Herr talman! Phia Andersson vill se människor i arbete. Nu flyttar ni pengar från rehabiliteringsgarantin till handläggningen på Försäkringskassan. Men det är få människor som kommer tillbaka i arbete, ens några timmar, om de inte får en effektiv rehabilitering, så det är en konstig prioritering.
Phia Andersson trycker på den enskildes ekonomi och att det har blivit tufft för dem som är utförsäkrade. Varför väljer ni då inte att se över de ekonomiska incitamenten för den enskilde i stället för att ta bort den bortre tidsgränsen? Det hade vi förmodligen kunnat göra tillsammans på ett bra sätt - om det är just den buggen i systemet som är den viktiga.
Ni väljer att ta bort ALI från den 1 februari 2016. Det finns dessutom en stor oro hos dem som ingår i sysselsättningsfasen, inte minst hos de sociala företag som är anordnare. Ingen vet vad som ska hända.
Det är inte bara inom detta område som regeringen är otydlig utan inom alla politikområden.
De personer som finns i dessa åtgärder står ofta långt från den reguljära arbetsmarknaden och har varit långtidssjukskrivna.
Vad säger ni regeringsföreträdare till dem?