Fru talman! Vi debatterar nu utgiftsområde 11
Ekonomisk trygghet vid ålderdom. Jag vill gärna läsa
upp rubriken över utgiftsområde 11 ännu en gång,
med lite eftertryck: Ekonomisk trygghet vid ålder-
dom. Visst låter det vackert! Vem vill inte ha det så?
För att uttrycka det ännu tydligare: Det kommer vi
alla att kräva. Frågan är bara om någon kommer att
notera våra krav, eller om man i framtiden kommer
att säga till oss: Håll tyst med vad du får! Pengarna
räcker inte till mer än så här.
Betänkandetexten beskriver med vackra ord vår
nya stora innovation på utgiftsområde 11, nämligen
det nya pensionssystemet, som träder i kraft 2003.
Det är bra. Det är genomtänkt och en förutsättning för
framtida pensionsutbetalningar. Men vad är regering-
ens stöd och hjälp till dagens pensionärer utan ATP
annat än några extra smulor från den rikes bord?
Även om regeringen föreslår och även driver ige-
nom en viss höjning av pensionstillskottet, anser inte
kristdemokraterna detta vara tillräckligt. Antalet pen-
sionärer med låg eller ingen ATP blir visserligen allt
mindre, men för den skull ska de inte glömmas bort.
Det är bra med regeringens förslag om medeltillskott
på området, men fortfarande anser vi att dessa männi-
skors pensioner är alltför låga.
Kristdemokraterna vill därför anslå ytterligare
1 100 miljoner kronor för att förbättra pensionstill-
skottet för de ekonomiskt sett sämst ställda pensionä-
rerna.
I sammanhanget kan man inte låta bli att kom-
mentera det märkliga i att gifta och sammanboende
ska ha olika ekonomiska spelregler. Det borde vara
en rättighet i svensk lagstiftning att pension ska utgå
oberoende av civilstånd. Det är ett krav som kristde-
mokraterna driver även inom t.ex. skatteområdet, där
man i lagstiftningen fortfarande envisas med sambe-
skattning.
I enlighet med vårt särskilda yttrande nr 5 vill jag
erinra kammaren om kristdemokraternas förslag om
att höja pensionstillskottet med 200 kronor per månad
kvarstår.
Fru talman! Jag vill också när det gäller frågan om
efterlevandepension till vuxna med eftertryck åter-
igen läsa upp rubriken Ekonomisk trygghet vid ålder-
dom. I betänkandet tas även upp ekonomisk trygghet
vid händelse av sorg. Omställningspension utbetala-
des före april 1997 i tolv månader. Därefter sänktes
tiden till sex månader. Det är ett beslut som har drab-
bat många hårt. Ingen sörjande människa vill i ett
dylikt läge komma till beslutsfattare med önskemål
om att rätta till felaktigheterna. Nej, ansvaret för att
visa empati i detta sammanhang är vårt. Det är märk-
ligt att socialdemokrater kan sätta sig över människor
som redan har det svårt. Vid sorg och ensamhet borde
man inte drabbas av ekonomiska spörsmål. Man har i
ett sådant läge nog med andra frågor och problem.
Därför är det glädjande att läsa om ett kommande
åtagande om att omställningspensionen ska utsträckas
till tio månader efter 2003. Men jag vill fråga kamma-
rens företrädare för regeringen: Varför återställer inte
regeringen omställningspensionen till tolv månader
redan per omgående? Beror det på att man inte bryr
sig om den ekonomiska tryggheten för dessa grupper?
Nu önskar jag att det skulle vara tillräckligt med
denna grupp. Men, ack, så är det inte. Vid samma
tillfälle, 1997, drabbades även änkorna av en påtaglig
indragning, som vi nyss har hört, som är en ren och
skär konfiskation. Deras män hade under flera år
blivit invaggade i den då okända men nu bevisade
falska förhoppningen att folkpensionsavgiften skulle
gälla som premie för ett livsvarigt avtal för efterle-
vande. I enligt med då gällande avtal borde det ha
fungerat än i dag. Men även på detta område kunde
regeringen tillsammans med Centerpartiet sätta sig
över enskilda människor och kräva indragning av
utlovad och dessutom under kortare eller längre tid
utbetald efterlevandepension.
Jag tror att vi är många som känner enskilda kvin-
nor som drabbats. Om inte vill jag välkomna kamma-
rens ledamöter ut på Mynttorget för att samtala med
ihärdigt demonstrerande änkor. De har stått där i ur
och skur sommar och vinter för att påtala sin avtalade
rätt till änkepension efter avlidna makar.
Nu läser vi i betänkandet att reglerna ska anpassas
år 2003, men det är inte tillräckligt. Kristdemokrater-
na anser att änkorna ska kompenseras redan nu och
återfå sin tidigare utbetalade änkepension. Det är inte
svårt att ställa frågan. Jag förväntar mig här och nu,
fru talman, svar på följande fråga. Vad ska jag svara
änkorna när jag direkt efter denna debatt kommer att
möta dem ute på Mynttorget? Vad ska jag svara min
tidigare arbetskollega som förlorat ca 3 000 kr i må-
naden efter skatt när hon nästa gång ringer till mig för
att fråga om beslutet i kammaren har blivit till hennes
fördel eller nackdel?
I sociaförsäkringsutskottets betänkande 13 under
1999/2000 konstaterades under utskottets bedömning
att frågan om änkepension bereds inom Regerings-
kansliet och att regeringen ämnar återkomma i frågan.
Det har nu kommit flera propositioner sedan dess.
Regeringen har inte återkommit i denna fråga på ett
för oss kristdemokrater godtagbart sätt. Snarare är det
så att den har negligerat både frågan och änkorna. Det
är ännu en grupp människor som regeringen sätter sig
över, och den bestämmer var skåpet ska stå.
Jag förstår inte hur t.ex. Claes Stockhaus kan ac-
ceptera detta och samarbeta i denna fråga med rege-
ringen eftersom Vänsterpartiet var starkt kritiskt till
detta förslag 1997. Vi hörde just Claes Stockhaus
vällovliga ord om jämställdhet och omtanke om
kvinnorna. Det skulle vara glädjande om vi kunde få
ett stöd från Vänsterpartiet när vi snart ska gå till
omröstning avseende reservation 29.
Med anledning av detta, fru talman, yrkar jag bi-
fall till reservation 29 under punkt 23.
Jag ska också helt kort beröra bostadstillägget för
pensionärer. Kristdemokraternas syn på detta är att
fritidsfastigheter inte bör räknas in i underlaget för
inkomstprövning av BTP. Vi har nämnt det tidigare i
andra debatter. Vårt förslag, som dock föll i finansbe-
slutet, har finansierat möjligheten att fritidsfastigheter
inte ska räknas in i underlaget för BTP. Vi anser att
det är ett intrång i livskvaliteten. Många äldre har ett
litet torp eller sommarhus för att kunna unna sig mil-
jöombyte. Det besparar dem säkerligen från en och
annan krämpa också och som följd blir det lägre
sjukvårdskostnader.
Alla borde vara på det klara med möjligheten att
avstå från fritidsfastigheter i underlaget för BTP. Men
vi ser att regeringen gång på gång vill klämma ut allt
vad som går från låg- och medelinkomsttagare. Är det
så man ska behandla sina äldre? Ingen lyx, och inte
ens det som de själva har sparat ihop till. Nu ska
denna lilla enkla förmån räknas in i förmögenhet och
underlag till BTP. Resultatet blir försäljning och
inskränkning av livskvaliteten.
Kristdemokraterna anser det är fel, fru talman. Jag
refererar i övrigt till våra reservationer, som jag också
står bakom, och som vi dessutom har fogat till detta
betänkande, och likaså vårt särskilda yttrande.