Herr talman! Jag tänker också beröra skatteutjämningen, men huvudsakligen i en annan aspekt som utredningen också hade att hantera, nämligen den om våra gränsskatteavtal och vad de betyder för de kommuner som har många medborgare som pendlar över gränserna.
Jag är först och främst glad att finansutskottet nu har enats om en proposition. Som ledamot vet jag vilket arbete vi gjorde för att komma förbi en massa gamla hangups och försöka komma så långt som möjligt och så nära sanningen man kan komma. Därför togs också forskningen till vara på ett aktivt sätt i utredningen. Vi lyckades komma till ett antal slutsatser som man skulle vilja fick lite mer genomslag också i de kommunala och regionala debatterna, för detta är nya kunskaper.
Det första är det ganska självklara, att kommunal självstyrelse kräver utjämning och att det behövs ett system för detta. Det andra handlar om var tillväxten skapas. Det är det som är det intressanta resonemanget och det som bland andra Jörgen Hellman var inne på. Jag förutsätter att vi får en proposition som följer utredningen med tanke på det massiva remisstöd som finns.
Utredningen fick också till sig frågan om gränskommunerna. Utgångspunkten är att det, framför allt där Sverige gränsar till andra nordiska länder på olika håll, pågår ett aktivt arbete för att få en regionförstoring. Syftet är att öka tillväxten och arbetsmarknaden och få det som följer med detta: en bättre arbetsmarknad och bättre löneförhållanden. Det är alltså en vinn-vinn-situation, som man på regionalt håll jobbar mycket med. De nuvarande skatteavtalen och effekterna av dem är tyvärr en hämsko när det gäller att satsa helhjärtat på detta.
De flesta av oss tycker ändå att välfärden betalas där man bor, och då borde också skatteintäkterna komma dit. Utredningen konstaterar att vi får ut ungefär 8-9 kronor per hundralapp oavsett vilken typ av skatteavtal vi har, till exempel de gränsgångaravtal som vi har med Norge eller de särskilda skatteavtal som vi har med Danmark. Det är naturligtvis inte hållbart i längden.
Därutöver har vi en ordning som innebär att de pengar som i alla fall kommer - dessa 8-9 kronor - går rakt in i skatteutjämningssystemet. Man kan säga: Då berörs ju inte gränskommunerna, utan alla landets kommuner får stå för den förlust på några miljarder som det faktiskt handlar om! Delvis är det så. Men vårt eget utjämningssystem förstärker tyvärr effekten. Det har mycket att göra med barnomsorgsaspekten, som har diskuterats, och även med andra aspekter. Skatteutjämningssystemet gör att man tittar på kommunerna med många pendlare till andra länder och säger: Här är det inte många som jobbar. De som jobbar i det andra landet taxeras som nolltaxerare. Eftersom systemet och barnomsorgsersättningen bygger på försörjningsgraden innebär det att kommuner som Strömstad, Vellinge och andra får betydligt mindre utjämning för barnbidrag. Däremot får de lite mer för socialbidrag.
En del av detta kommer det förslag som utredningen har lagt fram att lösa. Det är också därför som det är mycket bråttom att det kommer på plats. Men detta är inte en långsiktig lösning. Det rimliga måste vara att skatteintäkterna går direkt till en kommun. Det förutsätter att vi får ett skatteavtal där vi kan växla inkomstuppgifter på individnivå, vilket vi inte gör i dag med våra nordiska grannländer. Däremot gör vi det med till exempel USA, vilket borde borga för att det skulle vara möjligt att göra detsamma med Danmark.
Att kommittén kunde göra en sådan noggrann genomgång berodde på att det av forskarskäl fanns danska inkomstuppgifter för ett enda år som vi fick tillgång till. Det var året 2007. Sedan dess kan vi inte placera inkomsterna i respektive kommun.
Följden av bristen på dessa inkomstuppgifter är också att det blir en väldigt snedvriden debatt. För några veckor sedan var Malmö i fokus för att väldigt många varken hade jobb eller var registrerade för inkomster någonstans. Det beror delvis på att väldigt många jobbar i Köpenhamn, och i svensk statistik har de varken en inkomst eller något annat och betraktas som helt utanför samhället. Det blir en mycket felaktig diskussion när man pratar om sysselsättningsgrader och annat i de här gränskommunerna.
För det första måste det förslag som Skatteutjämningskommittén har lagt fram införas så fort som möjligt. Det lindrar effekterna för gränskommunerna.
För det andra måste det tas fram inkomststatistik på individnivå och skatteavtal som gör att man skattar huvuddelen av sina inkomster i den kommun där man bor oavsett på vilken sida av en landgräns den ligger.