Herr talman! Nu har vi i kammaren fått lyssna på riksdagens två ytterkantspartier som har presenterat sina klimatpolitiska åsikter, först Sverigedemokraterna och nu Vänsterpartiet. Mellan dessa två ytterkantspartier står nu sex partier som har enats i Miljömålsberedningen om världens mest ambitiösa klimatpolitiska målsättningar.
Men för Vänsterpartiet räcker inte det. För Vänsterpartiet ska det alltid vara lite högre målsättningar. Det tycks också, vilket är ännu mer beklagligt, vara ett självändamål att politiken är dyr. För Moderaternas del är rätt målsättning att vi ska sänka våra utsläpp så mycket som möjligt och att vi ska göra det på ett så kostnadseffektivt sätt som möjligt.
Men för Vänsterpartiet tycks det vara närmast omvänt. Ju dyrare politiken är, desto bättre är den. Vi ska göra allt på hemmaplan. Vi ska ha så mycket av nationella målsättningar och åtgärder som möjligt. Jag och Moderaterna tänker precis tvärtom. Ju mer vi kan samordna oss internationellt, ju mer vi kan komma överens om inom EU, ICAO, EMU, IMO och alla de olika globala organ och arenor vi har, desto bättre är det.
Herr talman! Jag måste fråga Jens Holm: Är det så att Vänsterpartiets politik har som mål att vara så kostnadskrävande som möjligt? Är det så Vänsterpartiet uppfattar att man bedömer om en politik är bra eller inte? Ju dyrare, desto bättre. Är det kvalitetsbegreppet som Vänsterpartiet har?