Herr talman! Vi står i dag inför fullbordat faktum. Människan har redan påverkat klimatet på planeten, och effekterna ser vi dagligen. Människor tvingas flytta från torka. Människor tvingas bort på grund av översvämningar. Svält hotar i områden där livsmedelsproduktion omöjliggörs på grund av höjd temperatur och mindre regn. I år har vi upplevt hur årets alla månader, en efter en, har deklarerats som de varmaste på planeten någonsin.
Det är uppenbart att vi i världen och i Sverige måste planera och arbeta för hur vi ska klara jobb och välfärd i ett förändrat klimat. I klimatskrivelsen som vi nu debatterar bedömer regeringen att anpassningsåtgärder bör vidtas tidigt för att undvika att kostnaden blir större i framtiden. Det handlar om fysisk planering, kommunikationer, areella näringar, biologisk mångfald och mycket mer. Klimatförändringarna kommer att få en stor inverkan på centrala funktioner också i det svenska samhället. Det är hög tid att ta anpassningsarbetet på allvar.
Grunden för det betänkande vi diskuterar i dag är regeringens skrivelse om en kontrollstation för klimatpolitiken. Här fastslås att Sverige kommer att nå de klimat- och energipolitiska målen år 2020. Vad kan vi konstatera återigen? Jo, att det gick lättare och bättre än vad vi trodde 2009. Det gick lättare och bättre, och vi överträffade målet än en gång, trots vad belackarna trodde 2009. Jag som socialdemokrat är övertygad om att vi hade klarat högre ambitioner. Det har vi hävdat hela tiden.
Kontrollstationer är viktiga, det vill säga att regeringen följer upp hur Sverige klarar av att nå de mål riksdagen beslutat om. Vi socialdemokrater har i flera år lagt fram förslag om att det är något som behöver utvecklas, inte bara komma då och då med oregelbundenhet. Riksdagen behöver få årliga rapporter om hur det går med utsläppen, och man behöver regelbundet se en plan från regeringen om hur målen ska nås. De är en del i det vi kallar klimatpolitiskt ramverk.
Jag tror nämligen att saker som bokföring, uppföljning och mätning är grunden för en bra och trovärdig klimatpolitik. Ett förslag på ett klimatpolitiskt ramverk, framförhandlat av sju partier, finns nu på regeringens bord från den parlamentariska Miljömålsberedningen. Förslaget innehåller en klimatlag, ett preciserat uppdaterat långsiktigt klimatmål, klimatpolitiska handlingsplaner och ett klimatpolitiskt råd. Till detta läggs nu från beredningen ett slutbetänkande som innehåller förslag till utsläppsbana och mål till 2030 och 2040, sektorsmål för transportsektorn och ytterligare förslag och åtgärder för en långsiktig klimatpolitik. Också här nåddes en bred blocköverskridande överenskommelse där sex av de sju partierna höll ihop slutresultatet. Det är viktigt för leverans.
Nu kan regeringen lägga fram förslag till beslut i riksdagen, trots ett utmanande parlamentariskt läge. Det kommer att bli verklighet. Det är en stabil blocköverenskommelse för ett ambitiöst klimatarbete som bär jobb och välfärd för leverans. Det är bra och viktigt för Sverige eftersom det liksom energiuppgörelsen är avgörande för jobben i Sverige och vår gemensamma miljö. Det är genom att vi får klarlagt en långsiktig inriktning på klimat- och energipolitiken som vi kan lägga grunden till att Sverige kan bli det första fossilfria välfärdslandet.
Utan tydlighet och långsiktighet kommer inte investeringen. Det är vad som behövs för att förverkliga de många klimatinnovationer som finns i landet. Då behövs en långsiktig trygghet för investerarna.
Regeringen aviserade nyligen en storsatsning på grön miljö- och klimatteknik genom att utveckla och tillgängliggöra testbäddar inom miljöteknikområdet, till exempel spetsteknik för hållbar stadsutveckling. Det är välbehövliga besked. Samtidigt krävs också nya innovationer för morgondagens lösningar. Därför är det glädjande att regeringen har pekat ut klimat- och miljöområdet som ett av de viktigaste som Innovationsrådet ska satsa på.
Sverige har en statsminister som sätter teknikutveckling och nyindustrialisering högt. Det är en politik som förutom att den leder till hållbar tillväxt kommer att leda till minskade klimatutsläpp och en möjlighet för Sverige att nå de mål som har satts upp. Samtidigt som vi tar fram den nya miljötekniken som världen efterfrågar minskar vi arbetslösheten. Det bådar gott.
Regeringen stimulerar också med hjälp av direkta investeringar i kommunernas klimatarbete. Klimatklivet får 600 miljoner årligen under tiden 2016-2018 i delfinansiering till lokala klimatåtgärder. Vi investerar också i lantbrukarnas möjligheter att minska sin klimatpåverkan och bidra till minskad import av fossila drivmedel med hjälp av metangasreduceringsstödet. Investeringar liksom styrmedel, såsom politisk bestämdhet, är grunden för en effektiv klimatpolitik.
Herr talman! De drivkrafter som en offensiv klimatpolitik har för teknisk utveckling, innovationer och export är också anledningen till att re-geringen nu tydliggör att riksdagens mål om att minska utsläppen med 40 procent till 2020 jämfört med 1990 till större del ska ske på hemmaplan. Det är nya besked, och det är besked om höga ambitioner - högre ambitioner än den tidigare borgerliga regeringen hade. Det är helt inom riksdagens beslut.
Den borgerliga regeringen bedömde att en tredjedel av minskningen skulle ske genom att räkna in utsläppsminskningar i andra länder i det egna svenska utsläppsminskningsmålet. Den bedömningen kan göras. Den nuvarande regeringen kan göra och gör en annan bedömning.
De borgerliga partierna är mycket angelägna om att Sverige ska ha möjlighet att klara en del av Sveriges åtaganden om mål och utsläppsminskningar genom att vidta åtgärder i andra länder - alltså utsläppsminskningar i andra länder som ska räknas av på Sveriges åtagande. Jag tycker inte att det är speciellt bra. Det är väl också symtomatiskt att i den här debatten är det just detta som de borgerliga partierna gemensamt samlar ihop sig om i sin reservation i detta betänkande. Man slåss med näbbar och klor för att få fortsätta att klara de inhemska utsläppsminskningsmålen genom att investera i andra länder.
Låt mig framföra en liknelse för att ni ska förstå vad jag menar och varför jag tycker att det är dåligt.
Du har i uppdrag att städa ett rum. Vi säger att det finns tolv hekto damm i rummet. Snabbt kan vi konstatera att den öppna golvytan i rummet går relativt snabbt att städa. Då får du bort sex hekto damm, men sex återstår under soffan, i hörnen och så vidare. Då är frågan om du kan städa grannens rum mot betalning i stället. Grannen säger ja, och du städar grannens öppna yta. Så har du fått ihop tolv hekto. Problemet är att det fortfarande är skitigt i ditt rum. Förr eller senare måste du ta bort den skiten också.
Så är det i Moderaternas, Liberalernas, Kristdemokraternas och Centerns Sverige. När de har betalat för klimatåtgärder i andra länder finns de skitiga hörnen kvar i Sverige. Det kommer att krävas av oss att vi till slut städar också dessa hörn eftersom alla utsläpp ska bort för att vi ska klara de internationella klimatmålen och leva upp till FN:s klimatkonvention. Vi kommer inte undan hemläxan.
Den nuvarande regeringen menar att det är smartare att ha som grundläggande princip att vi ska klara våra egna utsläppsåtaganden med egna utsläppsminskningar, att vi kan höja ambitionerna. Det är för att det behövs men också för att stödja teknikutveckling i Sverige, för att öka drivkrafterna för att utveckla ny teknik, för att skapa jobb här hemma och för att exportera de lösningar på klimatfrågan som världen behöver.
Sverige behöver fler jobb. Därför har regeringen deklarerat en ny inriktning på politiken. Det är en politik som innebär en höjd ambitionsnivå, som driver på och finansierar internationellt klimatarbete mer än någonsin och har bestämt sig för att bidra ytterligare till världens klimatomställning genom att ta ansvar för våra egna utsläppsminskningar på hemmaplan.
Jag kan i det sammanhanget passa på att släppa en aptitretare inför kommande valrörelser. Det kommer att krävas en klimatambitiös regering även efter valet 2018 om vi ska klara 2020-målet med högre ambitioner. Detsamma gäller för att upprätthålla höga ambitioner i en långsiktig klimat- och energipolitik.
Herr talman! Låt mig avsluta med att konstatera att det finns en mängd motioner och reservationer i detta betänkande. För den som inte är så detaljinsatt i svensk politik kan det tyckas finnas en stor oenighet inom politiken. Men det stämmer inte. Inriktningen och det långsiktiga målet att alla utsläpp till slut måste bort är vi överens om brett i Sveriges riksdag. Det finns ett brett engagemang för en effektiv klimatpolitik i Sveriges riksdag. Det är något som vi ska vara stolta över.
Det finns dock olika synsätt på hur klimatåtgärder ska utformas, i vilken takt de ska sättas in och vem som ska betala.
Det stora undantaget i Sveriges riksdag är ju Sverigedemokraterna. De vill inte göra något, absolut inte mer än vi måste. I klartext vill partiet att vi struntar i riksdagens beslut om klimatmål till 2020 och FN:s klimatkonvention som Sverige har ratificerat och som lades fast 1992. Där slås det fast att det är de industrialiserade länderna som ska gå före, som ska minska sina utsläpp mest och först.
Men Sverigedemokraterna gör som de brukar. De har en egen introvert tolkning och tycker inte att Sverige ska göra någonting. I stället ska andra göra mer. De tror inte på att minska utsläppen i Sverige och argumenterar att Sverige har så lite utsläpp att det ändå inte spelar någon roll i det stora hela. Tänk om alla tänkte så! Vart skulle det ta oss?
För oss socialdemokrater är klimatpolitikens inriktning enkel: De fossila utsläppen måste minska för att på sikt upphöra helt. Det handlar om solidaritet och rättvisa. Det handlar om överlevnad. Det handlar om att bestämma sig. Vi har bestämt oss, och regeringen har tydligt deklarerat denna inriktning. Sverige ska vara med och leda utvecklingen för ett aktivt klimatarbete, inte ställa sig vid sidan om. Regeringen vill att Sverige ska vara en drivkraft för nationellt och internationellt klimatarbete - ett ambitiöst klimatarbete som bär jobb och välfärd.
Med detta yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet.
(Applåder)