Herr talman! Vi har en stor utmaning framför oss. Det tror jag att vi alla har förstått, med utgångspunkt i den debatt som vi har lyssnat till här i dag. Det är en stor utmaning som i grund och botten tarvar politisk samling.
Vi kan konstatera, vilket flera har gjort, att sedan 2010 har sjukskrivningarna ökat med närmare 70 procent, så här långt. Av erfarenheter från tidigare decennier vet vi att en sådan utveckling har en tendens att fortsätta öka - oavsett vilken regering som sitter.
Enligt de prognoser som Försäkringskassan har lagt fram nu skulle det innebära 80 000 fler sjukskrivna 2019, om vi inte lyckas vända utvecklingen - 80 000 fler sjukskrivna. Vi vet att två av tre av de sjukskrivna är kvinnor i dag. Många befinner sig i kontaktyrken. De är lärare, undersköterskor, sjuksköterskor och socialsekreterare. De är människor som vi alla vet att vi behöver i vår välfärd, oavsett om den är privat eller offentlig. Det gäller inte minst på grund av situationen i vår omvärld i dag och den utmaning som vi ställs inför som land.
Det innebär naturligtvis också en kostnadsökning på 12 miljarder. Satsningar som landet behöver göra på jobb, skola och klimat får kanske stå tillbaka.
När vi tog över hösten 2014 hade sjuktalen redan då ökat med över 50 procent sedan 2010. Och riktningen var tydlig. Det här tarvar ett allvar.
Aron Modig ställde en fråga till mig i sitt avslutande replikskifte. Han undrade varför vi hela tiden talar om den bortre tidsgränsen och inte de andra åtgärderna. Ja, den frågan har jag ställt mig gång efter annan under det här året. Jag kan väl säga att vi är definitivt inte ensamt skyldiga till att vi hela tiden talar om den bortre tidsgränsen, som faktiskt är en ganska misslyckad åtgärd. Vi borde gemensamt lägga mycket mer fokus, tid och kraft på att tala om de åtgärder som vi nu håller på att vidta för att dämpa inflödet i försäkringen. Och vi borde se till att människor inte fastnar i långa sjukskrivningar.
Regeringen tar nu krafttag för att vända utvecklingen. Vi vet att det är det som krävs. Det har erfarenheten lärt oss. Vi har tagit fram ett tydligt mål, ett siffermål, för med hur mycket vi tror att vi behöver få ned sjuktalen till 2019-2020. Vi behöver inte bara få ned sjuktalen dit, utan i Sverige bör sjukskrivningstalen i normala lägen kunna ligga där över tid, på nio. Det är ambitiöst. Vi vet det.
Att få ned sjuktalen handlar också om att ta vara på arbetsförmågan hos de alla människorna som jag precis nämnde: lärarna, undersköterskorna, sjuksköterskorna och socialsekreterarna. Vi behöver dem i de branscherna och inte i sjukskrivning.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning
Det här är en utveckling som är dålig för alla, oavsett vilken regering som sitter. Det är dåligt för individen som drabbas av sjukdom. Det är dåligt för företag. Det är dåligt för offentliga verksamheter. Och det är jättedåligt för vår samhällsekonomi.
Jag hoppas och önskar därför att vi efter dagens beslut kan gå vidare, att vi kan sluta att ensidigt tala om den bortre tidsgränsen, som faktiskt inträder två och ett halvt år in i ett sjukfall. Alla vi här i kammaren, som kan någonting om de här frågorna, vet att det är ytterligt svårt att åstadkomma resultat två och ett halvt år in i ett sjukfall. Sannolikheten minskar med 70 procent redan under de första månaderna om man inte lyckas med återgång i arbete.
Vi vet också att den bortre tidsgränsen inte innebär någon prövning av arbetsförmågan. I budgeten ligger nu viktiga delar av vårt åtgärdsprogram. Vi ökar medlen till Försäkringskassan för att förstärka deras handläggning. Vi ökar medlen till samordningsförbunden för att de ytterligare ska kunna jobba med just de långtidssjukskrivna. Vi har sett över alla statens insatser rörande sjukskrivningsprocessen och rehabilitering. Vi väljer att stöpa om den hårt kritiserade rehabiliteringsgarantin för att få ut mer av dessa medel.
Detta är viktiga delar av den större bilden och av det åtgärdsprogram som regeringen har lagt fram som omfattar sju områden - som jag sa - och 25 olika åtgärdspunkter för det förebyggande arbetet. Det handlar om arbetet vid sjukskrivning och det som måste göras för att få människor tillbaka i jobb. Det kommer inte att bli lätt, men med den här starten, budgeten och åtgärdsprogrammet kan vi uppnå det som länge har varit målet i Sverige, men som aldrig har uppnåtts, nämligen en låg och stabil sjukfrånvaro. Gör vi det så är väldigt mycket vunnet.
(Applåder)