våra representanter
att ta initiativ i kommissionens hundratals kommittéer,
sett att massmedierna följer och kommenterar frågor-
na och fått en folklig opinion att starkt kräva en viss
utformning av en lag - då, herr talman, tror jag att vi
kommer att märka att allt detta arbete är fullkomligt
meningslöst.
Besluten följer inte en logisk och demokratisk
ordning i EU. Hur beslutsprocessen går till i verklig-
heten är det inte många som överblickar. Vem be-
stämmer egentligen? Det påstås att ändringsförslag
kan komma upp på sammanträdesbordet i rådet utan
beredning och klubbas direkt. Ibland tar ordföranden i
rådet in en regeringsledamot i taget i ett enskilt rum
och gör upp med vederbörande. Sedan samlas alla,
och då är frågan avgjord. Det är inte lätt att veta hur
man skall bilda majoriteter då.
Även om beslutsprocessen skulle vara sådan som
läroböckerna säger är det inte Sverige som bestämmer
vad EU skall besluta. När EU fattar majoritetsbeslut
tvingas vi lyda, även om riksdagen skulle sökt påver-
ka aldrig så mycket och en enstämmig opinion i Sve-
rige skulle protestera.
Herr talman! Eftersom jag är optimist tror jag att
vi kommer att få ändrade relationer till EU. Vi kom-
mer att åter ändra grundlagen så att vi återtar besluts-
rätten över våra egna angelägenheter. Vi kommer att
behålla de ca 20 miljarder kronor som nu går till EU
varje år och själva utforma vår jordbruks-, närings-
och regionalpolitik. Vi kommer att återta friheten att
skydda oss från hälsovådliga produkter, skärpa miljö-
lagarna och gå in för skatteväxling för att bygga
kretsloppssamhället utan att fråga EU om lov.
J. Kenneth Galbraith, som nyligen gästade Göte-
borg, sade att det var Sverige som i praktiken genom-
förde Keynes teorier först och byggde ett välfärds-
samhälle som beundrades över hela världen. Galbraith
inspirerades av oss när han som rådgivare till Roose-
velt arbetade för the New Deal.
Sverige har gått en egen väg som delvis avviker
från kontinentens. En växande offentlig sektor har
skapat större jämlikhet och trygghet. Den nyliberala
ekonomiska teorin som är inskriven i EU:s grundlag
har visat sig inte fungera, varken nu på kontinenten
eller någon gång förut i historien. Denna liberala teori
är nämligen inte ny. Den har prövats många gånger
med katastrofala resultat. Arbetslösheten och väl-
färds- och kulturförstöringen blir för stor, kapital-
ägarna för rika och de många människorna fattigare.
Eftersom jag är optimist är jag övertygad om att den
modellen ännu en gång kommer att överges.
Men får vi detta för EU?
Jag vägrar, herr talman, att tro att vi besegrats av
EU och hålls fångna. Våra relationer till grannländer-
na i söder skall självfallet fortsätta att vara goda, och
vi samarbetar gärna i framtiden som vi gjort ända
sedan andra världskrigets slut. Jag utgår från att också
dessa länder, t.ex. Norge, önskar ett gott samarbete
med oss, att de inte absolut vill styra oss och att de
inte tänker använda maktspråk mot oss.
De krafter i Sverige som tryckte på med miljard-
propagandaprojekt för att få in oss i EU har börjat se
nackdelarna nu. Byråkratin är dyrbar och helt me-
ningslös, säger erfaret industrifolk. I Svenska Dagbla-
det i dag rapporteras att EU-marknaden spelar en
mindre roll för de svenska exportföretagen än tidiga-
re. Nya marknader i Asien, Baltikum och östra Euro-
pa framträder alltmer på den svenska exportkartan,
skriver Svenska Dagbladet. Det kan inte vara en för-
del att EU tvingar oss till protektionistiska åtgärder
mot dessa marknader.
Vårt handelsöverskott på tolvmånadersbasis t.o.m.
september i år är 125 miljarder kronor enligt senaste
numret av Riksbanksnyheterna. Ändå är faktiskt
hemmamarknaden ännu viktigare för vår ekonomi och
sysselsättning än exporten. Så länge vi har en demo-
kratiskt styrd riksbank - eller åtminstone en riksbank
som skulle kunna styras demokratiskt enligt grundla-
gen - och så länge vi har en egen valuta kan vi, herr
talman, avskaffa arbetslösheten och själva utforma ett
framtidsdugligt samhälle med goda relationer till alla
främmande makter.
Herr talman! Jag är förvissad om att riksdag och
regering kommer att finna nya vägar för ett gott och
nära samarbete med EU-länderna. Vi kommer att
ändra våra relationer till EU, samtidigt som vi återtar
vår frihet att besluta i vårt eget land.