Fru talman! Jag ställde en fråga till Lennart
Klockare, nämligen frågan om vad det var som gjorde
att socialdemokratin var så oerhört angelägen om att i
huvudsak behålla försämringarna för änkorna. Samti-
digt talar man ju väl som regering om hur läget ser ut
i den svenska ekonomin och hur den socialdemokra-
tiska partikongressen känner sig uppmuntrad att före-
slå nya pigga reformer.
Jag fick inte riktigt något svar på det, tyckte jag.
Vad är det som gör att engagemanget är så stort att de
stackars vänsterpartisterna, trots att de slåss så det
ryker, inte åstadkommer mer än de gör? Det tycks ju
vara de som åstadkommer förbättringarna och inte de
socialdemokratiska förhandlarna om jag har förstått
vad som har sagts i kammaren. Så jag har kvar den
frågan: Varför är man så angelägen om att behålla
huvuddelen av försämringen?
Sedan ställde jag i det inlägget också, fru talman,
en fråga till Vänsterpartiets företrädare som gällde
om jag hade räknat rätt när jag sade att det som nu
åstadkoms av de samverkande partierna i landet sker i
en sådan takt att försämringen av änkepensionerna
kommer att vara upphävd omkring år 2072. Jag fick
inget svar från Vänsterpartiet på den frågan, men
eftersom det är samma politik det handlar om kan jag
hänga på den frågan till Lennart Klockare. Blir det
med de reformer som Lennart Klockare nu har för-
svarat så att man är klar omkring år 2072 eller har jag
räknat fel?