Fru talman! Frågan är rätt väl genomdiskuterad, och jag har inte någon annan uppfattning än den som Mats Einarsson har fört till torgs. Men det är angeläget också från min sida att konstatera att något konstaterande av att det skulle föreligga ett grundlagsbrott inte finns från KU:s sida.
I själva sakfrågan hade Björn von der Esch och hans meningsfränder vid den tiden då frågan var som mest aktuell stått betydligt starkare i hela diskussionen om de hade presenterat det antal namn på den lista som faktiskt behövdes för den vidare proceduren. Det var fullt möjligt att göra det. Då hade frågan kommit i ett helt annat läge. Möjligen beror Björn von der Esch exercerande av frågorna på att det inte var möjligt ens på 15 dagar att få ihop det antal namn som behövdes i sammanhanget. Jag tror att det har rätt stor betydelse för diskussionen.
Jag tycker att KU:s kansli på ett förtjänstfullt sätt har tagit fram det aktuella utredningsmaterialet. Det är en ordentlig genomgång av det problem som Björn von der Esch pekade på före valet 2002. Vi kan konstatera att det inte är alldeles enkelt att riktigt veta hur man ska hantera det hela och vilka tidsgränser som ska finnas. Det första riksdagsbeslutet kom sent i förhållande till den procedur som skulle i gång för att få en folkomröstning till stånd. Det var inte planerat på det sättet. Så får man förstå KU:s skrivning; man måste planera på ett annat sätt.
Det är inte heller riksdagens tjänstemän som avgör dagordningen, utan den kan också sättas genom initiativ i kammaren. Jag känner ingen oro för att en sådan här fråga ska manövreras bort i ett annat sammanhang. Man får se till att klara de tidsfrister som gäller.