Herr talman! Jag kommer i mitt inlägg att ta upp
ytterligare några viktiga avsnitt i den moderata kul-
turpolitiken.
I det moderata budgetförslaget höjer vi anslaget
G2, Bidrag till kulturmiljövård, med 25 miljoner
kronor i förhållande till regeringens och utskottsmajo-
ritetens förslag. Detta är ett uttryck för att vi anser att
mycket bra kulturvårdsarbete kan ske på privat initia-
tiv. Många fastighetsägare är beredda att ta på sig ett
avsevärt merarbete för att ta sitt ansvar för kultur-
miljön. Möjligheten att skaffa lämpligt byggnadsma-
terial för ombyggnader ökar hela tiden genom att det
startas nya företag som handlar med sådant som man
tagit till vara, t.ex. i samband med husrivningar.
Att det då finns en möjlighet till statligt ekono-
miskt stöd kan tjäna som en stimulans för fastighets-
ägaren. Det kan dessutom medverka till att ingrepp i
känsliga fastigheter sker på ett antikvariskt riktigt
sätt. Landsantikvarierna har här en viktig uppgift att
fylla genom att informera om lämpliga tillvägagångs-
sätt och vara ett stöd för den enskilde fastighetsägaren
i kontakten med länsmyndigheterna.
Känslan för kulturarvet är djupt grundad, och det
finns en bred uppslutning bakom tanken att åtgärder-
na ska betalas solidariskt av fastighetsägarna och
staten. Det innebär ökad efterfrågan på medel från
detta anslag, en efterfrågan som med vårt förslag till
höjning blir lättare att uppfylla. Även kommunala
bidrag kan vara viktiga för den som står i begrepp att
ta itu med sitt gamla hus.
Herr talman! De nya reglerna för kostnadsfördel-
ningen i samband med arkeologiska undersökningar,
nämligen att arbetsföretaget ska vara med och betala
konserverings- och dokumentationskostnaden också,
har inneburit nya pålagor för fastighetsägare i känsli-
ga kulturmiljöer. Riksantikvarieämbetets riktlinjer för
att följa ett mer upphandlingsliknande förfarande har
ännu inte fått den önskade spridningen ute på fältet.
Den förväntade rationaliserings- och besparingsef-
fekten har därför uteblivit. Det gör det ännu viktigare
att staten har resurser att använda för att gå in med
stöd då de arkeologiska undersökningskostnaderna
blir orimligt stora. De regler som gäller i detta sam-
manhang måste användas på ett positivt sätt. Statens
ansvar för att ta till vara det gemensamma minnet
måste åtföljas av motsvarande ekonomiska insats, och
det är speciellt viktigt eftersom multiplikatoreffekten
kan bli avsevärd.
Herr talman! Vi upprepar, likt droppen som ur-
holkar stenen, vårt förslag att Arbetets museum inte
ska särbehandlas i bidragshänseende. Jag tar nu upp
ett argument som vi inte har fört fram tidigare, men
jag upprepar inte alla de argument som vi har använt i
tidigare debatter i denna fråga. Merparten av de övri-
ga institutioner som får bidrag från anslagsposten H4
har en tydlig och aktiv huvudman, som på ett påtag-
ligt sätt tar även sitt ekonomiska ansvar, ofta med stor
ansträngning. Här finns t.ex. Dansmuseet i Stock-
holm, Millesgården i Lidingö, Röhsska museet i Gö-
teborg, Rooseum i Malmö, Bildmuseet i Umeå och
Zornmuseet i Mora. De är på olika sätt exempel på
hur ansvarsfrågan har hanterats regionalt eller lokalt
och hur det statliga bidraget fungerar som ett säkert
viktigt komplement. Av anslagets drygt 40 miljoner
faller enligt majoriteten drygt 11 på Arbetets muse-
um, medan de övriga 11 mottagarna får i genomsnitt
2,7 miljoner kronor.
Beträffande Riksutställningar har vi i dag ett be-
sparingsförslag, men det har inte Folkpartiet. Där-
emot har vi tillsammans med Folkpartiet reserverat
oss till förmån för ett yrkande om att regeringen bör
återkomma med förslag om en förändrad verksam-
hetsinriktning för Riksutställningar. De möjligheter
som finns inom nätverket av länsmuseer och kommu-
nala museer att skapa stimulerande vandringsutställ-
ningar utnyttjas i dag inte fullt ut. Vi anser att här
finns behov av en reform för att på så sätt skapa an-
gelägna nya möjligheter.
Eftersom de övriga påtänkta regeringspartnerna
har uttryckt tillförsikt om möjligheten till borgerligt
samarbete i regeringsställning är det väl inte helt fel
om jag också har samma uppfattning. Våra bespa-
ringar på kulturbudgeten hör hemma i det totala mo-
derata budgetförslaget och förutsätter de förändringar
i den totala situationen för den enskilde skattebetala-
ren som en total tillämpning av vårt budgetförslag
skulle innebära. När en koalitionsregering pratar
budget uppstår det till slut ett utrymme som man är
överens om att fördela på olika utgiftsområden. Det
är då det skapas en borgerlig kulturbudget i samarbete
och samförstånd.
Herr talman! Det moderata budgetförslaget under
rubriken Folkbildning sönderfaller vid närmare be-
traktande i två delar. Vi har föreslagit en allmän be-
sparing på 300 miljoner kronor. Alltfler människor
börja inse realiteten bakom begreppet livslångt läran-
de. Det s.k. kunskapslyftet har gett studieförbunden
en viss ökning i sin uppdragsverksamhet och viktiga
erfarenheter av att erbjuda kompetensutveckling.
Detta trots att studieförbundens andel av verksamhe-
ten inte var större än 4 % våren 1998. Här finns alltså
utrymme för ytterligare expansion.
Hela tanken med livslångt lärande borde kunna ge
olika utbildningsarrangörer nya utmaningar. De stat-
liga pengar som enligt årets budgetproposition avsågs
komma att användas för kompetensutveckling, i ut-
byte mot höjda energiskatter, innebär förhoppningsvis
nya möjligheter. Det är beklagligt att regeringen inte i
tid förberett ett regelverk som gör att pengarna kan
utnyttjas redan nästa år. När satsningen i sinom tid
kommer i gång borde studieförbunden kunna göra
viktiga insatser på detta område utan att det kräver
ytterligare statsbidrag över kulturbudgeten.
Den andra delen, som handlar om 850 miljoner
kronor, är vårt förslag att flytta över folkhögskolorna
till utgiftsområde 16. Eftersom reglerna för statsbi-
drag till folkhögskolor är väldigt lite bindande kan
kanske vuxenutbildningsfriskolor vara en lämplig
beteckning på folkhögskolorna, oavsett om de är
landstingsdrivna eller mer fristående. De är för många
vuxna studerande ett alternativ till komvux eller hög-
skolestudier. Det är därför vi anser att det är rimligt
att statens budgetmässiga avvägningar också görs
inom den ramen.
Sedan år 1991 har över 20 nya folkhögskolor
startats. Dessa har fått sina statsbidrag ur den del av
anslaget som var öronmärkt för folkhögskolorna. Det
kan inte uteslutas att man i framtiden kräver att studi-
eförbunden ska avstå från medel för att en större
andel ska kunna tillfalla folkhögskolorna. Vårt för-
slag att lyfta över folkhögskoleanslaget till utgiftsom-
råde 16 skulle ge en entydigare anslagsstruktur som
på sikt borde vara till fördel för studieförbunden.
Herr talman! Jag måste slutligen kort på detta om-
råde beröra den rapport som Riksrevisionsverket
nyligen lämnat angående Folkbildningsrådets insatser
för att styra och kontrollera folkbildningen. Det råder
ingen tvekan om att rapporten innehåller allvarliga
påpekanden. De förslag till åtgärder som RRV pre-
senterar måste få en seriös behandling. Staten måste
ta sitt ansvar för att stärka Folkbildningsrådets myn-
dighetsfunktion och ta initiativ till ökad fokusering på
målstyrning och kvalitetsarbete. Inte minst de senaste
dagarnas diskussion om TV-reportaget från Färnebo
folkhögskola och deras verksamhet kring civil olyd-
nad visar att det är utomordentligt viktigt. Ett förslag
som RRV för fram är att förändra resursfördelningen
till studieförbunden. Det är möjligt att det då visar sig
att den ram som vi moderater föreslår kommer att
vara den lämpligaste.
Herr talman! I den sista delen av mitt anförande
vill jag inledningsvis påminna om den gemensamma
fp-m-reservationen där vi avstyrker förslaget om en
höjning av TV-avgiften och som Elisabeth Fleetwood
har yrkat bifall till. Vi tror att det vore hälsosamt att
SVT avvaktade något med sina tekniska satsningar
och lät tekniken stabilisera sig innan man gör de stora
investeringarna. Vi måste räkna med en mycket lång
inkörningsperiod innan TV-tittarna klarar sig utan
den analoga tekniken. Det är inte heller möjligt att
innan dess räkna hem teknikkostnaderna i lägre sänd-
ningskostnader.
Av betänkandet framgår att SVT och SR utöver
de vanliga sändningsmedlen numera har olika typer
av särskilda medel som beror på politiska beslut här i
riksdagen. Vid sidan av de vanliga sändningsmedlen
enligt avtalet med staten, som uppgår till drygt 5
miljarder kronor för år 2000 - och det är 40 % av vad
vi i kulturutskottet totalt har att fördela - finns det i
budgeten tre andra poster. Det är dels särskilda medel
för förnyelse, 100 miljoner, dels särskilda medel för
kvalificerad produktion av TV-program, 75 miljoner,
dels slutligen särskilda medel för att värna om mång-
fald och kvalitet i Sveriges Radios programutbud, 10
miljoner.
Vi har i årets utskottsbehandling inte yrkat avslag
på dessa tre poster. Inför den nya avtalsperioden bör
dock systemet med särskilda medel omprövas. Möj-
ligheten att kvalificera sig för denna typ av gratifika-
tioner genom följsamhet och anpassning till den rå-
dande politiska majoriteten innebär ett klart hot mot
SVT:s och SR:s integritet och självständighet. Tittar-
nas och lyssnarnas tilltro till public service-företagens
opartiskhet tål inte den sortens påfrestningar.
Varför kan för övrigt inte samma finansiering-
sprinciper och programpolitik gälla inom SVT som i
kultursektorn i övrigt? Kulturministern sade när hon
var här att det var kulturpolitikens uppgift att stödja
sådant som annars inte kan klara sig. Varför måste då
TV-avgiften finansiera alla slags program när inte
statsanslagen till teater eller film eller musiklivet gör
det? På andra områden finns det en etablerad arbets-
fördelning mellan staten och marknaden. Det finns en
ganska stor samstämmighet i uppfattningarna om vad
man ska vänta sig för repertoar på Dramaten eller på
en privatscen som t.ex. Göta Lejon.
Under våren kommer riksdagen att få ta ställning
till det moderata förslaget om att sälja ut en TV-kanal
och koncentrera resurserna till att åstadkomma kvali-
tetsprogram i den kvarvarande kanalen. Det ska bli
intressant att se vilka partier som då kan tänka sig att
betrakta SVT som en kulturinstitution bland andra
med en finansiering som följer samma principer som
gäller för andra kulturområden.
Herr talman! Jag har inga ytterligare yrkanden ut-
över dem som redan framförts av Elisabeth Fleet-
wood och andra moderata företrädare.