Fru talman! Jag förstår väl, och känner med alla
dem som i dag har svårt att klara ekonomin och som
tycker att marginalerna har blivit tunnare, t.o.m. obe-
fintliga. Om det är till någon tröst kan jag säga att
detta inte är deras fel, mer än möjligen på det viset att
de valt fel politiska ledare.
Jag vill inte ägna min korta tid här i debatten åt
frågor om hur man bäst skall mixtra med bidragsreg-
lerna. Huvudbudskapet måste vara detta: Välfärd är
inte någonting som bara finns där för oss politiker att
fördela. Välfärd måste först skapas. Det sker genom
enskilda människors arbete och företagande. Vi poli-
tiker kan inte skapa välfärd. Vår uppgift är att skapa
gynnsamma villkor för de produktiva insatser som
leder till välfärd.
Först och främst handlar det om den långsiktiga
tillväxten i ekonomin. Därför är det märkligt att det är
det tillväxtfientliga Miljöpartiet som begärt denna
debatt. Enligt tillväxtpropositionen ser regeringen en
potential på mindre än 2 % om året. Då består och
förstärks massarbetslösheten. Fattigdomsfällan slår
igen om allt fler.
Det är fåfängt att försöka omfördela mer från dem
som har högre inkomster. Det räcker inte långt, inte
ens om man tar allt, och kanske särskilt inte då.
Att utveckla sin kompetens genom högre studier
lönar sig redan nu dåligt. Många får aldrig ens möj-
lighet att bli kvitt sina studieskulder. De vars talanger
uppskattas frestas att flytta utomlands. Minns Erics-
son- och Astrachefernas varningar i DN-artiklar nyli-
gen!
Nu gäller det att skapa gynnsamma förutsättningar
för alla att verka här i Sverige. Men då måste det först
också löna sig att starta och utvidga verksamhet i vårt
land. Och minst lika viktigt är att vi måste tillåta dem
som får de nya jobben att behålla så mycket att de
klarar sig på sin lön, och t.o.m. kan bygga upp ett
sparande som trygghet för framtiden.
(Applåder)