STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning
Herr talman! Om datumet är något man ska fixera sig vid undrar jag hur det kommer sig att ni vill ha kvar de andra tidsgränserna. Det handlar om att den enskilde ska kunna sätta press på sina myndigheter. Det är Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen och arbetsgivaren. Nu finns ingenting kvar. Efter det att ni har tagit bort den bortre tidsgränsen kommer det att se precis likadant ut som det gjorde 2006 när människor stoppades in i statistik i stället för att vara inkluderade i samhället.
Det vi ser är att de psykiska ohälsotalen ökar, framför allt i kontaktyrken inom offentlig sektor. Ni styr i nästan alla landets kommuner och landsting. Vad säger Phia Andersson till sina kommunalråd? Det är där de stora problemen finns.
Nu kommer kommunerna och landstingen också att glömma bort de anställda som är hemma, frånvarande och sjuka i utbrändhet på grund av att det finns för lite resurser i kommunerna. Det handlar mycket om ledarskap. Den offentliga sektorn har inte det ledarskap som den förtjänar.
Jag har många motfrågor till Phia Andersson, och jag ser fram emot att höra hennes anförande. Vad säger ni till de människor som inte kommer att kunna ställa de krav som individerna har kunnat göra när de har börjat närma sig gränsen? Varför tar ni inte bort de andra tidsgränserna när ett datum är tydligt eller definierbart? Varför är det bara det bortre datumet som är problemet?