Herr talman! Johan Hultberg kom in på det globala perspektivet till slut. Det är det som är grundläggande här. Det visar också på problemet.
Vi är ett litet land i världen. Vi har inte möjlighet att själva minska utsläppen på global nivå. Vi kan arbeta internationellt och försöka att tillsammans med andra länder uppnå rättsligt bindande utsläppsminskningsavtal. Vi är långt borta från det i dag, tyvärr. Men vi får fortsätta arbeta mot det. Det är det främsta verktyget.
Vi kan också arbeta med vår forskning och utveckling för att hitta instrument så att andra länder kan minska sina utsläpp och inte göra om de misstag som de rika länderna har gjort tidigare.
Men Moderaterna och de övriga partierna har inte det globala perspektivet. Till exempel har ni i Miljömålsberedningen nu lagt fram förslag om att vi ska minska utsläppen med 85 procent till 2045. Det låter jättebra. Men det är ett typexempel på någonting som bygger på känslor. Man har inte gjort någon seriös samhällsekonomisk analys av vad det kommer att kosta eller vilken nytta det kommer att leda till.
Det är mycket riktigt det mest ambitiösa utsläppsminskningsmålet som existerar i världen. Men till vilken nytta? Och till vilket pris? Vad kommer det att kosta?
Moderaterna och de övriga partierna framhärdar med sektorsvisa mål som har dömts ut av forskningen. Finanspolitiska rådet har dömt ut det. Konjunkturinstitutet har dömt ut det. Men Johan Hultberg vet uppenbarligen bättre. Jag undrar: Varför?