Herr talman! Marina, Gunvor, Lillemor, Eva, Ellinor, Berit, Anna-Carin, Bertil, Anna och så vidare är namnen på några av alla de människor som har utförsäkrats från sjukförsäkringen sedan detta började tillämpas den 1 januari 2010 - över 100 000 människor. Det är lika många som det finns invånare i Borås, Västra Götalands näst största stad. Det handlar om 1 100-1 300 per månad, varje månad året om utan hänsyn till sjukdom eller arbetsförmåga.
Efter utförsäkringen ska man erbjudas att delta i det arbetsmarknadspolitiska programmet arbetslivsintroduktion hos Arbetsförmedlingen i tre månader. Skulle man som utförsäkrad då inte få arbete på grund av sjukdom kan man få sjukpenning igen. Man har alltså konstaterat att man blev utförsäkrad men var för sjuk för att arbeta och blev sjukskriven igen, detta troligen för att ingen tog hänsyn till sjukdom och arbetsförmåga vid utförsäkringen.
En stor andel av dem som har blivit utförsäkrade har återkommit till sjukförsäkringen en, två och tre gånger och är på väg en fjärde gång. För många har övergången inneburit en betydligt lägre ersättning. Detta har lett till en betydligt försämrad ekonomisk situation för många försäkrade.
Dessutom har försörjningsstödet ökat i kommunerna. Vissa blir i dag försörjda av anhöriga. Och det finns rapporter, bland annat från Kommunal, som visar att kvinnor gjort förtida uttag av pensionen för att försörja sig, då de inte orkar med den oro och osäkerhet som sjukförsäkringen inneburit under sjukdomstiden - ett beslut som man får betala för resten av livet.
När beslut om reformen togs i riksdagen 2008 hade sjukskrivningarna börjat minska, och det hade de gjort redan sedan 2004-2005. Efter reformens tillämpning från den 1 januari 2010 kan vi konstatera, då det framgår av budgetpropositionen, att sedan dess har sjukfrånvaron stigit med 67 procent. Det kan därför antas att den bortre tidsgränsen inte haft någon betydande effekt på sjukfrånvaron.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning
Nu kan vi konstatera att den förra regeringen genomförde en reform som kostat människor ekonomisk trygghet och lett till personligt lidande och oro, utan att för den skull uppnå reformens syfte att sänka sjuktalen.
Den nuvarande rödgröna regeringen anser att ersättningen från sjukförsäkringen ska ge trygghet och lämnas under den tid det tar att återfå arbetsförmågan. Införandet av en tidsgräns för hur länge sjukpenning kan lämnas innebär en avvikelse från denna princip. Regeringen anser att den bortre tidsgränsen varken främjar rehabiliteringsprocessen eller garanterar att de försäkrade får rätt hjälp hos rätt myndighet eller annan aktör.
Utskottet anser att syftet med sjukförsäkringen är att ge ekonomisk kompensation för inkomstförlust vid nedsatt arbetsförmåga på grund av sjukdom. Arbetsmarknadspolitiska insatser genom Arbetsförmedlingen ska komma i fråga, men då endast för den som kan tillgodogöra sig sådana insatser.
Att förebygga ohälsa är ett ansvar som vilar både på individen och på arbetsgivaren. Vid sjukdom ska tidiga insatta insatser och behandling skapa förutsättningar för återgång i arbete. Det lärde oss den tid då ingen hörde av sig. Vi hade åtgärder för detta.
Mot denna bakgrund ställer sig nu utskottet bakom regeringens förslag att den bortre tidsgränsen i sjukförsäkringen ska avskaffas.
Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet och avslag på motionerna.
Herr talman! När beslutet om införandet av den bortre tidsgränsen togs här i kammaren applåderade de borgerliga partierna. Den applåden har varit ett hån mot alla de människor som farit illa av dessa utförsäkringar. Jag är så glad att kunna ge dessa människor någon form av upprättelse genom borttagandet av den bortre tidsgränsen.
(Applåder)