Fru talman! Grunden till välfärdspolitikens pro-
blem ligger inte i uppgiften att fördela den krympande
kakan. Det kan man göra på olika sätt och med unge-
fär samma effekt för de enskilda hushållen.
Problemet ligger i att vi måste skapa större resur-
ser och en större kaka att fördela gemensamt. Det är
därför inriktningen på debatten borde och bör vara att
man diskuterar hur kakan skall kunna bli större. Det
är problemets kärna i dessa sammanhang. När t.ex.
kds säger att man vill ge mer pengar till kommunerna
vet vi allihop att det kommer att finansieras med en
höjning av matmomsen. Vem betalar detta? Vem står
för den kostnaden, om inte hushållen?
Vad är det som Vänsterpartiet och Miljöpartiet
anvisar? Jo, i stort sett samma politik, dvs. skattehöj-
ningar och omfördelningar, som den som ledde fram
till de problem vi har i dag.
Det föreligger en massa missförstånd om vad
Centern egentligen menar med sin grundtrygghets-
princip. Vi i Centerpartiet har aldrig sagt att det inte
skall finnas någon inkomstrelaterad del i försäkrings-
systemet. Vi vill tvärtom ha en inkomstrelaterad del
kvar. Men vi vill lägga tyngdpunkten på tryggheten
för dem som i dag står utanför systemen, dvs. i botten
i stället för på toppen.
Vårt system innebär följaktligen att de som har en
högre inkomst själva får stå för en större del av sin
trygghet. På så sätt kan vi överföra resurser och ge
större grundtrygghet till de många hundratusentals -
bland dem många unga - människor som i dag står
utanför såväl arbetslöshetsersättnings- som socialför-
säkringssystemet.
Jag har svårt att förstå vad det kan vara i detta
system som strider mot de socialdemokratiska princi-
perna i grunden. Om man tittar närmare på systemet
ser man att det i mycket liknar det pensionssystem
som vi ju faktiskt är överens om.