Fru talman! Vi hoppar mellan ämnena i dag, och
det är väl litet det som är tanken. Jag tänker prata om
sysselsättning och miljö.
Jag vill dock börja med att ställa en fråga, nämli-
gen: Varför är vi här? Varför är vi politiker i Sveriges
riksdag? Jo, det är bl.a., kanske huvudsakligen, därför
att vi är de som skall ta det nationella ansvaret för
våra gemensamma resurser.
Vi är de som skall se helheten och utifrån det be-
sluta hur vi skall fördela resurser.
Vi har olika typer av rikedom i vårt land. Det mäts
ofta i olika ekonomiska termer. Ofta glömmer man
därmed också bort att människor är en resurs, en
tillgång. En klok kvinna som är nybliven ordförande i
Vänsterpartiets systerparti i Norge, Sosialistisk
Venstre, har sagt att hon tycker att alla människor
skall börja sin dag med att titta sig själva i spegeln,
säga "Jag är en del av BNP" och vara stolt över det.
Tyvärr tror jag inte att det är så många människor
som gör det. Jag tror att det är väldigt få människor
som vaknar upp och känner att de är en del av Sveri-
ge, en del av kraften, en del av det nya, en del av
Sveriges resurser. Med andra ord tycker jag att vi
både missbrukar och ofta misshandlar människor i
dag.
Det finns andra nationella resurser som missbru-
kas i dag. Jag tycker att miljön är en av dem. Trots de
stora kunskaper och den stora medvetenhet som finns
bland de allra flesta i Sverige görs det tyvärr väldigt
litet för miljön egentligen.
Det nationella ansvar som vi måste ta handlar om
att sammanföra de här två områdena. Miljön kommer
förr eller senare att sätta gränser för oss människor
om vi inte lär oss att arbeta och leva med miljön, utan
fortsätter att tro att vi skall motarbeta miljö och natur.
Jag tycker att det är idioti att betala ut så stora sum-
mor som vi gör i dag samhällsekonomiskt till passiv
arbetslöshet, när vi vet att väldigt stora behov inom
såväl sjukvård som miljöområdet, som är det som jag
pratar om nu, kan tillgodoses med hjälp av samma
pengar.
Fru talman! Jag vill veta varför. Varför kan inte vi
som är nationellt ansvariga för detta se till att skapa
en nationell politik där sysselsättning och miljö går
hand i hand. Jag undrar vad det är som stoppar oss.
Är det modet får vi väl ta varandra i hand och göra
det tillsammans, stötta varandra. Är det någonting
annat vill jag att vi pratar om det. Jag vill ha ett svar.
Det finns många partier som pratar fint om miljö-
frågor. Jag skulle vilja säga att alla partier gör det.
Men dubbelmoralen är ganska stor. Jag skulle vilja
nämna två saker. Jag skulle vilja nämna moderaterna.
Moderaterna går på avvecklingen av kärnkraften och
argumenterar mycket hårt kring den, samtidigt som de
över huvud taget inte är beredda att någonsin röra
bilismen.
I Sverige i dag står bilarna för 36 % av det totala
bidraget till växthuseffekten. Trafiksektorn är den
enda sektor där koldioxidutsläppen ökar i dag. Alla
andra sektorer minskar. Trots det är det inte det mo-
deraterna pratar om, utan de tycker att det är förfärligt
att vi skall avveckla kärnkraften.
Socialdemokraterna har tyvärr också en dubbel-
moral i miljöfrågorna. Det sägs många fina ord.
Många saker görs också, men det finns ett problem.
Det är trafikfrågorna igen. Anledningen till att jag tar
upp trafikfrågorna är att de är så fruktansvärt centrala
i alla våra miljöproblem i dag.
Naturvårdsverket har plockat fram 13 miljöhot.
Vad jag förstår är trafiken delansvarig i tolv av de här
miljöhoten. I nio är trafiken huvudansvarig. Därför
tycker jag att den socialdemokratiska trafikpolitiken
ger ett sken av dubbelmoral. Vi pratar Öresundsbron,
vi pratar förmånsbilar, vi pratar skattesystem och
storstadspaket.
En viktig aktuell fråga är det samarbete som vi ti-
digare, för någon vecka sedan, hade i Stockholms stad
vad gäller den kommunala ledningen. Socialdemokra-
terna har styrt tillsammans med Vänstern och Miljö-
partiet. Det samarbetet klarade Socialdemokraterna
inte av. Den fällande faktorn var Södra länken, en
trafikfråga igen, en fråga där Socialdemokraterna på
nytt backar. Jag undrar nu, ni socialdemokrater som
finns här i kammaren, har ni någon kommentar till att
det samarbetsprojektet, styrningen av Stockholms
stad, har fallit och kanske någon kommentar till att
det var just en trafikfråga som gjorde att socialdemo-
kraterna, som jag ser det, tyvärr inte orkade längre.
Jag skall avsluta ungefär där jag började, nämligen
med att ställa frågan, som man kanske skall gå hem
och sova litet på: Anser vi själva att vi tar det natio-
nella ansvaret för våra gemensamma resurser, männi-
skor och natur?