Fru talman! Regeringens förslag att inrätta en
skattekriminal är riktigt dåligt. Till grund för proposi-
tionen ligger en rapport från regeringens Ekobrottsbe-
redning, vilken enligt flera tunga remissinstanser -
däribland chefs-JO Claes Eklundh - är så undermålig
att den inte är tjänlig som beslutsunderlag.
Man måste på goda grunder ifrågasätta om det fö-
religgande förslaget verkligen är ägnat att öka effek-
tiviteten i beivrandet av skattebrott. Det innebär under
alla förhållanden att elementära rättssäkerhetsprinci-
per åsidosätts.
Till att börja med har regeringen underlåtit att
analysera orsakerna till att ärenden om skattebrott inte
anmäls och utreds i vederbörlig omfattning. En sådan
analys hade först bort göras och läggas till grund för
en undersökning om vilka möjligheter som finns att få
den existerande organisationen att fungera bättre. Nu
vet man inte om den av Ekobrottsberedningen påståd-
da bristen på effektivitet mycket väl skulle kunna
rättas till inom ramen för den nuvarande organisatio-
nen. Kanske är det helt enkelt en resursfråga som inte
låter sig organiseras bort?
Den allmänna uppfattningen i dag är att det som
krävs för en effektivare ekobrottsbekämpning är en
mer sammanhållen organisation. Förslaget att inrätta
skattebrottsenheter leder tvärtom till en än mer splitt-
rad organisation. Ansvaret för utredningsmetoder,
prioritering, resursutnyttjande och brottsförebyggande
verksamhet kommer att ligga på olika händer. Detta
innebär att den organisatoriskt sammanhållna
ekobrottsbekämpning som regeringen velat skapa med
Ekobrottsmyndigheten - som riksdagen skall ta ställ-
ning till i nästa vecka - redan från början omöjliggörs
genom regeringens eget förslag om skattekriminal.
På s. 39 i propositionen står att läsa att Riksskat-
teverket ges ett övergripande ansvar för skatte-
brottsenheternas verksamhet. På s. 53 i samma pro-
position anges att det övergripande ansvaret att be-
kämpa brott alltjämt ligger hos polisen och att det
således blir polisens uppgift att se till att det tas ett
helhetsgrepp på kriminaliteten, inbegripet den inom
skatteområdet. Mer tydligt än så kan kompetenskon-
flikter knappast byggas in i en ny organisation redan
från begynnelsen.
I sin iver att finna argument för sitt eget förslag
gör sig Ekobrottsberedningen skyldig till en kraftig
undervärdering av polisens kompetens att utreda
skattebrott och en kraftig överskattning av skatteför-
valtningens kompetens och möjligheter att utveckla en
helt ny yrkesroll. Okritiskt sväljer regeringen detta.
Själv vill jag sätta ett stort frågetecken för regeringens
kompetens. Den verkar inte ha en aning om hur verk-
ligheten utanför kanslihuset ser ut.
Efter att ha lyssnat på Björn Ericson tycks samma
förhållande gälla Socialdemokraterna här i parlamen-
tet. Björn Ericson gav uttryck för en mycket svävande
insikt i skillnaden mellan materiell skatterätt och
kunskaper om brott och brottsutredning.
Jag citerar ur chefs-JO Eklundhs remissyttrande:
"Ett argument för att överföra brottsutredningarna till
en skattekriminal är, enligt rapporten, att skatte-
brottsutredningar kräver utredningsmän med kunska-
per och kompetens inom skatteområdet. Sådan kom-
petens finns enligt beredningen endast inom skatte-
förvaltningen. Det förefaller som om beredningen i
sammanhanget har bortsett från det faktum att de
rättsliga överväganden som måste göras i en brottsut-
redning i viktiga hänseenden är av annan art än de
överväganden som görs i en skatteutredning. Man kan
som ett exempel peka på att man i det straffrättsliga
förfarandet tillämpar helt andra bevisbörderegler än
inom beskattningsförfarandet. Vidare bygger allt
brottsutredande arbete på straff- och processrättsliga
regler. För att man skall kunna styrka ett skattebrott
krävs dessutom ofta att man klarlägger en viss åtgärds
civilrättsliga innebörd."
Nu kan vi konstatera att inte bara beredningen
utan även regeringen i stort sett bortser från dessa
viktiga fakta. Visserligen sägs det i propositionen att
den behövliga kompetensen i straff- och processrätt
samt polisiära arbetsmetoder måste byggas upp inom
den nya organisationen eftersom det, om en förvalt-
ningsmyndighet ges brottsutredande uppgifter, kan
väcka vissa frågor som berör rättssäkerheten. Kan
väcka farhågor för rättssäkerheten - det är årets un-
derstatement. Hur kan Sverige anse sig ha råd att
bygga upp och utbilda två parallella organisationer
med samma kompetens och uppgifter?
Jag vill, i likhet med min kollega Carl Erik Hed-
lund, hissa ytterligare en varningsflagga vad gäller
rättssäkerheten. Vad regeringen nu vill är - precis
som när det gäller Ekobrottsmyndigheten - att riksda-
gen köper grisen i säcken. Det nu föreliggande försla-
get är enligt regeringens egna ord bara det första
steget. Skattebrottsenhetens befogenheter begränsas
till att biträda åklagaren vid förundersökning om
skattebrott. Det låter inte så farligt. Men samtidigt
begär regeringen uttryckligen att få ett öppet mandat
att besluta om ett andra steg, innefattande befogenhe-
ter för skattekriminalen - nu använder man uttrycket
skattekriminal - att själv besluta om och leda förun-
dersökning samt att utfärda strafföreläggande och
tillämpa straffprocessuella tvångsmedel.
Jag blir något bekymrad och besviken att ett parti
som Folkpartiet liberalerna inte uppfattar dessa var-
ningssignaler utan litar på regeringens försäkringar.
Björn Ericson talar inte sanning när han säger att det
som riksdagen nu har att besluta om är bara det
harmlösa första steget. Det är bara en halvsanning.
Riksdagen ger - om förslaget antas - regeringen öp-
pet mandat att gå vidare i den riktning som så många
remissinstanser har varnat för.
När detta andra steg har tagits kan Sverige inte
längre göra anspråk på att vara ett rättssamhälle.
Skattemyndigheten som får rollen som både polis,
åklagare och domare - det strider mot grundläggande
principer inom rättsstaten. Det kommer att ge upphov
till konflikter mot bl.a. Europakonventionen om de
mänskliga rättigheterna. Denna konflikt berörs i pro-
positionen. Men den enda eftergift regeringen gör är
att förbjuda skattemyndigheterna att vid vite tvinga
den misstänkte att tillhandahålla bevisen för sin egen
skuld.
Fru talman! Kriget om rättssäkerheten är aldrig för
alltid vunnet. Det måste utkämpas gång på gång.
Socialdemokraterna ingår aldrig ett fredsavtal på detta
område - på sin höjd ett tillfälligt eldupphör.
Tanken går tillbaka till början av 1980-talet, då
Socialdemokraterna återkom till regeringsmakten. Då
tillsattes den s.k. Ekokommissionen, som i rask takt
lade fram en mängd förslag. Genom sin starkt parti-
politiska framtoning åstadkom kommissionen politisk
söndring, tydligast illustrerad i debatten kring dess
syn på rättssäkerheten.
Kommissionen gjorde bl.a. det famösa uttalandet
om "att en skyldig går fri och på det viset kan vålla
ytterligare skada kan vara lika olyckligt som att en
oskyldig blir dömd". Detta står att läsa i SOU
1984:15. En enig riksdag fick så småningom lov att ta
avstånd från denna "moderna" rättssäkerhetssyn. Jag
hoppas att riksdagen kommer att vara lika klok i dag.
Nu är vi där igen, tillbaka till en situation där den
fiskala verksamheten flyttar fram sina positioner me-
dan de rättsvårdande myndigheterna i motsvarande
mån får stå tillbaka. Brott mot staten prioriteras sten-
hårt medan bekämpningen av brott mot enskilda be-
handlas alltmer legärt. I den fiskala vind som nu blå-
ser över Sverige väger den enskildes rättssäkerhet lätt.
I en intervju i Sydsvenskan den 2 april med den
tilltänkte generaldirektören för ekobrottsmyndigheten,
tidigare länsskattechef, kan man läsa följande: "Idag
kan man ofta inte döma ekobrottslingar eftersom det
är svårt att bevisa deras uppsåt. Sådana brister i lag-
stiftningen blir det vår uppgift att peka på." Han pro-
pagerar alltså öppet för omvänd bevisbörda - på an-
nat sätt kan man inte tolka uttalandet. Det skall alltså
bli så att det är den misstänkte som har att bevisa att
han är oskyldig, inte polisen och åklagaren som skall
bevisa att han är skyldig. Det är ju i sådana banor som
skattefolk tänker, precis som JO framhåller i det ytt-
rande som jag tidigare citerade ur.
I en sådan hantering skulle jag som ekoåklagare
aldrig vilja delta. Till en sådan hantering kan jag som
moderat politiker heller inte bidra.
Regeringen har inte velat lyssna till riksdagens JO,
men det har riksdagen goda skäl att göra.
Fru talman! Jag yrkar, liksom min kollega, bifall
till reservation nr 1 till skatteutskottets betänkande
och avslag på propositionens förslag att inrätta först
skattebrottsenheter och sedan en skattekriminal.