Herr talman! Laxfrågan och laxproblematiken har
alltid dominerat Fiskeriverkets styrelsesammanträden,
framför allt på senare tid, med tanke på den uppkom-
na situationen med den s.k. M 74-sjukdomen, som här
har nämnts, och en del andra hot mot de vilda lax-
stammarna. Fiskeriverkets styrelse har alltså vid flera
tillfällen behandlat frågan och försökt hitta de lös-
ningar som kan tillgodose alla de berättigade krav
som ställs. Det är miljökrav, yrkesfiskets krav, sport-
fiskets krav och därmed sportfisketurismens krav och
önskemål och inte minst de inkomstbringande sport-
fiskeuthyrningarna runtomkring i våra älvar.
Vi vet att det vid de särskilda förhandlingar som
sker varje år i Warszawa i samband med Östersjödis-
kussionen kommer råd från forskare och råd från dem
som har ekonomiska intressen, nämligen branschen
som sådan. Sedan görs det en sammanvägning, en
kompromiss, någon sorts likriktare, så att frågan av-
görs. Vissa forskare vill att laxfisket skall stoppas helt
till sjöss. Skälet till det är, enligt vad som har sagts
oss, att det av den lax som finns framför allt ute i
Östersjön är 90 % som är odlad och 10 % som är vild.
När den här frågan senast var uppe i Fiskeriver-
kets styrelse var det, precis som Kaj Larsson sade, en
enig styrelse som ställde sig bakom de regler som
gäller under innevarande år. Här har det alltså skett en
fördelning mellan de olika kuststräckorna runt Öster-
sjön, framför allt vid Norrlandskusten. Vad gäller
inskränkningen - förändringen eller försämringen -
av reglerna för de olika laxförande älvarna har enbart
biologisk hänsyn legat till grund för beslutet. Därför
sker det indragningar t.o.m. i den älv som är bäst från
laxens synpunkt, nämligen Mörrumsån, och vidare en
del indragningar i Norrland och stopp i en del älvar,
enbart av det skälet att vi i Sverige skall leva upp till
vad vi har kommit överens om internationellt.
Jag vill också gärna, herr talman, kommentera det
tidigare resonemanget om ensidiga svenska stopp för
yrkesfiske i Östersjön. Jag vill understryka vad Kaj
Larsson sade, dvs. att vi icke kan agera ensidigt, fram-
för allt inte nu, som medlemmar i EU, utan här gäller
det att försöka få en internationell förståelse för den
problematik som finns runt laxfisket och laxfiskefrå-
gan.
Vi hade för något år sedan ett ensidigt svenskt
stopp, och vad blev följden av detta? Jo, följden av
detta blev att svenska laxfiskare gick hemma på kajen
och sparkade sig trötta, medan danskar och andra
fiskade upp laxen. Laxen rönte alltså samma grymma
öde ändå, att hamna någonstans ovanför havet.
Därför är det viktigt att vi i Sverige, med vårt in-
ternationella anseende, verkligen lever upp till de
internationella överenskommelserna, även om vi inte
alltid tycker att vi når så långt som vi egentligen bor-
de. Men jag tror att det här på sikt kommer att tränga
igenom och att man i fortsättningen också ser till den
stora näring som yrkesfisket utgör, till sportfisket,
fisketurismen och fritidsfisket och därutöver det s.k.
husbehovsfisket, som också är en mycket viktig del
längs våra kuststräckor.