Fru talman! Livet består av levande människor,
deras arbete och deras vardagsliv. Dessutom är det
korrelerat i tiden. Det består också av ett samhälle, ett
samfund, som skall lyfta eller bära människor genom
sårbara perioder, genom de perioder när individen
själv eller familjen inte längre orkar. På det sättet är
vi alla beroende under längre eller kortare perioder i
livet, och det är inte alltid vi vet när dessa perioder
skall inträffa.
Under de perioder då vi är barn, sjuka eller äldre
och när vi ställs utan arbete är ett starkt skyddsnät en
av de viktigaste uppgifterna för ett samhälle. Vi har
varit mycket bra på att ordna de här sakerna för oss
tidigare. Nu raseras systemet i snabb takt. Låt Sveri-
ges riksdag och regering ta nya tag nu. Vi får inte
svika våra medborgare i dessa viktiga frågor.
Vi har den kunskap som behövs för att ta nya tag.
Vi vet hur människor har det. Vi kräver av våra välja-
re att de skall vara ansvarstagande. Då måste vi poli-
tiker rimligen kräva av oss själva att vi skall ta ett
liknande ansvar.
Vi har tidigare presenterat ett förslag om ett s.k.
brutet tak i de försäkringar vid sjukdom, arbetslöshet
och barnafödande som har en varaktighet upp till
högst två år. Förslaget innebär att ersättningsnivån
höjs till 80 % för inkomster upp till 12 700 kr i måna-
den. Av inkomster därutöver får man 40 %. Det inne-
bär att alla med inkomster upp till 14 900 kr tjänar på
vår modell.
Nytt är våra förslag till ersättningar vid långvarig
sjukdom och ohälsa samt vid ålderdom. De föreslås
utgå som ett grundskydd, lika för alla oberoende av
inkomst.
Det är "vi" och "dom", och aldrig byter vi sida
med varandra - de som har det bra och de som har det
dåligt. De socialbidragsnivåer som föreslås är så er-
barmligt låga att vi kanske snart också har ett Lorts-
verige tillbaka. I valet mellan tvål och bröd väljer
människor bröd.
Är vi beredda att i framtiden träffa på fler bagla-
dies och bostadslösa män på våra gator? Är vi bered-
da att se dem i ögonen?