Herr talman! Ibland framställs det som att klimatförändringen är någonting som kommer att ske någon gång i framtiden. Så kanske det kan kännas i vårt lilla trygga hörn av världen. Men hade vi nu varit i Dhaka, Bangladeshs huvudstad, hade vi kanske varit tvungna att utrymma den här lokalen på grund av de stora översvämningar som just pågått där. Hade vi varit i Lima, Perus huvudstad, hade vi inte kunnat gå och hämta vatten stup i kvarten. Man tvingas ransonera vattnet, eftersom färskvatten är en sinande råvara när de stora glaciärerna i väldigt stor utsträckning har smält bort. Hade vi varit i Afrika söder om Sahara hade vi haft svårt att få mat för att mätta oss själva och våra barn. Där har nämligen under lång tid en av de värsta torkkatastroferna på länge rått. Och inte minst kan vi försöka tänka oss hur det hade varit att befinna sig i krigets Syrien. Kriget har nu pågått i fem år, och vi vet att det föregicks av den värsta torkan i mannaminne.
Är det någonting vi vet om klimatförändringen är det just att den påverkar våra förutsättningar att leva på den här planeten. Vi vet exempelvis att klimatförändringen medför extremväder, och det ser vi redan nu runt omkring på vårt jordklot. Vi i Sverige och alla de andra industrialiserade länderna har ett historiskt ansvar för våra utsläpp. Det var vi som uppfann förbränningsmotorn. Det var egentligen vi som uppfann alla de utsläpp som vi i dag ser påverkar klimatet. Därför måste vi i de industrialiserade länderna gå före, minska våra utsläpp snabbare och hjälpa de fattiga länderna att inte upprepa de misstag som vi har gjort.
I det betänkande som vi nu debatterar finns det en kontrollstation, det vill säga en genomgång av hur väl Sverige som land uppfyller våra klimat och energipolitiska mål för 2020. Det är väldigt viktigt att vi uppfyller de målen. Hur ska vi annars kunna gå före på klimatområdet?
Regeringen bedömer att vi kommer att nå våra mål till 2020, och det är ju bra. Men vi i Vänsterpartiet anser att vi i Sverige har goda förutsättningar att sätta högre mål än de vi har. Därför vill jag redan nu yrka bifall till reservation nr 2, där vi föreslår skarpare klimatmål i Sverige till 2020.
Att föreslå skarpare mål är viktigt. Med högre målsättningar kommer också fler och bättre åtgärder för att snabbare minska våra utsläpp som ett brev på posten. Det är också därför som vi i Vänsterpartiet på EU-nivå har föreslagit en ambitiösare klimatpolitik med skarpare både klimat- och energimål till 2030.
Herr talman! Det är också viktigt hur man utformar målsättningarna. Det är inte så mycket värt ifall man har ett fint mål som ser ambitiöst ut på papperet men sedan vet att i praktiken är det en väldigt stor del av den målsättningen som får uppfyllas av någon annan.
Det är erfarenheten av den borgerliga klimatpolitiken. Där sa man att ungefär en tredjedel av den borgerliga regeringens klimatmål kunde uppnås genom uppköp av osäkra krediter i andra länder.
Det är en viktig fråga. Det är lite av en skiljelinje mellan högerns klimatpolitik och åtminstone vår klimatpolitik i Vänsterpartiet. Vi vill inte rulla över vårt historiska ansvar för våra utsläpp till något annat land.
Självklart ska vi samarbeta med andra länder. Men det ska vi inte göra för att uppnå våra nationella klimatmålsättningar. Det ska vi göra för att vi helt enkelt har ett historiskt ansvar för våra utsläpp.
De projekt som jag nu noterar att de borgerliga partierna vill bedriva ännu mer av, som uppköp av osäkra utsläppskrediter, finns omnämnda i reservation nr 9 om flexibla mekanismer. Det är inte bara så att man lägger över ansvaret på andra länder att ta ansvar för våra utsläppsminskningar. Det är också så att många av dessa projekt i sig är rätt tvivelaktiga.
Jag kommer ihåg det vattenkraftsprojekt i norra Indien som en del av oss från utskottet när vi var på besök i Indien fick information om. Det finansieras delvis med svenska pengar betalade till ett så kallad CDM-projekt. Det äventyrade den biologiska mångfalden och ledde till att människor som bor i området tvångsförflyttades.
Jag tänker också på de svenska bidragen till CDM-projektet i kolgruvan Jincheng i norra Kina. Den tidigare svenska borgerliga regeringen har betalat ut 10 miljoner US-dollar till det projektet. Varför ska svenska klimatpengar gå till kolkraftverk i Kina?
När utsläppskrediterna har granskats av oberoende forskare och institut konstaterar de att många av utsläppsminskningarna hade blivit av ändå och att man helt enkelt slår in öppna dörrar.
Därför tycker jag att det är bra att vår nuvarande regering säger att de inhemska klimatmålen i ökad utsträckning ska nås genom nationella insatser. Jag skulle ändå vilja fråga socialdemokrater och miljöpartister vad det egentligen innebär.
Är det inte dags att en gång för alla säga att om vi ska minska våra utsläpp med 40 procent, eller vad det nu kan vara, är det 40 procent på hemmaplan?
Jag vill fråga till exempel Johan Hultberg och Moderaterna: Varför vill ni göra mer av de osäkra projekten? Varför ska inte vi ta vårt ansvar för våra historiska utsläpp och göra det på hemmaplan?
Herr talman! I betänkandet föreslår vi i Vänsterpartiet en reform av EU:s utsläppshandelssystem. En del andra partier har också lyft fram den frågan. Vi vet att EU:s utsläppshandelssystem ska vara det främsta verktyget för att minska EU:s utsläpp. Men i dag fungerar inte systemet som det ska.
Ifall vi kan se till att det blir en brantare minskningskurva och att man kan plocka bort fler utsläppsrätter ur systemet kommer varje utsläppsrätt att bli dyrare. Ser vi till att vi auktionerar ut alla utsläppsrätter så att de inte delas ut gratis får vi också den effekten. Vi måste helt enkelt skapa ett mer robust system som verkligen levererar utsläppsminskningar på Europanivå.
Herr talman! En fråga som jag tycker glöms bort i betänkandet är en fråga som har diskuterats mycket i Miljömålsberedningen, den beredning som här har refererats av flera talare. Det gäller våra utsläpp som förorsakas av vår konsumtion. I dag är de utsläppen större än Sveriges samlade territoriella utsläpp. Men vi har i dag inga målsättningar eller konkreta styrmedel för att minska de snabbt växande utsläppen.
Naturvårdsverket är en instans som i flera rapporter har pekat på att det skulle vara en god idé att sätta upp en målsättning för de konsumtionsrelaterade utsläppen. Naturvårdsverket har också konstaterat att det finns flera konkreta åtgärder som man kan vidta för att minska utsläppen. Man har särskilt talat om de stora utsläppen som kommer från utrikesflyget och vår köttkonsumtion.
Det är inte okej att de konsumtionsrelaterade utsläppen och utrikesflyget helt och hållet friskrivs från klimatåtaganden. Som jag sa inledningsvis måste vi i Sverige ta ansvar för alla våra utsläpp. Det gäller också de utsläpp som kan vara lite svårare att redovisa och bokföra. Men självklart går det att finna åtgärder för att snabbt minska även de utsläppen.
Herr talman! Jag skulle vilja säga något om Miljömålsberedningen, eftersom den har tagits upp av ett antal talare före mig. Vi i Vänsterpartiet stod fullt ut bakom det första betänkandet, som kom i mars och som handlade om ett långsiktigt utsläppsminskningsmål, framtagandet av en klimatlag och överlag ett klimatpolitiskt ramverk för att få ordning och reda i klimatpolitiken.
Det betänkande som kommer att presenteras på onsdag står vi i Vänsterpartiet bakom. Men vi har en reservation där vi reserverar oss mot en ambitionssänkning för delmålet till 2030 och mot att utrikesflyget och konsumtionsutsläppen helt och hållet friskrivs från klimatambitionen.
Herr talman! Som jag sa inledningsvis är klimatfrågan inte en fråga om någonting i framtiden utan om här och nu. Det är därför det är så viktigt att vi har den här debatten om hur vi kan göra svensk klimatpolitik bättre så att vi snabbare kan minska våra utsläpp och se till att förhindra en direkt farlig klimatförändring.