Fru talman! Det nya ålderspensionssystemet med-
för många fördelar för den enskilde och för samhället.
För samhället innebär förändringen att pensionssys-
temet är anpassat för att vara hållbart inför de föränd-
ringar som kommer att genomföras i såväl demografi
som ekonomi i framtiden. För den enskilde individen
innebär det att det nya pensionssystemet ger större
möjligheter att planera för den framtida pensionering-
en än vad tidigare system gjorde. Men det förutsätter
också att de politiska beslut som fattas här i riksdagen
ger individerna möjlighet till långsiktig planering.
Med anledning av ovanstående ställer vi modera-
ter oss bakom det förslag som Genomförandegruppen
har utarbetat. Det förslaget ligger också till grund för
regeringens förslag om att senarelägga starten av sent
efterlevandeskydd för pensionstid inom ramen för
premiepensionssystemet till år 2003 i enlighet med
vad som anförs i SfU7.
När vi sedan kommer till utgiftsområde 11 förtjä-
nar vikten av långsiktighet och konsekvens i politiken
återigen att påpekas - just för att det ska vara möjligt
för människor att planera och ta ansvar för sitt liv och
sin ekonomi. Därför förordar vi moderater en annan
inriktning av politiken avseende detta område och
även avseende den ekonomiska politiken än vad rege-
ringen föreslår.
Den moderata politiken utgår från individen. Vi
vill ha en moderniserad arbetsmarknad med avregle-
ringar, lägre skatter och lägre offentliga utgifter men
också en politik där ingångna avtal från statens sida
uppfylls och inte kortsiktigt ändras. Just dessa kort-
siktiga ändringar i de politiska besluten undergräver
nämligen medborgarnas förtroende för det politiska
systemet, skapar osäkerhet och gör det omöjligt att
planera och ta eget ansvar och känna en säkerhet
inför framtiden. Man ska inte behöva oroas inför vad
som komma ska.
Vi moderater vill tillföra utgiftsområde 11 ytterli-
gare 180 miljoner utöver regeringens budgetförslag.
Vad vill vi med detta belopp? Jo, dels vill vi betala
tillbaka den del av folkpensionen som undanhölls av
staten under perioden 1993-1998. Under denna peri-
od beräknades nämligen pensionerna utifrån ett bas-
belopp minskat med 2 %. Därför anser vi att de per-
soner som uppbar folkpension under denna period ska
få sin pension förhöjd utifrån ett prisbasbelopp med
2 %. Kostnaden är liten för staten, men som jag
nämnde tidigare är betydelsen oerhört stor för den
enskilde pensionären just för att detta visar på respekt
för individen och på att de beslut som är fattade tidi-
gare inte kortsiktigt kommer att ändras.
Det finns mycket att säga om bostadstilläggen.
Det särskilda bostadstillägget för pensionärer har
visat sig vara kostnadsdrivande genom att kommuner
höjer hyressättningen och tar ut större kostnader för
pensionärerna. Det blir ingen bättre ekonomi för den
enskilde individen. Det finns ytterligare en aspekt på
detta: Ska det verkligen uppfattas som eget boende
när pensionärer bor i flerbostadsrum i ett särskilt
boende? Detta är en fråga som regeringen borde se
över och definiera om. Vad är det egna boendet?
Vi vill att bostadstillägget för pensionärer ska
återställas till den ersättningsnivå som gällde före den
1 januari 2001, dvs. 90 % av boendekostnaderna
mellan 100 kr och 4 000 kr i månaden. Som jag
nämnde bör detta göras för att undvika att kommu-
nerna använder bostadstillägget som ett sätt att utöka
sin ekonomi.
Vi vill också förbättra situationen för de sämst
ställda pensionärerna så att de erhåller en skälig lev-
nadsnivå. När det gäller den beräkning av den bi-
dragsgrundande inkomsten som görs vill vi att den
enskilda pensionären själv ska besluta hur förmögen-
heten ska räknas när det gäller bostaden. Som det är i
dag är det endast permanentboende i ett småhus som
räknas. Varför ska det vara så? Varför ska det inte
vara den enskilda pensionären som själv avgör om
avdrag ska göras för ett småhus, för en fritidsfastighet
eller för en bostadsrätt. Som det är i dag styrs denna
beräkning väldigt mycket. Det kan inte vara mening-
en att man via politiska beslut ska gå in och styra hur
pensionärerna ska leva sitt liv.
En annan fråga som är oerhört viktig kan inte ha
missats av någon riksdagsledamot. Det gäller änke-
pensionerna. Det är återigen enskilda individer som
har drabbats av förändringar i lagstiftningen. År 1988
beslutade riksdagen om förändringar av änkepen-
sionssystemet. Detta gjorde man mot bakgrund av att
förvärvsfrekvensen för kvinnor hade ändrats osv.
Men det kom ett nytt beslut 1997 som innebar ett
direkt brott mot de överenskommelser som var gjorda
tidigare. Det fanns ett beslut i riksdagen om att änke-
pension skulle utgå till de kvinnor som hade blivit
änkor före pensionsdagen. Men med det nya beslutet
ska änkepensionen inkomstprövas. Detta har lett till
att den ekonomiska situationen för många kvinnor har
omkullkastats och totalt förändrats i jämförelse med
vad som faktiskt var beslutat och förutspått tidigare.
Det finns väl ingen ledamot här i riksdagen som
har kunnat undgå att se hur kvinnorna har drabbats.
Regelbundet står det änkor här utanför riksdagshuset
och vill få gehör för sin fråga. Jag tycker att det är på
tiden att också riksdagen uppmärksammar denna
situation och ser till att hålla det löfte som en gång
har getts här i riksdagen.
Regeringen talar ofta om sin vilja att stötta utsatta
grupper. Visa detta också i praktisk handling! Det
finns ett utmärkt tillfälle att göra detta nu. Vi mode-
rater vill återställa övergångsreglerna för änkepensio-
nerna till det som gällde före den 1 april 1997.
Fru talman! Med detta yrkar jag bifall till reserva-
tion 29. Jag står naturligtvis också bakom våra övriga
reservationer.