Herr talman! Något är ju fel i grunden - så ser jag på det och så tolkar jag Matilda Ernkrans - om vi låter någon annan göra det jobb som vi säger att vi själva ska göra. Om vi säger att vi ska minska våra utsläpp med ett ton förväntar sig folk att vi gör ett ton på hemmaplan, inte att man tar 300 kilo i något annat land.
Om då detta är fel i grunden, varför säger man då inte att vi helt och hållet ska förlita oss på nationella åtgärder när vi ska uppnå vårt klimatåtagande? Varför öppna upp för att fortsätta detta beroende av osäkra krediter i andra länder? Det är denna osäkerhet och öppningen mot fortsatta uppköp som jag inte förstår. Jag skulle önska att den här regeringen kunde täppa till det och säga att ett ton innebär ett ton på hemmaplan.
Sedan har man självklart andra former av internationellt samarbete, men när vi säger att vi gör något gör vi det på hemmaplan fullt ut. Är det inte det som ska gälla ändå, Matilda?