Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservationerna 16 och 24, även om jag såklart står bakom alla våra reservationer. Men för tids vinnande avstår jag från att yrka bifall till dem.
Vi har tidigare i dag debatterat om nya asylregler som regeringen vill införa, regler som bryter mot såväl asylrätten som barnkonventionen. De flyktingströmmar som vi ser i världen i dag är en liten bris jämfört med de flyktingströmmar som vi kommer att se om klimatförändringarna tillåts fortsätta. Det tycker jag att Sverigedemokraterna borde ta sig en funderare på.
Om det är något parti som borde vara de största klimatkämparna är det Sverigedemokraterna. Det blir lite tragikomiskt när man lyssnar på Martin Kinnunen. Om det är något parti som agerar tvärsäkert utan att ta hänsyn till forskning och som spelar på känslor, då vet jag precis vilket parti det är. Det är Martin Kinnunens eget parti.
Om det är någonting som vår politik bygger på är det forskning. Om det är något som vi kan se där Sverige är föregångare är det just att vi klarar av att minska våra utsläpp samtidigt som vi ökar vår tillväxt. Det är ju någonting som vi internationellt får väldigt mycket beröm för. Domedagsprofetiorna kommer nog från Sverigedemokraterna själva.
I förmiddags kom jag hem från en resa till Tjernobyl. Det är en resa som inte går att beskriva; den måste man uppleva själv. Precis som att människorna i Tjernobyls närhet inte förstod vidden av effekterna efter olyckan - fienden var faktiskt osynlig den gången - är det nog inte tillräckligt många som förstår vidden av klimateffekterna. Återigen är fienden osynlig.
Jag är väldigt glad över att vi nu tillsammans, sex partier i Sveriges riksdag, inom ramen för Miljömålsberedningen också har kommit fram till vilka Sveriges framtida klimatmål bör vara. Vi bygger vidare på den klimat- och energiöverenskommelse som Alliansen ingick 2009. Inom loppet av två veckor har vi fått en energiuppgörelse och en klimatuppgörelse som bygger vidare på detta. Både som undertecknare och som centerpartist är jag väldigt stolt över att få vara med och lyfta fram och sy ihop dessa breda överenskommelser.
Jag vill ge en eloge till de partier som är med och tar ansvar för dessa överenskommelser. För oss i Centerpartiet är det självklart att ta ansvar. Vi må vara ett parti på 70 promille, men vi är ett parti med stort inflytande över politiken. Centerpartiet är ett parti som alltid tar ansvar i svåra situationer.
Den kontrollstation som utgör ramen för den här debatten är en uppföljning på den överenskommelse som Alliansen träffade om klimat- och energifrågorna 2009. Det är också en tydlig värdemätare på Alliansens år vid makten. Resultatet är entydigt.
Vi uppsatte världens tuffaste klimatmål 2009, och dem övertrumfar vi. Redan nu ligger vi långt över de mål som vi satte upp till 2020 till exempel på transportsidan. Det är också därför extra glädjande att sex partier nu enats om att återigen hissa fanan och sätta upp tuffa klimatmål. Det gör också att vi kan lämna den okonstruktiva diskussionen om vem som har högst mål, lägst mål och målformuleringar. Det kan vi lämna till klimatpopulister och klimatförnekare, och sedan kan de slå varandra i huvudet och fajtas om det medan vi andra kan gå vidare och debattera det som gör verklig skillnad, det vill säga styrmedel och hur vi kan få mest effektiv klimatnytta för pengarna.
Världen behöver ställa om. Världen kommer att ställa om. Frågan är bara om vi vill vara vinnare eller förlorare i det. Vinnare kommer de att vara som ser möjligheter, som investerar, som kombinerar tillväxt med minskade utsläpp, som förstår att framtidens ekonomi är cirkulär och som klarar av att bygga sin samhällsstruktur.
Det är därför som det är så viktigt att vi i Sverige går före. Då ställer våra företag om. Då kan vi exportera. Då kan vi skapa klimatnytta i andra länder och leverera de lösningar som ger jobb här och minskade utsläpp på andra ställen när resten av världen börjar fatta och följa efter oss.
Precis som Johan Hultberg sa är det inte genom att sätta tuffa mål som vi går före. Men det är genom att vi uppnår de tuffa målen och gör dem till ökad ekonomisk tillväxt som andra länder ser med avundsjuka på vad vi lyckas med i Sverige. Det är också därför som vi har en sådan framskjuten position internationellt. Det är därför som alliansregeringens klimatpolitik var så uppskattad.
Vi ser att regeringen gör en del bra saker. Det vore ohederligt att säga något annat. Även om Klimatklivet kan diskuteras ur effektivitetssynpunkt har det levererat ganska många laddstolpar. Centerkravet på att ta bort momsplikten vid småskalig elproduktion genomförs nu. Regeringen fortsätter traditionen med att värna små utsatta länder i klimatförhandlingarna. Det tycker jag är bra.
Men vi i Centerpartiet skiljer oss också väsentligt från regeringen. Vi propagerar för grön skatteväxling. Det bygger på att mer skatter tas in från miljöskadlig verksamhet medan man sänker skatter på sådant som är bra och som vi vill ha mer av, till exempel arbete. Det är en ganska enkel princip.
Vi ser att den profilen har anammats av fler partier i vår alliansgemenskap. Miljöpartiet har tidigare varit en ganska stor anhängare av grön skatteväxling. Men sedan man kom i regeringsställning har det ändrats.
Grön skatteväxling blev först till en röd skattehöjning där man valde att höja skatten på arbete. Nu har det gått över till en typ av grå - eller kanske till och med svart - skattechock där man väljer att dessutom höja skatterna på det som är förnybart, det som är bra för miljön. Det har jag mycket svårt att förstå.
Man skyller på det mesta. Man skyller på EU, på flyktingströmmar och på olika beräkningsmetoder. Det är ingen ursäkt som anses för dålig, och det är alltid någon annans fel.
När utredningar tillsätts verkar det som att antingen har man missuppfattat instruktionerna - de kanske var undermåliga från början - eller också blir utredningarna försenade.
Bonus-malus utreddes först i och med utredningen om den fossila oberoende fordonsflottan. Men man tillsatte ännu en utredning, som kom fram med ett förslag som i första hand gynnar dieselbilar och som inte ens hade tagit hänsyn till klimatutmaningen. Då har man nog missat någonting när man har skrivit direktiven.
Hösten 2014 sa regeringen att kvotplikten ska införas den 1 januari 2016. Den ska nu komma någon gång under mandatperioden. Vi får väl se.
Det är också en kilometerskatt på gång som skulle slå sönder skogsindustrin totalt. Det verkar som att det är någon som har otur med hur man tänker. Jag förstår att man behöver en samordningsminister för det; det är inte så konstigt.
Problemet är bara att det blir fel. Energiministern som blev samordningsminister hamnar nu hos Statsrådsberedningen. Klimatfrågorna hamnar på Utrikesdepartementet. Kvar blir ett rumphugget miljödepartement.
Jag tror att tanke egentligen är god. Men av alla beslut - både bra och dåliga som regeringen har fattat - tror jag att det här är det mest fatala misstag som man har gjort. Att separera ministrarna som har engagemang, driv och tjänstemännens kunskap i dessa frågor leder till att man tunnar ut dem och smetar ut dem över hela regeringen. Det gör att det blir mindre tryck när man ska sätta hårt mot hårt i förhandlingar med andra ministrar. Alla kommer att vilja ha pengar till sina områden. Det tror jag att vi kommer att få se framöver.
Vi i Centerpartiet har många tydliga förslag för den här omställningen. Vi vet hur man ska göra bonus-malus-förslaget till ett riktigt miljöförslag där rena bilar får bonus och smutsiga bilar får betala. Vi vet hur vi ska få en strategi för en bioekonomi. Det är kul att Miljömålsberedningen nu lyfter upp just den typen av saker och ställer sig bakom vårt förslag. Det tackar vi för, och vi hoppas såklart att regeringen plockar upp det.
Vi vill att bilar ska energideklareras. Vi vill satsa på förnybar energi. Vi vill ha en reduktionsplikt för biodrivmedel för att man ska få in mer sådant på marknaden. Vi vill underlätta för skogen för att den ska bli till riktig klimatnytta. Genom att binda kolet i skogen får vi riktiga grejer på plats.
Listan kan göras hur lång som helst. Men det kanske allra viktigaste är inte att Centerpartiet har varit den ledande kraften i svensk miljöpolitik under de senaste decennierna när det gäller verkliga miljöresultat, utan det viktigaste är att vi nu tack vare Miljömålsberedningen faktiskt kan lyfta blicken, sluta att titta bakåt och tillsammans fortsätta framåt. Vi är överens om vad vi ska göra och vart vi ska nå. Sedan kan vi börja fajtas om hur vi ska nå vägen dit. Det tror jag är mycket mer konstruktivt. Därför hoppas jag att regeringen plockar upp Miljömålsberedningens förslag och ser till att de hamnar här i Sveriges riksdag.
(Applåder)
I detta anförande instämde Kristina Yngwe (C).