Fru talman! Man kan urskilja två linjer i dagens
politiska debatt om hur vi vill tackla framtiden.
Den ena innebär det nya klassamhället - att vi
skall öka löneskillnader och tillåta utslagning. Feldt,
Tobisson och kanske även Sahlin säger att vi skall
tillåta folk att bli rika så att de i sin tur kan anställa
folk, t.ex. pigor. Den typen av debatt har förts. Ett
sådant samhälle sägs vara tillväxtbefrämjande och
produktivt.
Den andra huvudlinjen förespråkas främst av
Miljöpartiet och Vänsterpartiet här i dag. Den innebär
ett jämlikt och solidariskt samhälle, där folk har råd
att leva och arbeta. Vi tror att det även är ekonomiskt
lönsamt att pensionärer, studerande och ensamma
mammor m.fl. har en dräglig standard och att de kan
handla och efterfråga varor. Vi tror att detta är bra för
ekonomin och för samhället. Vi tror inte att det ojäm-
lika klassamhället är ett lönsamt samhälle. Vi tror att
det innebär att man lurar sig själv, och att det leder åt
fel håll.
Mellan dessa två huvudalternativ står nu Social-
demokraterna och Centern och vacklar. Så uppfattar
jag situationen. De vill ha både det ena och det andra.
De måste börja bestämma sig snart - i Socialdemokra-
ternas fall hoppas jag det blir på kongressen. Jag
hoppas att de slår in på en vänsterpolitik. Det är ju
uppenbarligen det som svenska folket vill ha, och det
är det som Vänsterpartiet slåss för i denna kammare.
Tack!