Herr talman! Ulrika Carlsson nämnde tidigare att vi inte ska konkurrera med gratis utbildningar utan med kvalitet. Då kan man fråga sig varför regeringen i propositionen tar tillbaka de pengar som man förmodar att universitet och högskolor får in på att införa avgifter för studenter från länder utanför EU och EES. Varför tar man tillbaka pengarna om man tänkt sig att de ska gå till att höja kvaliteten? Om nu de 100 miljoner som man tänkt få in skulle höja kvaliteten så bra, varför säger man då nej till oppositionens förslag om 400 miljoner kronor utan avgifter från fattiga studenter från u-länder?
Om logiken är att kvaliteten i utbildningen höjs när man börjar ta betalt, varför har vi fortfarande gratis utbildning för svenska studenter?
Det är rimligtvis så att kvaliteten i utbildningen inte beror på om man tar betalt för den eller inte, utan den beror på helt andra faktorer. Då vore det rimligt att man sade det.
Att regeringen inte lägger några nya pengar på kvalitet - och jag visade i mitt anförande att det knappt lades några pengar tidigare heller - får mig att undra: Är det bra nu? Är det rimligt och bra att tre av tio studenter får mindre än sex timmar lärarledd tid i veckan och kanske så lite som två tre timmar? Om det inte är bra, varför gör man inte något? Är det rimligt att, som studentkårerna menar, studentinflytandet äventyras eftersom regeringen inte satsar några pengar? Är det bra? Om inte, varför lägger man inte åtminstone miniminivån?