Fru talman! Jag vill börja med att resonera lite kring frågan om skilda valdagar, som har varit en av de punkter som Göran Magnusson fokuserat på. Han försökte på vetenskaplig grund göra gällande att skilda valdagar skulle leda till en kraftig minskning av valdeltagandet på den kommunala nivån. Vi deltog under förmiddagen vid samma möte, och jag utgår från att Göran Magnusson precis som jag hörde att detta beror på den nuvarande ordningen. Väljaren väljer nämligen det som markerats som viktigast, och det blir riksdagen eftersom all makt i dag landar på riksdagens bord.
Utgångspunkten för vårt resonemang är att det ska göras en maktdelning. Är det inte så, Göran Magnusson, att det är viktigt att vi hittar ett system som gör det möjligt för medborgarna att verkligen välja och att valet har betydelse såväl på kommunal och regional som på nationell nivå?
Vem, Göran Magnusson, ska den väljare som är missnöjd med äldreomsorgen avsätta? Vilka ska den väljare som är missnöjd med barnomsorgen avsätta? Är det regeringen, riksdagsmajoriteten eller den kommunala företrädaren?
Jag har läst att Göran Magnusson inte anser att kommuner och landsting ska fatta andra beslut än vad riksdagen och regeringen har anvisat. För vår del vill vi ha ett sådant utrymme, och vi vill göra det synligt. Det är det som federalismen handlar om, Göran Magnusson: att skapa en tydlighet i strukturen som möjliggör en maktdelning så att inte allting kan beslutas i denna kammare.
Vi har liksom ni ett rådslag om hur vi ska utforma det här, och vi är ännu inte klara med det. Jag ser det dock som fullt möjligt att vi ger normgivningsmakt till andra än riksdag, regering och myndigheter.