Herr talman! Jag kom för en stund sedan med nattåget från Örnsköldsvik. I går hade vi fram till sent på kvällen budgetfullmäktige i Örnsköldsviks kommunfullmäktige. Visserligen upplever just Örnsköldsvik ganska kärva ekonomiska problem. Men detta beror minst av allt på den svenska staten och den nuvarande regeringen.
Vi har på totalen en välskött kommunal sektor i Sverige. Många av oss, precis som jag, har erfarenhet från den kommunala politiken och känner till arbetet att sköta en kommun. Det är inte lätt alla gånger. Men det är också väldigt värdefullt att kunna kombinera de olika rollerna. Det är en helt annan konkretionsgrad i Örnsköldsviks kommunfullmäktige än det är i denna kammare.
Det är självklart mycket som skiljer skötseln av en kommun som Bjurholm i Västerbotten, som är Sveriges minsta, och Stockholm. Men det finns också mycket som förenar. I Sverige har vi en tydlig ansvarsfördelning mellan stat, kommun och landsting. Vi ska värna det kommunala självstyret.
Det kommunala självstyret innebär att vi har gjort en arbetsfördelning mellan oss. Många av de viktigaste besluten inom välfärdssektorn fattas på lokal nivå. Det ska värnas. Centerpartiet ser gärna att fler beslut decentraliseras till lägre nivåer i samhället. Ibland handlar det om att decentralisera till landets hundratusentals köksbord. Ibland handlar det som att decentralisera till kommunal eller regional nivå.
I dagens betänkande finns ett centralt stycke. Utskottet ser fram emot att regeringen i höst lägger fram en proposition om ett nytt system för den kommunala skatteutjämningen. Detta är en fråga som Centerpartiet har drivit länge. Vi har inte minst drivit den sedan utredningens förslag kom för mer än ett år sedan. Det var också en enig parlamentarisk utredning.
Exakt vad propositionen ska innehålla får regeringen återkomma om. Centerpartiets utgångspunkt är och har hela tiden varit att utredningens förslag ska genomföras i sin helhet. Det är bra att vi får till en bred uppgörelse i finansutskottet, vilket det ser ut att kunna bli. Vi från Centerpartiets sida hoppas också att denna breda enighet består när det är dags för propositionen.
Jämfört med det nuvarande systemet kommer vissa att tappa i intäkter och vissa att få nya intäkter. Huvudargumentet från Centerpartiets sida är och har hela tiden varit att vi måste ha ett system som är modernt och som inte bygger på direkta felaktigheter. Det blir inte minst tydligt med de exempel som har nämnts i debatten om barnomsorgen där vissa kommuner inte får ersättning för ett helt barn och andra får ersättning för mer än ett barn.
Den finansiella krisen har slagit hårt mot kommunerna och landstingen. Det kan vi alla vara överens om. Europarådet har också publicerat en rapport om hur finanskrisen 2008 påverkade kommunerna runt om i vår del av världen. Det står helt klart att vi har påverkats och att skatteintäkterna minskade. Där fanns regeringen och hade en aktiv politik och kunde bromsa en stor del av den intäktsminskningen. Vi kunde värna kärnan i välfärden.
Detta måste vi bära med oss. Vi ska också berömma det hårda arbete som har lagts ned i kommunfullmäktigeförsamlingarna runt om i landet. Finanskrisen visade också att vissa förändringar är nödvändiga för att kommuner långsiktigt ska kunna planera sina ekonomier. Skatteutjämningssystemen är ett steg på vägen. Ett annat tror jag är att förändra balanskravet för kommunerna.
De senaste åren har varit turbulenta, precis som jag nämnde. Här är det viktigt att dra lärdomar inför att det finanspolitiska ramverket, inte minst på den kommunala nivån, ska förändras.
Balanskravet innebär att enskilda kommuner, landsting och regioner inte får besluta om en budget där kostnaderna överstiger intäkterna. Detta är ett minimikrav. I kommunallagen fastställs att en god ekonomisk hushållning ska råda i verksamheten. Enligt balanskravet är det överskottsmål som gäller för hela den offentliga sektorn. Det har spelat en viktig roll för Sveriges ekonomiska trovärdighet, inte minst i den turbulenta internationella situationen.
Från Centerpartiets sida vill vi dock framhålla en förbättringspotential. Genom att göra balanskravet mer flexibelt ser vi en möjlighet att ge drivkrafter för ekonomiskt välskötta kommuner och landsting att spara pengar under högkonjunktur för att sedan i viss mån kunna använda dem för att balansera under lågkonjunktur.
Vi säger nej till de förslag som har lagts fram om en central stabiliseringsfond och tvångssparande för kommunerna, men vi säger ja till ett mer flexibelt balanskrav. Det ger förbättrade ekonomiska incitament, större handlingsutrymme och ökad legitimitet. Det är inte minst viktigt i linje med det kommunala självstyret.
En sak som har diskuterats i denna debatt och som jag också vill säga några ord om är lagen om valfrihet och valfriheten i välfärdstjänsterna. Denna regering har sedan 2006 genomfört en rad förändringar för att förbättra tillgängligheten till svensk hälso- och sjukvård. Jag kan nämna till exempel vårdgarantin och kömiljarden.
Konkurrensverket har gjort en uppföljning av införandet av vårdvalssystemet i primärvården. Uppföljningen visar att antalet vårdmottagningar i primärvården har ökat med nästan 200, eller 19 procent, sedan vårdvalet infördes. Antalet vårdgivare har ökat. Det framgår också att vårdmottagningarna har ökat sina öppettider. Tillgängligheten har blivit bättre.
Den ideologiska utgångspunkten för mig som centerpartist är att öka egenmakten för människor. Självbestämmandet för individen måste öka, och vi ska öka möjligheten för de boende i landets alla kommuner att själva få välja vårdgivare, inte minst på ålderns höst. Detta kan också öka företagandet och bidra till en bättre samhällsservice i landets alla delar.
Centerpartiets och regeringens insatser inom äldreområdet syftar till att öka äldres självbestämmande inom en lång rad områden. Det viktigaste är det som jag nämnde, nämligen lagen om valfrihet, LOV. För att människor ska komma i åtnjutande av denna valfrihet krävs det i dagsläget att man bor i rätt kommun. Man måste bo i en kommun som har infört LOV. Centerpartiet anser att detta är ett beslut som bör decentraliseras till köksbord snarare än till kommunfullmäktigeförsamlingar. Vi tycker att människors valfrihet är viktigare än kommunpolitikers valfrihet.
Regeringens valfrihetssatsningar innebär, som jag nämnde, möjligheter för ökat entreprenörskap inom äldreområdet. Det vill jag säga lite mer om. Sörgårdsidyllen finns i allra högsta grad. Den finns i Storuman där företagare i en mindre bybutik har kombinerat RUT-tjänster och LOV-tjänster för att skapa ett livskraftigt landsbygdsföretagande.
På skolområdet finns sörgårdsidyllen där friskolan i Gottne bildades när kommunen lade ned den befintliga skolan och föräldrarna tog över.
Möjligheten att decentralisera välfärdstjänster och möjligheten att själv stå som huvudman som företagare eller i kooperativ har inneburit en reell förbättring.
De stora drakarna finns också där. Jag vet att det även i dessa stora organisationer finns sörgårdsidyller, men det är viktigt att se verkligheten som den är, och den är minst av allt svart eller vit.
Den kommunala sektorn i Sverige står inför utmaningar. Men på det stora hela kan vi se att vi, trots en mycket turbulent situation som har pågått under många år och tyvärr visat få tecken på att bli mindre turbulent, har överskott i våra kommuner och landsting. Vi behöver inte ha samma diskussioner som man har runt om i Europa där det bara handlar om skattehöjningar och neddragningar. Det är någonting som vi kan vara mycket stolta över och fortsätta förvalta till det bästa.